Publikation

GT

Datum

2003-05-26

Nog blir man impad. I lördags tog jag mig sent omsider ut till Terra Nova-varvet för att kolla in bygget av ostindiefararen Götheborg III.

Och det är inte bara världens största träskepp som imponerar, utan också själva projektet. En vild idé ligger nu och väntar på att sjösättas vid jättejippot den 6 juni.

Men ostindiefararprojektet visar också upp några av Göteborgs mindre smickrande sidor.

Hur demokratin sätts ur spel när makthavarna i politik, näringsliv och medier går arm i arm.

I fredagens GP (23/5) skriver Margita Björklund (fp), vice ordförande i kulturnämnden och före detta kommunalråd, om hur kommunstyrelsen har tänjt på reglerna för att kunna sponsra ostindiefararen.

Projektets ekonomi har varit skakig från start. Nu fattas pengar för att göra skeppet sjödugligt.

Därför har kommunstyrelsen – på initiativ av s, v, mp och m – tömt tre donationsfonder på 4,6 miljoner kronor i bidrag till Svenska ostindiska companiet AB.

Men i fondernas statuter står det att fullmäktige ska besluta om bidrag.

”Jag vänder mig emot att kommunstyrelsens majoritet pekar med hela handen, favoriserar ett enda projekt och kör över ledamöterna i kommunfullmäktige”, skriver Margita Björklund i sin debattartikel.

Därmed sammanfattar hon också problemet med Göteborgsandan, som inte bara gäller ostindiefararen.

Vi har sett det i en rad andra projekt och evenemang – från Göteborgskalaset till expansionen på Norra älvstranden.

Visst, politikerna vill väl och enar sig över blockgränserna för att göra något de tycker är bra för staden.

Men oppositionen glömmer sin uppgift att kritisera makten och solar sig hellre i glansen av majoritetens storslagna projekt. Därmed sätter de också demokratin ur spel. S, v, mp och m – den majoriteten går aldrig att rösta bort.

Nu är det inte bara i kommunstyrelsen som politikerna sluter pakter för att gynna sina favoritprojekt.

Bland ostindiefararens sponsorer finns Poseidon, Göteborg & Co, Göteborg Energi, Bostadsbolaget och Norra älvstranden utveckling. Och Göteborgs hamn AB är till och med huvudsponsor.

Samtliga bolag ägs av kommunen. I deras styrelser sitter politiker från både majoritet och opposition – ibland till och med samma personer som i kommunstyrelsen.

Men de står aldrig direkt till svars inför väljarna, trots att de pengar de pumpar in i sponsring i slutändan tillhör skattebetalarna.

Politikerna är inte ensamma om att sitta på dubbla stolar. Göteborgs-Posten sponsrar ostindiefararen liksom många andra halvkommunala projekt och evenemang. Hur ska GP kunna granska och gräva i projekt som tidningen sponsrar?

Det är inget fel att vilja göra något bra för Göteborg.

Men man får inte vilja för mycket. När rågångarna mellan majoritet och opposition, politik och näringsliv, makthavare och granskare suddas ut, berövas medborgarna möjligheten att utkräva ansvar av de förtroendevalda.

Och den är liksom själva poängen med demokratin.