Datum

2001-12-06

Ost 3-8 meter per sekund, på södra Kattegatt växlande, vridande till nord.

Dagens sjöväderprognos för Skagerack och Kattegatt ger ingen kulingvarning, men vind finns i överflöd på Västkusten.

Den vill nu kraftbolagen exploatera. Göteborg Energi vill bygga 40-50 vindsnurror på Fladengrund utanför Värö i Halland och Vindkompaniet vill resa 130 snurror på Lilla Middelgrund utanför Falkenberg.

Skogar av snurror lär bli en vanlig syn utanför Västkusten.

Hittills i år har 26 preliminära tillstånd delats ut till företag som vill bygga vindkraftverk till havs. Sammanlagt rör det sig om uppåt 5000 snurror.

Men det är svårt att säga om det är vinden som lockar kraftbolagen eller om de fikar efter feta statliga bidrag.

Häromdagen avslöjade Sydsvenskan att vindkraftproducenterna stryper produktionen för att få statliga bidrag. En snurra på 1,5 megawatt i ett bra vindläge kan på ett år dra in 1,9 miljoner kronor, men då kommer mer än 60 procent från statliga bidrag. De ryker om vindkraftverket har högre effekt, varför kraftbolagen medvetet skruvar ned effekten.

Det är förstås att slösa med energin.

Men på sikt gör sådana regler också att det inte lönar sig att bygga nya, större och effektivare vindkraftverk. Så även om subventionerna syftar till att gynna vindkraften, kan de slå undan benen för den.

Så går det alltid med subventionspolitik. Kolla på jordbruket: EU bränner merparten av sin budget på att subventionera fram en överproduktion av undermålig mat. Vi konsumenter och skattebetalare får stå för notan. Bostadsmarknaden är ett annat exempel. Regleringar, skatter och bidrag skapar sovjetliknande köer och svarthandel. Trots att folk skriker efter bostäder byggs inte mycket nytt.

Erfarenheten lär att den som ville gynna vindkraften på sikt, borde rensa upp i bidragshärvan.

Men näringsdepartementet meddelar att regeringen istället kommer att föreslå att effektgränsen för vindkraftverken tas bort. Stöd till en stapplande experimentnäring institutionaliseras som bidragsberoende i en hel industri. Till driftbidragen ska läggas investeringsbidrag, garantipriser och skattesubventioner.

Istället borde förstås sakliga kriterier styra energipolitiken. Staten ska stå neutral inför olika energislag, så länge de uppfyller miljö- och säkerhetskraven.

Nu kommer staten knappast att hålla tassarna borta. Det ligger mycket prestige och kohandel i energipolitiken.

Och det är synd, för så länge vindkraften bidragsdopas, kommer den aldrig att bli ett konkurrenskraftigt alternativ. Den riskerar låsas fast i föråldrad teknik, i det som regeringen snarare än marknaden efterfrågar.