Heligt gräs?

I mina kvarter har det bildats en proteströrelse, som manar oss som bor där att skriva brev till de styrande och säga ifrån vid offentliga möten. Den lokala ilskan gäller kommunens planer på att bygga upp till 350 nya bostäder på norra Guldheden.

Så brukar det se ut när det ska byggas i centrala stan.

De som redan har privilegiet att bo där försvarar sina gräsplättar och utsikter med näbbar och klor.

Men man kan inte alltid bygga på någon annans gräsplätt. Planerna på att bygga vid Skansberget har till exempel dragits i långbänk tack vare att de boende i Linnéstaden har protesterat ihärdigt och samlat in tusentals namnunderskrifter.

Och när kvarteret Kostern mellan ändarna av Första och Andra Långgatan skulle bebyggas överklagades beslutet till högsta instans. Nu står dock husen där, snart färdigbyggda.

Den som fikat i Guldhedstornet vet att Göteborg från ovan ser ut som en skog med spridda hus.

Och det finns en bred politisk enighet om att förtäta staden, inte minst för att bättre kunna dra nytta av befintlig infrastruktur och kommunikationer.

Dessutom är det svårt att vara knusslig med de öde plättarna i staden, när folk har skrikit efter bostäder i åratal. Då är rastplatser för hundar mindre viktiga än boplatser för studenter.

För Göteborg är alltså förtätningen nödvändig. Men också de redan boende lokalpatrioterna har något att vinna på att lediga ytorna bebyggs med bostäder.

Norra Guldheden hade drygt 3 000 invånare i mitten av 1960-talet, men sedan dess har befolkningen mer än halverats och samtidigt åldrats.

Nu går butikerna på det sorgligt öde Guldhedstorget knackigt. Banken bommade igen redan för ett par år sedan.

Det liknar glesbygdsproblem — mitt i Sveriges andra stad.

350 nya bostäder skulle ge uppåt tusen nya invånare i området och grönfoder för den tynande servicenäringen.

Kanske skulle livsmedelsbutiken kunna hålla öppet en timme till, grekrestaurangen få konkurrens och en sjuelva öppna på hörnet. Kanske kunde det bli tillräckligt med ungar i området för att öppna ett nytt dagis i detta pensionärstäta område.

Kanske kan gångvägarna på berget äntligen få ordentlig belysning.

Visst kan det medföra lite obehag för de boende också, och då inte bara för att de planerade punkthusen i branten mot Annedal kapar någons utsikt.

Trafiken kommer att öka, liksom konkurrensen om parkeringsplatserna.

Men är inte det smällar man får ta om man bor i en storstad?

Om inte annat kan ju alltid den, som hellre än grannar har gräsplätt och utsikt, flytta ut på landet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *