Publikation

GT

Datum

2003-03-24

Journalisten Ricardo Gonzalez var hoppfull när jag träffade honom i Havanna i höstas. 2002 hade varit ett framgångsrikt år för den kubanska demokratirörelsen.

Nu sitter han fängslad, tillsammans med minst 80 andra demokratikämpar på ön. I Irak-krigets medieskugga passar Fidel Castro på att skärpa förtrycket.

Ricardo Gonzalez är ordförande för Sociedad Manuel Marquez Sterling, ett yrkesförbund för oberoende journalister.

När jag besökte Ricardo hade förbundet just inrättat ett litet kontor och bibliotek i hans hem i Havanna. Trots hot och trakasserier från polisen hade de genomfört kurser i journalistik och engelska för sina medlemmar.

Förbundet höll just på att lägga sista handen vid första numret av sin tidskrift De Cuba, en kanal för att kunna nå ut direkt till kubanerna, som annars bara har tillgång till statskontrollerade medier.

– Vi försöker rapportera om sådant som den officiella pressen döljer, berättade Ricardo.

Men i onsdags kväll arresterades Ricardo Gonzalez av polisen. Under elva timmar letade tio poliser igenom hans hem och beslagtog hans dator och fax.

Under 2002 tog demokratirörelsen på Kuba ett stort steg framåt. I maj lämnade det så kallade Varela-projektet över 11 000 namnunderskrifter till nationalförsamlingen med krav på en folkomröstning om demokratiska reformer.

Regimen struntade förstås i kraven, trots att de utgick ifrån den kubanska konstitutionen.

Men det var likväl en seger att tusentals kubaner öppet vågade kritisera regimen och kräva demokrati. Varela-projektets initiativtagare Oswaldo Payá har nominerats till Nobels fredspris.

Fast samtidigt som allt fler kubaner ifrågasätter systemet, har regimen inte visat någon vilja till förändring. Fidel Castro regerar vidare efter 43 år vid makten.

Och nu sitter alltså Ricardo Gonzalez i säkerhetspolisens fängelse Villa Marista i Havanna. Bland de över 80 häktade demokraterna finns också Osvaldo Alfonso, ordförande i det liberala partiet på Kuba, Pedro Pablo Alvarez, bas för Kubas största oberoende fackförening, och poeten Raul Rivero.

Regeringsorganet Granma har förklarat att demokratiaktivisterna ska dömas för förräderi. Det betyder förmodligen att de väntar långa fängelsestraff. Sedan tidigare finns över 250 politiska fångar på Kuba.

Nu måste omvärlden protestera. Kuba förhandlar just nu om att ansluta sig till Cotonou-avtalet, EU:s handels- och biståndsavtal med länder i Afrika, Karibien och Stilla havsområdet.

EU:s regeringar borde avbryta förhandlingarna och kräva att den kubanska regimen friger de politiska fångarna och inleder demokratiska reformer.

Vi har nämligen ett medansvar. För det är på grund av att vi i omvärlden stirrar oss blinda på Irak-kriget som den kubanska regimen kan stegra förtrycket mot demokratirörelsen.