Publikation

GT

Datum

1999-07-31

Miljarder har regnat över skolan de senaste åren. Till IT-satsningar finns alltid pengar. Samtidigt har skolan drabbats hårt av nedskärningar och besparingar. Större klasser, färre lärare, mindre stödundervisning och hårdare skolmiljö — men fler datorer.

GT berättade häromdagen att Göteborgs kommun vill ge alla skolelever en egen e-postadress. Det är bara det senaste bland hundratals projekt för IT i skolan.

Skolans grundläggande uppgift är att lära eleverna att skaffa kunskap och kritiskt analysera. Därför lär vi oss att läsa, skriva och räkna.

Ofattbara mängder information finns på nätet. Men man måste sovra i och värdera informationen för att kunna omvandla den till kunskap. Det kan inte tekniken lära oss, hur bra den än är. Där behövs en lärare; inte i första hand en som är haj på datorer, utan en
pedagog.

Datorer och Internet innebär på så sätt ingenting nytt.

Dessutom tycks storslagna satsningar på datorer i skolan slå fel. Datorerna är föråldrade innan de har installerats. Lärarna vet inte hur de ska använda tekniken i undervisningen. Oanvända står burkarna inlåsta i datasalen. Stora satsningar misslyckas stort.

Bättre vore att föra ned ansvaret till skolorna själva. Där kan lärarna anpassa IT-användningen efter sin egen undervisning hellre än efter centrala direktiv. Skolorna kan profilera sig gentemot varandra, för IT-profilen är inte självklar. Risken att låsas fast gammalmodig teknik skulle minska.

Också politik och förvaltning har gripits av IT-hysterin. Nytt liv ska gjutas i demokratin med datorernas hjälp. Med en e-postadress till varje politiker och en hemsida för varje nämnd, ska dialogen mellan väljare och valda återupprättas.

Häromdagen presenterades Centuri 21, ett EU-projekt för att med hjälp av IT förbättra kommunikationen med medborgarna. Fjorton västsvenska kommuner deltar tillsammans med Telia och högskolan Trollhättan-Uddevalla. Kostnaden blir fjorton miljoner kronor.

Visst kan Internet förbättra insyn och medborgarservice.

Men inte heller demokratins framtid handlar om teknik. För oavsett på hur många olika sätt jag kan ta kontakt med mina folkvalda, krävs likväl att jag faktiskt har en anledning, en vilja att ringa eller mejla dem.

Det blir intressant först när jag ser att politikerna har makt. När jag vet att ett e-brev till min SDN-ledamot kan leda till faktisk förändring.

När det gäller att återupprätta skolan som kunskapsförmedlare och att utveckla demokratin, finns inga genvägar över tekniken.