Publikation

GT

Datum

2003-07-12

I förra veckan fick Kubasvensken för tredje gången besök av UD:s tjänstemän i det amerikanska fånglägret på Guantanamo-basen på Kuba.

Samtidigt sitter en annan svensk, journalisten Dawit Isaac, sedan snart två år fängslad i Eritrea.

Hört talas om honom? Nej, förmodligen inte.

Både medier och myndigheter har visat mer intresse för Mehdi Muhammed Ghezali från Örebro, som slogs för talibanerna i Afghanistan, än för Dawit Isaac från Lerum, som kämpat för demokrati i Eritrea.

Den 18 september 2001 bommade eritreansk säkerhetspolis igen alla oberoende medier i landet. Dawit Isaac och nio andra journalister greps och fördes till en polisstation i Eritreas huvudstad Asmara, utan att få veta varför de arresterats.

I slutet av mars 2002 började de fängslade journalisterna att hungerstrejka.

Då hade de bara förhörts en gång. I ett utsmugglat brev krävde de att åtminstone få ställas inför en domstol.

Några dagar senare fördes Dawit Isaac till ett sjukhus, där han fick vård för posttraumatisk stress efter att ha torterats i häktet.

Sedan flyttades de fängslade journalisterna från polishäktet i Asmara till hemlig ort.
Och sedan dess har ingen hört av Isaac.

Dawit Isaac är 39 år. Han kom som flykting till Sverige 1987, bodde i Lerum och Göteborg, blev svensk medborgare.

När Eritrea blev självständigt från Etiopien, återvände Isaac till hemlandet för att hjälpa till med att bygga upp det krigshärjade landet.

Han var med och startade Setit, landets första oberoende tidning. Men det enväldiga regeringspartiet PFDJ infriade aldrig löftena om demokrati och under det förödande kriget mot Etiopien 1998-2000 lades demokratiseringen helt på is.

Och sedan razzian i september 2001 kontrollerar regimen tv, radio och press, och tolererar ingen kritik.

Enligt Reportrar utan gränser hålls 18 journalister fängslade på hemlig ort i landet utan rättegång.

En av dem är alltså den svenske medborgaren Dawit Isaac. Så vad gör svenska myndigheter för att få honom fri?

En vän till Dawit Isaac i Göteborg säger att det tog ett bra tag för utrikesdepartementet att få tummen ur.

Regeringens speciella sändebud var i Eritrea i februari 2002 — när Isaac redan suttit fängslad i fem månader — men försökte inte ens att få träffa honom.

Sveriges ambassadör i Etiopien skyller på de frostiga relationerna mellan Etiopien och Eritrea.

Och utrikesminister Anna Lindh har pliktskyldigt svarat på frågor i riksdagen, men inte så mycket mer.

Också riksdagsledamot Cecilia Wigström (fp) – som bland annat tagit upp fallet med Eritreas ambassad – tycker att UD borde kunna göra mer för Dawit Isaac:

– Jämför med Kubasvensken! Anna Lindh var i USA och tog upp frågan och vi har en ambassadör i Washington som driver på, säger Cecilia Wigström.

Nu har Folke Löfgren utsetts till ambassadör i Asmara, men han ska sitta i Stockholm. Hans första uppgift måste bli att få Isaac fri.

Men UD borde förstås som i fallet Ghezali ta till diplomati på högsta nivå för varje svensk som fängslas utan rättegång i utlandet.

Och inte minst för en demokratikämpe som Dawit Isaac.