Lägg av, Hannes

Nej, Hannes Westberg ångrar ingenting.

– Nej, inte alls. Varken att jag kastade sten eller de konsekvenser som det fick i efterhand, säger han in en intervju med Sveriges Radio Göteborg som sändes i går.

Den 15 juni sköts han av polis i samband med kravallerna på Vasaplatsen. Men därifrån har han inga minnen, bilden av förloppet har han fått från medierna. Han har sett sig själv stå där, ensam framför polisens linje, och kasta ytterligare en sten mot dragna pistoler.

Han har sett sig själv spela hjälterollen i den dokusåpa som höll på att kosta honom livet. Ledmotivet ger han i ett par pliktskyldiga klyschor om enorma orättvisor, en demokrati som urholkas och frustrationen i att inte kunna göra något. Förutom att kasta sten, då.

Det är den revolutionsromantiska, teatraliska rollen Hannes Westberg nu klamrar sig fast vid. Svansen mellan benen i rättegångssalen var bara ett spel för att slippa ett hårdare straff än nödvändigt.

Han har betalat ett bittert pris – kroppsliga men och ett hårt straff. Den som nästan blivit ihjälskjuten har förstås svårt att hålla sig saklig. Men när Hannes Westbergs förnekar skuld och ansvar väcker det ingen sympati, utom möjligen hos den våldsbenägna vänster som gjort honom till symbol.

Han säger att han har letat efter något som kan visa att han gjort fel, men förgäves.

Ändå framstår han inte som något oskyldigt offer för polisens övervåld:

– Tanken är inte helt främmande att göra det igen, säger han i intervjun.

Fängelse gör inte någon människa bättre, men Hannes Westberg har nu hur som helst åtta månader på sig att rannsaka sig själv.

Under tiden måste vi andra också bli klokare på vad som faktiskt hände de där ödesdigra dagarna i juni.

Efter de bilder, som SVT:s Uppdrag granskning visade, har riksåklagaren återupptagit förundersökningen mot de poliser som sköt Hannes Westberg. Göteborgskommittén under Ingvar Carlssons ledning utreder kravallerna på regeringens uppdrag. De kommer förhoppningsvis att ge svar – och väcka nya frågor.

Men det gäller också att ställa de svåra frågorna om skuld och ansvar. Hur kunde polisledningen så fatalt missbedöma situationen och därmed sätta både polismän, demonstranter och allmänhet i fara?

Att utreda och rätta till de misstag som rättsväsendet begått, både i själva polisinsatsen vid toppmötet och i det rättsliga efterarbetet till kravallerna, handlar i förlängningen om att rättsstaten inte får sätta sitt förtroende på spel.

För då kommer vi att få fler självutnämnda hjältar som Hannes Westberg.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *