Publikation

GT

Datum

2002-07-21

Nej, det är inte bara solbrännan. Det märktes att folkpartiledaren Lars Leijonborg var, som han säger, ”mer varm i sadeln” när han i går höll sitt årliga tal på Marstrand.

I år hade han fått sällskap av en handfull sverigedemokrater som försökte knö sig till uppmärksamhet. Men när Leijonborg klev i land på Marstrand i fjol kämpade han mot sina egna partikamrater.

Partiet dinglade på fyraprocentspärren och en oenig valberedning hade just räddat hans skinn undan ett internt uppror. Särskilt folkpartisterna på västkusten ifrågasatte hans ledarskap.

I år sitter de still i båten, men det är inte väljarvinden som gett Leijonborg styrfart.

Inte heller är politiken som serveras i talet är särskilt ny, snarare en repris från i fjol.

- Avskaffa fastighetsskatten, dundrar Leijonborg och publikens obligatoriska entusiasm övergår kort i spontant småjubel.

För merparten av åhörarna tillhör förmodligen den övre medelklass i övre medelåldern som har både villa och sommarhus.

I den rapport som presenterats under dagen upplyser folkpartiet om att ett småhus med genomsnittligt taxeringsvärde exempelvis i Marstrand skulle få 4 840 kronor lägre fastighetsskatt, om folkpartiet fick bestämma.

Men sådant valfläsk skiljer inte folkpartiet från resten av borgerligheten.

När Leijonborg besökte Marstrand i fjol fick han frågan varför folkpartiet valde just den trygga men trånga mittfåran istället för att göra modiga ställningstaganden. Ungdomsförbundets ordförande Birgitta Ohlsson ville vässa profilen med krav om att släppa invandringen fri, låta homosexuella adoptera och kvotera föräldraförsäkringen.

- Galna idéer, tyckte Leijonborg då – ungdomarna ”saknar verklighetsförankring” och förmår inte läsa av väljaropinionen.

Men när riksdagen i våras beslutade att ge homosexuella rätt att prövas som adoptivföräldrar tryckte Leijonborg på ja-knappen.

Och efter att nationalpopulisterna ryckt fram på kontinenten kastade han sig in i tv-debatter med sverigedemokraternas affischnamn Sten Andersson och dansk folkepartis Pia Kjærsgaard.

Och i Almedalen förra veckan krävde Leijonborg tillsammans med Maud Olofsson (c) att föräldrar som delar föräldraledigheten lika ska få mer ersättning.

Har han blivit galen och tappat fotfästet i verkligheten?

Nej, tvärtom. För det är inte genom publikfriande utspel om fastighetsskatten, utan genom de ”galna idéerna” — om jämställdhet, internationell solidaritet och minoriteters rättigheter — som ett liberalt parti förtjänar sitt namn.

Se det som en hedersbetygelse, Lars, att sverigedemokraterna punktmarkerar dina valmöten.