Öka stödet för Dawit Isaak
- Publikation
- Sydsvenskan
- Datum
- 2004-10-08
Det är nu tre år sedan den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. För första gången erkänner UD att insatserna för den svenske samvetsfången har varit halvhjärtade.
Den 23 september 2001 arresterades Dawit Isaak i Eritreas huvudstad Asmara. Sedan dess har varken hans familj eller svenska myndigheter fått träffa honom och han har inte åtalats eller dömts för något brott.
Dawit kom till Sverige som flykting 1987 och bodde i Göteborg. Han blev svensk medborgare 1992. När Eritrea blev självständigt från Etiopien 1993 återvände Dawit och var med och grundade landets största fria tidning Setit.
När ett nytt krig mot Etiopien bröt ut 1998 tog Dawit sin familj till Sverige, men han återvände till Eritrea våren 2001. Då kokade Asmara av reformiver sedan femton toppolitiker hade krävt demokratiska reformer i ett öppet brev till president Isaias Afeworki som publicerades i Setit.
Men i skuggan av terrorattackerna i USA den 11 september 2001 slog regimen till mot reformisterna. Elva av politikerna och tio oberoende journalister fängslades – däribland Dawit Isaak.
Enligt den amerikanska pressorganisationen CPJ vårdades Dawit på sjukhus för tortyrskador i april 2002. Sedan dess är det tyst från Dawit.
Men det tog lång tid innan den svenska regeringen fick upp ögonen för sin fängslade medborgare. Till en början hanterades fallet av Lis Truelsen, svensk honorärkonsul i Asmara. Först sju månader efter att Dawit fängslats lämnade UD ett krav till Eritreas ambassad i Stockholm om att låta konsuln få träffa Dawit.
Inte förrän i november 2003 – när Dawit suttit fängslad i över två år – fördes fallet upp på ministernivå, när utrikesminister Laila Freivalds mötte sin eritreanska kollega i Stockholm.
I mars i år fick ambassadör Folke Löfgren träffa president Isaias Afeworki, men nämnde då inte fallet.
UD har således gjort en halvdan insats för Dawit Isaak. Det erkände kabinettssekreterare Hans Dahlgren i TV4:s Nyheterna och i P1:s Studio Ett nyligen, samtidigt som han underströk Sveriges krav: att få träffa Dawit och att han skall ställas inför rätta eller släppas fri.
Det är välkommet klarspråk. Tidigare har UD mest hänvisat till att Eritrea inte accepterar Dawits svenska medborgarskap. Men nu måste UD också lägga kraft bakom orden. Så vad kan Sverige göra för att sätta press på Eritreas regering?
För det första måste regeringen precis som i fallet med ”Kubasvensken” Mehdi Ghezali hantera frågan på högsta politiska nivå. Både Göran Persson och Anna Lindh reste till Washington för att diskutera Ghezali. Utrikesminister Laila Freivalds borde för länge sedan ha rest till Asmara för visa att Sverige menar allvar.
Dessutom bör Sverige kräva att EU stryper sitt bistånd till Eritrea — 96 miljoner euro fram till 2007. I biståndsavtalet förbinder sig Eritrea att respektera mänskliga rättigheter. Därför bör EU hålla inne pengarna tills regeringen släpper de politiska fångarna och inleder demokratiska reformer.
Sverige ger bara humanitärt bistånd till Eritrea. Däremot har regeringen utökat biståndet till Etiopien, ärkefienden i eritreansk propaganda. Om Sveriges krav på Eritrea skall vara trovärdiga, måste biståndet till Etiopien villkoras mot att landet inleder demokratiska reformer och respekterar den gräns till Eritrea som den internationella gränskommissionen fastslog i april 2002.
Slutligen bör Sveriges regering stötta de eritreaner som i Sverige kämpar för att demokratisera sitt land. En av dem är Semere Kesete, tidigare ordförande för studentkåren vid Asmaras universitet. Migrationsverket har efter snart ett år ännu inte beviljat honom asyl.
Exileritreaner som kritiserar regimen hotas av regimtrogna grupper i Sverige och deras släktingar i Eritrea trakasseras av myndigheterna. Eritreanska flyktingar har tvingats gå under jorden, eftersom det svenska rättsväsendet inte tar hoten på allvar.
För en regering som sätter kampen för mänskliga rättigheter högst i sin utrikesdeklaration finns därför mycket kvar att göra för att hjälpa Dawit Isaak och dem som vill demokratisera Eritrea.
