Publikation

Bohusläningen

Datum

2000-11-17

I onsdags talade Jugoslaviens nye president Vojislav Kostunica inför Europaparlamentet. Budskapet var tydligt: Jugoslavien vill komma in i det europeiska samarbetet.

Nyligen röstade FN:s generalförsamling för att släppa in Jugoslavien i världssamfundet igen. Men det är inte lite kaxigt, en knapp månad efter Milosevics fall, att redan börja tala om ett medlemskap i EU. Inte ens för Polen, Tjeckien och Ungern, som i tio år arbetat målmedvetet för ett medlemskap i EU, har något definitivt inträdesdatum kunnat ges.

Rent krasst är ett medlemskap i EU avlägset för Jugoslavien. Det lär ta många år, förmodligen årtionden, innan landet är politiskt och ekonomiskt redo att ens börja förhandla med EU. På dagordningen står den fundamentala uppgiften att få ett samhälle som sargats av Natos bbomber och Milosevics maktfullkomlighet att fungera igen, att bygga upp dess grundläggande institutioner och att få ekonomin på fötter.

Men Kostunica visar hur stark Europatanken är. EU måste utnyttja den mo-roten för att stärka freden på Balkan.

Utgångspunkten måste vara att ge Balkan-länderna ett gemensamt bemö-tande och att först kräva att de bygger upp relationerna med varandra. För ska de kunna integreras i Europasamarbetet måste de också integreras med varandra.

Nyligen gick invånarna i Bosnien till val. Resultatet blev ett bakslag för strä-van att bygga fred. De nationalistiska partierna befäste sina poitioner, medan de partier som försöker verka över etniska gränser, inte fick något gehör för sin politik.

Så den aggressiva nationalismen lever kvar, med förbehållet att rädslans och hatets politik i dag förs parlamentariskt istället för på slagfältet.

Men sedan Kroatiens auktoritäre ledare Franjo Tudjman dog för drygt ett år sedan och folket i Jugoslavien reste sig mot Slobodan Milosevics envälde, ser utsikterna för ett fredligt och demokratiskt Balkan ljusare ut än någonsin tidigare.

EU borde kräva att länderna på Balkan skapar regionala lösningar på gemensamma problem: flyktingar, gränstvister, minoritetsskydd, regional handel, ekonomiska reformer.

Först när de visar varandra samma respekt som de önskar av EU, kan ett inträde i unionen komma på tal.