Publikation

GT

Datum

2001-06-20

Att kung Carl Gustaf och drottning Silvia firar silverbröllop angår hela Sverige.

Det tycks i alla fall cheferna på våra största massmedieföretag anse. SVT och TV4 sänder sammanlagt över sex timmar gulliga reportage, kändisgala och underdåniga intervjuer. Skvallerpressen bjuder som vanligt på mingelfoton och giftermålsspekulationer. Kvällspressen fyller helsidor och mittuppslag med festligheterna.

Kunglig flärd säljer lösnummer och höjer tittarsiffror. Men när medierna profiterar på kungamakten och försöker övertrumfa varandra i rojalistiska hyllningar, så säljer de också ut en del av sitt oberoende och sin kritik. Det blir inga fler intervjuer med kronprinsessan, om TV4 skulle hårdgranska hovet eller ifrågasätta kungamakten.

o Så skulle de aldrig fjäska för en jubilerande Göran Persson eller någon annan demokratiskt vald politiker.

Förhållandet är ömsesidigt. Även om hovets pressekreterare Elisabeth Tarras-Wahlberg ibland angriper snaskiga spekulationer om kungafamiljens privatliv, är hovet ändå tacksamt för varje smygtaget semesterfoto.

De behöver mediebevakningen för att ge sken av legitimitet. Kungens och drottningens makt är inte förankrad i demokratiska val, men de sitter säkra på sina poster så länge de framstår som folkkära.

Kampen för att demokratisera statsskicket i Sverige och införa republik inskränker sig till slentrianmässigt avslagna riksdagsmotioner från vänsterpartiet. Inte heller politikerna vågar
ifrågasätta det så folkkära kungaparets illegitima makt.

Men deras makt är ett problem.

Genom sitt 25-åriga äktenskap med kungen har Silvia tillskansat sig platsen som Sveriges sjätte mest inflytelserika opinionsbildare, enligt tidskriften DSM:s årliga rankning. Hon får inte säga vad som
helst – ändå uttalar hon sig ständigt: mot aborträtten, mot feminismen, mot palestiniernas intifada, mot tryckfriheten och mot öppenheten på Internet.

Varje år sätter hovet sprätt på 42 miljoner skattekronor, som till skillnad från all annan offentlig verksamhet inte underställs statlig revision.

o I slutändan kan vi emellertid inte skylla ifrån oss. Som medborgare, tv-tittare, tidningsläsare, väljare ger vi vårt stöd åt den rojalistiska yra som varje försommar förpestar Sverige.

Det skulle inte behöva vara så. Låt hoppas att herr och fru Bernadotte får fira sitt guldbröllop som ett vanligt pensionärspar.

Om 25 år kan Sverige vara republik.