Aftonbladet håller på Kreml

”Viktor Jusjtjenko hotar med kaos: Oppositionsledaren kräver att bli Ukrainas nye president”, skriver Aftonbladet.

Eh? Medan l'ancien regime i Ukraina mobiliserar gruvarbetare mot de fredliga protesterna mot dess framfuskade presidentkandidat, så framställer Aftonbladet den demokratiske utmanaren som orosstiftare.

Det låter som i november 1989: Medan resten av Europa korkade upp champagnen för att fira att Östeuropa befriats, konstaterade Aftonbladet dagarna efter murens fall att utvecklingen ”chockar och skrämmer” Västtyskland och oroades över att problemet med det delade Tyskland består. Samtidigt manade tidningen Västmakterna till ”statsmannamässig försiktighet” och framställde Sovjetunionen som den resonliga parten (som Mats Wiklund skrev i Smedjan 1999).

Det var förvisso inte bara Aftonbladet som oroades över att Österuopa befriade sig självt från kommunismen. Som Jens-Christian Brandt skrev i DN på 15-årsdagen var de flesta svenska politiker, opinionsbildare och journalister rörande överens hösten 1989. Neutralitetspolitiken hade förvandlat Berlinmuren till en fredssymbol. Och i Aktuellt-studion 10 november 1989 satt Aftonbladets reporter Dieter Strand och formulerade ett försvar för muren. Lars Ohly var alltså långt ifrån ensam om att gråta när Berlinmuren föll.

Det var då. Men femton år senare tycks kalla kriget leva kvar på Aftonbladets redaktion, och den västvänlige, demokratiske utmanaren mot den post-sovjetiska ordningen frejmas som the bad guy. Om man nu får dra sådana växlar på en rubrik.