”Tvillingarna Betlehem och Yoran och lillasyster Danait har en kort önskelista till julen. De vill bara att deras pappa ska få komma hem igen. – Jag tänker på honom varje dag, säger Betlehem, 11”. Expressen bättrar på statistiken med ett långt söndagsreportage om Dawit Isaak av Christian Holmén.
När kabinettssekreterare Hans Dahlgren tidigare i höstas erkände UD:s misslyckanden trodde jag faktiskt att fallet hade lossnat. Laila Freivalds lyfte strax därefter Dawits fall i EU och UD gjorde sin helomvändning och lovade att skicka en representant på hög nivå till Eritrea, för att visa att Sverige tar Dawits fall på allvar.
Men i Holméns reportage visar Sveriges ambassadör till Eritrea, Folke Löfgren, varför vi inte ska sätta något hopp till UD:
– Om Eritrea får en lösning på sin långa gränskonflikt med Etiopien blir kanske det politiska läget lugnare i landet. Då är kanske chansen större att myndigheterna kan släppa de politiska fångarna. Det kan vara en möjlighet, säger Sveriges ambassadör i Eritrea, Folke Löfgren.
Visst, vi har hört den förut. Är det inte lite märkligt att Sveriges regering analyserar fallet Dawit Isaak på precis samma sätt som Eritreas regering?
One reply on “Fjärde julen utan pappa”
Dawit Isaak is a journalist, a Swedish citizen, and a father to three young children.
He has spent the last three years imprisoned without trial in his native Eritrea…