Categories
Forsk mänskliga rättigheter MR-rådet Politik

Ett dream-team för FN:s MR-råd

I morgon vet vi om FN:s nya råd för mänskliga rättigheter blir flipp eller flopp. Då väljer nämligen generalförsamlingen rådets 47 medlemmar. Mothugg passar på att visa ett högst osannolikt bästascenario.

Den gamla kommissionen drogs med ständiga problem. Skurkstater plats i kommissionen för att skydda sig själva mot kritik och smutskasta andra. Särskilt de senaste fem-sex åren har de svarta fåren varit så framgångsrika i sin kohandel att systematiska MR-övergrepp statistiskt sett ökade en stats chanser att ta plats i kommissionen.

Så mycket att fira blev inte det nya MR-rådet som Jan Eliasson tråcklade ihop innan partiet kallade. Som väntat blev det inga substantiella kriterier för medlemskap — bara en vädjan till FN:s medlemsstater att när de röstar beakta hur kandidatländerna främjar och värnar mänskliga rättigheter ((Rolig läsning finns därför nu på FN:s valsajt, där länder som Kuba och Tunisien i sina pläderingar berättar om sina magnifika insatser för mänskliga rättigheter)). Framför allt fick inte Kofi Annan gehör för sitt krav på tvåtredjedelsmajoritet i Generalförsamlingen, vilket förmodligen skulle kunnat blockera några av de värsta skurkstaterna.

Å andra sidan är det en liten men tydlig förbättring att rådet ska väljas i generalförsamlingen, istället för att kohandlas fram inom de regionala grupperna och sedan bara passera ECOSOC:s gummistämpel, likaså att rådets medlemmar själva ska granskas. Men för att en stat, som begår massiva övergrepp mot mänskliga rättigheter, ska kunna sparkas ut från rådet, krävs tvåtredjedelsmajoritet.

Nåväl, rådet ska ändå väljas och vi bör förstås försöka göra det bästa av situationen — nämligen se till att länder med en hög svansföring i MR-frågor får en chans att sätta agendan för det nya rådet.

Så vad ska man gå på? Human Rights Watch har lanserat en specialsajt för att övervaka valet till MR-rådet. Här listar de kandidaternas meriter, som till exempel om de ger en ständig inbjudan till de särskilda procedurerna och vilka centrala avtal och protokoll de skrivit under. Mer avgörande än ord är förstås handling, så vi plockar HRW:s mått på huruvida länderna har röstat för eller emot mänskliga rättigheter på en handfull viktiga resolutioner i generalförsamlingen.

Dessutom är det förstås viktigt att länderna själva respekterar mänskliga rättigheter. Freedom House’ årliga rankning av politiska rättigheter och medborgerliga friheter ger ett hyfsat mått på hur bra kandidaterna står vid sina ord på hemmaplan.

På så sätt kan vi ranka de 68 kandidaterna och välja ut de bästa — eller minst dåliga — för respektive region. 32 av kandidaterna är fria stater och 12 är ickefria. Med det bästa tänkbara utfallet skulle en majoritet (27) av medlemmarna i kommissionen vara fria länder och bara ett icke-fritt land (Tunisien eller Algeriet) skulle ta plats på kommissionen.

Om generalförsamlingens majoritet verkligen vill välja de kandidater som visar bäst respekt för mänskliga rättigheter i varje grupp, så skulle den hålla Ryssland, Kina, Kuba, Saudiarabien, Pakistan, Azerbadjan och Iran borta från FN:s viktigaste organ för mänskliga rättigheter. Det vore inte så pjåkigt.

Å andra sidan är det även i detta dream-team lite si och så med röstningen i generalförsamlingen. Indien och Sydafrika, till exempel, låter ofta lojaliteten med regionala grannar eller andra utvecklingsländer stå över mänskliga rättigheter.

Är då det här ett trovädigt scenario? Nej, inte det minsta. Kuba lär till exempel utnyttja sitt ordförandeskap i NAM för att lobba till sig en plats på kommissionen. Kina och Ryssland sitter ju båda i säkerhetsrådet och kommer garanterat att putta undan någon bättre kandidat. Saudiarabien kommer förmodligen också kunna knipa en plats.

Men som HRW:s vd Kenneth Roth konstaterar:

“The good news is that many of the worst violators – including Sudan, North Korea, Belarus, Zimbabwe, Uzbekistan, and Nepal – have not even dared to run for the new council,

Det är skäl nog för ett litet, försynt hurrarop i morgon, för den gamla kommissionen var ju deras lekstuga.

Land MR-röstning i GA, % FH
PR+CL (2-14)
Österuropa: 6 platser, 13 kandidater
Poland 100 2
Hungary 100 2
Latvia 100 2
Lithuania 100 2
Slovenia 100 2
Czech Republic 100 2
Romania 100 4
Ukraine 75 5
Albanien 100 6
Armenien 70 9
Georgia 80 10
Azerbaijan 35 11
Russian Federation 25 11
Afrika: 13 platser, 15 kandidater ((Här är det som synes dött lopp mellan Algeriet och Tunisien: De röstar bara MR-vänligt var tredje gång i generalförsamlingen och eftersom båda rankas som icke-fria på hemmaplan lämnar vi dem utanför dream-teamet.))
Mauritius 50 2
Ghana 40 3
South Africa 35 3
Mali 45 4
Senegal 35 5
Kenya 50 6
Tanzania 55 7
Zambia 40 8
Nigeria 40 8
Morocco 45 9
Gabon 50 10
Djibouti 35 10
Tunisia 35 11
Algeria 35 11
Cameroon 45 12
Latinamerika & Karibien: 8 platser, 11 kandidater
Uruguay 85 2
Argentina 95 4
Mexico 90 4
Brazil 75 4
Peru 100 5
Nicaragua 100 6
Honduras 95 6
Ecuador 90 6
Guatemala 95 8
Venezuela 20 8
Cuba 20 14
Västeuropa och övriga: 7 platser, 9 kandidater ((Alla kandidater i gruppen Västeuropa och övriga är fria med god marginal och röstar för mänskliga rättigheter på alla resolutioner, så vi låter det vara osagt vilket av de åtta länderna med toppbetyg som borde få sitta på avbytarbänken jämte Grekland.))
Canada 100 2
Finland 100 2
France 100 2
Germany 100 2
Netherlands 100 2
Portugal 100 2
Switzerland 100 2
United Kingdom 100 2
Greece 100 3
Asien: 13 platser, 18 kandidater
Japan 95 3
Republic of Korea 75 3
India 20 5
Indonesia 10 5
Thailand 45 6
Philippines 39 6
Sri Lanka 35 6
Bangladesh 20 8
Malaysia 10 8
Jordan 45 9
Kyrgyzstan 45 9
Lebanon 35 9
Bahrain 20 10
Iraq 55 11
Pakistan 15 11
Iran 10 12
Saudi Arabia 25 13
China 15 13

4 replies on “Ett dream-team för FN:s MR-råd”

Hoppsan, något har fallit bort ur tabellen — länderna på listan är ju knappast något dreamteam… ;) Ska se om den går att återskapa från backup.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *