Är Libanonkriget undantaget som motbevisar den demokratiska freden? Det menar Vänstra stranden. Men jag är fortfarande beredd att sätta min, eh, semesterersättning på att tesen håller.
Teorin om den demokratiska freden säger att två demokratiska stater aldrig har fört krig och sägs vara det närmsta man kommer en empirisk lag i internationella relationer, så stark att även vi som tror att det är tråkigt och meningslöst att leta lagbundenheter i samhällsvetenskapen börjar skruva på oss. Skulle Libanonkriget vara ett undantag från regeln skulle vi alltså kunna andas ut en aning.
Vänstra stranden har förstås rätt i att kriget formellt sett utspelar sig mellan två stater, eftersom Israel håller Libanons regering ansvarig för Hizbollahs attacker. Och dödstalen lär ju snart ha passerat den formella definitionens 1 000 döda.
Men vem har sagt att Libanon är en demokrati? Freedom House, vars årliga rankning nog är det vanligaste måttet på demokrati i demokratisk fredsforskningen, uppgraderade visserligen Libanon från “not free” 2004 till “partly free” 2005 efter att Syrien trappade ner sin närvaro. Men det är knappt. Dessutom brukar man anta att demokratin ska vara hyfsat konsoliderad — en vår av demokratiska småskutt räcker inte långt.
Om Freedom House kan man dividera, men det lär bli svårt att hitta en demokratidefinition sladdrig nog för att kalla Libanon en stabil demokrati någon gång sedan självständigheten 1943.
Nu ska man förstås inte kasta ut en god teori för en simpel anomalis skull, men Thomas Friedmans teori om de gyllene bågarna tycks däremot än en gång falsifieras: McDonald’s finns i Israel sedan 1993 och etablerade sig 1998 i Libanon och driver i dag nio restauranger. Eller gjorde åtminstone tills kriget bröt ut.
Därmed inte sagt att prognosen för Mellanöstern är mindre dyster. Tvärtom, just eftersom tesen om den demokratiska freden står sig är bristen på demokrati i länderna från Marocko till Pakistan extra beklämmande.
10 replies on “Än står sig den demokratiska freden”
Många finner ju vid en analys att ett flertal “demokratier” inte är särskillt demokratiska. Det allsmäktiga imperiet på andra sidan atlanten tex menar ju många har mycket att önska i det avseendet. Det är å andra sidan rätt svårt att tävla i demokrati. Jag misstänker dock att olika former av radikalisering även i två demokratiska samhällen kan få dem att gå i krig mot varandra.
Well, allt beror förstås på vad du lägger i demokratibegreppet. Men om två länder går i krig sedan radikalisering avvecklat demokratin (typ Weimarrepubliken) betyder det förstås inte ett problem för teorin om den demokratiska freden, utan tvärtom.
Jag tror att det hela var ett spuriöst samband som kommer att upphöra när snart hela världen kalalr sig demokratisk. Då visar sig skiljelinjerna som leder till krig. Men det var ju roligt så länge det varade!
(Att inte kalla Libanon demokrati blir ju lite fånigt. Hur gör vi med Schweiz? Hur stabilt är Albanien eller Kroatien? I demokratiteori brukar man ifrågasätta demokratin i länder som varit alltför stabila, alltså inte haft maktskifte. Det där blir bara fingerfärdighet – det enda rimliga är fria val och yttrandefrihet m m grundläggande rättigheter.)
Jo, det kan man ju tro och låta framtiden utvisa. Men då får man nog vara noga med begreppen: Jag håller med om din “enda rimliga definition” — och enligt den är Libanon inte en demokrati. Det är nämligen just sådana grundläggande politiska rättigheter och medborgerliga friheter som Freedom House mäter, och kommer fram till att Libanon, trots anmärkningsvärda framsteg 2005, endast är “delvis fritt.”
Så länge du översätter till det dikotoma demokrati/icke-demokrati så menar jag att det är märkligt att hävda att Libanon inte är en demokrati, just som “delvis fritt”. Jag tycker det blir intressantare om vi diskuterar typ av och grad av demokrati samt processens riktning. Libanon och Schweiz har f ö samma politiska system, nivån på genusdemokratin är nog också detsamma :-)
Är du bara ute efter att rädda teorin så kan du väl säga som det är – det handlar om västvärlden…
Det finns en hel del demokratisk fred-forskning som visar att det inte bara handlar om västvärlden. Men en anledning att tolka demokrati dikotomt här är att teorin om den demokratiska freden varken säger mer eller mindre än att två demokratier aldrig gått i krig med varandra.
Att påstå att Libanon-Israel-kriget motbevisar den är som att påstå att Thomas Friedmans gyllen bågar-teori har falsifierats när ett land där McDonald’s etablerat sig förklarar krig mot ett land där det finns en korvmoj. Då har vi helt enkelt missförstått teorin.
Sen kan vi förstås också hävda att ju mer (icke-dikotomt) demokratiska två länder är, desto mindre är sannolikheten att de ska gå i krig med varandra. Men en sådan hypotes falsifieras förstås inte heller av det nuvarande kriget.
Bortsett från att det väl är mer än 200 år sedan landet senast var ockuperat av främmande makt, så rankas Schweiz för övrigt som “fritt” med 1/1 i politiska rättigheter och medborgerliga friheter, mot Libanons 5/4 på de båda sjugradiga Freedom House-skalorna.
Du envisas med att blanda bort korten – om man använder skalor som Freddom House så kan man inte översätta dem till en dikotomi utan att det hela blir en bedömningssak. Du flyttar enheter från en skalnivå till en annan på ett fullständigt regelvidrigt sätt.
Om du istället går på de demokratiska institutionerna och det politiska systemets uppbyggnad (rösträtt, parlamentarism, regeringens ansvarighet m m) då är Schweiz och Libanon lika lite eller mycket demokratiskt.
Vad tidigare ockupation av en främmande makt har med demokrati just nu att göra undra jag om du själv förstår. Är Norge mindre demokratiskt än Sverige för att det var ockuperat för 60 år sedan??
Fred, vänner. Den tabellkunnige samhällsvetaren kan ju ställa upp en rankinglista med utgångspunkt från Freedom House-rankingen. Därefter kan man ställa frågan: vilka länder har krigat med varandra och när? Sedan kan man kolla vilken ranking länderna hade när de krigade med varandra. Och se: kanske kan det vara så att vi ser att en del grupper, kanske 1/1-länderna, inte krigar/har krigat med varandra!? Kanske ett uppsatsämne att dela ut till någon student?
Ny kommentar i gammal tråd. Intressant diskussion, västra stranden har en poäng här. Om inte Libanon nu räknas som demokrati då har vi haft väldigt få demokratier under årens lopp, i alla fall för få för att kunna göra en “statsvetenskaplig naturlag” om att demokratier inte krigar mot varandra.
Någon annan student kan ju då göra en tabell över hur stor andel av jordens länder under de senaste 100, 50 respektive 25 åren varit demokratier och hur många krig som startats och sedan se hur många av dessa som rent matematiskt borde stå mellan två demokratier, jag räknar med att det inte är många.
Efter sista inlägget har vi ju också Ryssland och Georgien.
@Staffan: Frågan är fortfarande vilket slags anomali Libanonkriget utgör. Är det ett kritiskt fall, med vilket tesen om den demokratiska freden står och faller eller snarare ett knepigt gränsfall?
Om vi har en idé om att demokratier så gott som aldrig för krig mot varandra skulle ett kritiskt fall vara om, säg, två stabila självständiga stater med konsoliderad demokrati råkade i fullskaligt krig med varandra.
Och även om vi hävdar att Libanonkriget utgör ett kritiskt fall, en anomali som en gång för alla fäller lagbundenheten, är ju den intressantare frågan hur teorierna om den demokratiska freden skulle bortförklara anomalin. Jag kan tänka mig att både den strukturella förklaringen (att demokrati lägger institutionella band på utrikespolitiskt agerande) och den normativa förklaringen (att demokratier externaliserar sina interna ickevåldsnormer till att gälla andra stater med liknande styresskick) skulle kunna erbjuda progressiva förklaringar. Lärande och perception spelar ju t ex en viktig roll i båda.
Ditt förslag har gjorts både framlänges och baklänges under de senaste 25 åren. En vanlig invändning mot DP-tesen är ju att demokratierna före tidpunkt T var få och långt isär, medan krig tenderar att utkämpas mellan länder som ligger hyfsat nära varandra.
För den som är intresserad finns en diger förteckning över tänkbara anomalier på Wikipedia (där kriget om Sydossetien ingår).