Categories
Diktaturkramar Kuba

Grattis, Comandante!

Man behöver inte åka till Havanna för att fira Fidel i helgen. Den fria televisionen bjuder på ett rejält kalas med två hyllningsfilmer till diktatorn. Och i studiosnacket sitter en filmare som inte varit på Kuba på 30 år, en kommunist som aldrig synts till i Kubadebatten och den ende exilkubanen i Sverige som stöder Fidels regim. Grattis!

Om SVT hade velat ta en seriös diskussion om Kubas framtid efter Fidel, hade de ju till exempel kunnat bjuda in Osvaldo Alfonso Valdés, en av dem som fängslades i mars 2003, och som sen han släpptes har fortsatt kampen för demokrati i Kuba från Sollefteå (P1 Morgon intervjuade honom i somras).

Eller Alexis Gainza Solenzal, också han flykting från Kuba, som i mer än tio år har arbetat för att förse Kubas invånare med den fria information regimen förvägrar dem (här snackar vi public service!).

Fast det är klart, de hade säkert förstört den mysiga, revolutionsromantiska stämning SVT tänkt sig för Fidels 80-årskalas.

41 replies on “Grattis, Comandante!”

Ja, man undrar ju… Nu har temakvällen varit och jag såg den inte. Men jag reagerade starkt mot att man valt att visa Oliver Stones Comandante, en helt okritisk kompisfilm. Det finns väl knappast någon annan diktator man hade kunnat komma undan med en sak med?

Fidel Castro är en övertygande och smart person som har lyckats med det bästa man kan. Nämligen att genomföra en gigantisk förbättring för sitt folk. Cuba styrdes tidigare av en rad onda diktatorer (ofta tillsatta av USA) och det var ca 20% analfabeter i befolkningen, folk använde droger, prostituerade sig och saknade helt eller delvis utbildning som motsvarar högstadiet. Idag har Fidel Castro sett till att analfabetismen är i stort sett borta, folk har fri sjukvård, fri utbildning på universitetsnivå, droger och prostitution existerar nästan inte alls och det råder stor samstämmighet i Cuba om att Fidel Castro är en välgörare utan like. Att motsätta sig de förbättringar som hans styre inneburit för Cuba framstår mest som löjliga försök att reflexmässigt hata allt som på något vis tituleras kommunism. Hade Fidel Castro med samma historia, samma tillvägagångssätt och samma åsikter gått ut och sagt att han är socialliberal så hade vi fått annat ljud i skällan. Se saker för vad de är, inte för vad de kallas. Bittra nyliberaler har ju sitt “land of the free” väster om Cuba, flytta dit om det nu är så bra där.

Jaa du Carl, det är ju vad rätt många kubaner försöker göra varje år, ofta med livet som insats: Flytta till USA.

För övrigt håller inte din jämförelse: Före revolutionen hade Kuba högre BNP per capita än exempelvis Spanien, Portugal, Grekland, Sydkorea och Japan. Snart 50 år under Castro har inneburit en jättelik kapitalförstöring. Och jag kan tala om för dig att prostitution, hunger och drogmissbruk är minst lika utbrett på Kuba i dag som före revolutionen.

Vill du veta mer om hur det verkligen förhåller sig på Kuba skulle jag rekommendera att du läser Oscar Espinosa Chepes Förbjudna sanningar om Kubas ekonomi eller Raul Riveros Mökläggning och 51 andra brott mot den kubanska statens oberoende och territoriella integritet (både Chepe och Rivero dömdes till långa fängelsestraff för att ha skrivit texter som dessa).

I all välmening: det tycks som att du behöver en fet reality check.

Bevisligen begås det brott mot de mänskliga rättigheterna på Kuba. Guantanamobasen ligger ju där…

Måste bara få peta in att BNP inte har något med välfärd att göra. Och att döma en regim efter hur mycket prostitution och våld det finns eller inte finns är också helt meningslöst.

Det viktiga är att människor måste få säga sin mening. Utan åsiktsfrihet ingen demokrati.

Liksom vi inte har sett en kommunistisk stat än så har vi inte sett en demokratisk stat. Det enda som finns är olika former av orättvisor.

Johan. Jag håller med dig i sak. Men jag måste ändå få påpeka ngt angående ditt första påstående: ”det är ju vad rätt många kubaner försöker göra varje år, ofta med livet som insats: Flytta till USA”.

Hur många Mexikaner offrar inte livet varje år för att ta sig till USA? Detta är inte unikt för just Kuba. Men det är klart att Castros stela ekonomiska system och åsiktsförföljelser förvärrat situationen.

Kubas ekonomiska system är ju ett skämt, det håller väl de flesta sansade människor med om. Men många stora landvinningar har ändå gjorts i revolutionens namn, som Carl påpekar.

Idag ligger dock Kubas tillväxt på runt 10%, om jag inte minns helt fel. Men det har väl dock mest med oljan från Venezuela att göra.

August, jag vet inte vilka stora landvinningar du syftar på.

Före revolutionen hade Kuba högre BNP per capita än Spanien, Portugal, Italien, Sydkorea och Japan. I dag har Kuba en femtedel av Italiens BNP per capita och en åttondel av Japans.

Och de sociala indikatorerna såg ut därefter: Kuba var ett av fem mest utvecklade länderna i Latinamerika på 1950-talet, men är i dag ett av världsdelens fem minst utvecklade länder, enligt FN-statistik — och vi får anta att Kuba inte ljuger till sin egen nackdel när de rapporterar in statistik till FN.

Men det är svårt att alls uttala sig om Kubas ekonomi. Som du kan läsa i IHT-artikeln du länkar använder sig Kuba av ett hemsnickrat tillväxtmått som inte håller för internationell jämförelse.

Eftersom det inte finns någon oberoende statistik och ingen oberoende granskning av den officiella statistiken (i till exempel oberoende medier), blir det i praktiken omöjligt att hitta några tillförlitliga och jämförbara mått på Kubas ekonomiska och sociala tillstånd.

Det är just ett av problemen som Oscar Chepe försöker lösa i sina artiklar om Kubas ekonomi. Genom att till exempel lägga källkritiska pussel med offentlig statistik kan han visa att regeringen motsäger sig själv i många fall. För sina skriverier belönades han år 2003 med ett 20-årigt fängelsestraff, som han nu avtjänar i hemmet, eftersom fängelsevillkoren höll på att ta livet av honom. Men bara tills hans hälsa stabiliseras, då buras han in igen.

Räkna med att en regering som behandlar en ekonom på det viset har något att dölja.

Jag träffade Oscar i januari och då visade han hur de officiella tillväxtsiffrorna för olika sektorer samtliga låg en bra bit under den nationella tillväxtsiffran.

Fast det verkade som att han inte ifrågasatte att tillväxten är positiv och relativt hög. Vilket förbryllade mig – jag fick verkligen intrycket av en ekonomi i fritt fall. Fast det kanske var ännu djävligare för några år sedan.

Att Kubaner enbart skulle sitta och skvallra, och inte ha tillgång till böcker stämmer inte överens med det jag fått höra från kubaner i Sverige. Bilden jag då fick var att landet har flera bibliotek med ett relativt bra utbud, medan bokhandlarna däremot sitter inne med betydligt färre titlar. Angående analfabetismen så kvarstår faktumet att den var betydligt högre innan revolutionen, och spädbarnsdödligheten likaså. Och jämför man med Latinamerika som helhet, där fattigdomen ökat med ca 50% mellan 1980 och 1999 så har Kuba gjort ganska stora framsteg. Tänk också på att det fortfarande finns länder i Latinamerika med mycket hög analfabetism.

Men jag är medveten om att Kuba är en totalitär diktatur, och har ett ekonomiskt och politiskt system som vingklipper sina egna medborgare. Jag vill absolut inte försvara detta förfärliga system, men man måste ändå försöka tillåta sig själv att se saker för vad de faktiskt är.

Jag har inte varit på Kuba ännu, men ska dit några veckor i sommar. Då ska jag talas vid med så många Kubaner jag kan, och se till att kolla upp ett och annat.

Och förglöm inte heller hur de svartas situation såg ut i landet innan revolutionen.

Men visst, många av dessa förbättringar hade antagligen ändå kommit för eller senare.

August, jag försöker igen:

1. Det finns ingen oberoende statistik om Kubas ekonomiska och sociala situation. Inte ens FN har någon annan statistik än Kubas egen att tillgå. Grundläggande källkritiskt förnuft säger därför att vi inte bör lita på regeringens statistik.

2. Visst kan du jämföra Kuba med “resten av Latinamerika”, men vill vi veta huruvida Kuba har gjort några sociala framsteg under revolutionen bör vi jämföra med länder som hade en liknande utgångspunkt.

I århundraden var Kuba ett av Latinamerikas rikaste och mest välutvecklade länder. På 1950-talet spelade Kuba i samma division som Spanien, Portugal, Italien, Sydkorea och Japan och hörde till de fem mest utvecklade länderna i världsdelen. I dag spelar Kuba i samma division som U-länder. Kanske står sig Kuba bra jämfört med dem — det är likväl dåliga nyheter för kubanerna.

3. Men kul att du ska till Kuba! Jag tycker att du ska passa på att besöka Oscar Chepe och hans fru Miriam Leiva — adressen är Calle 39-A No 4212 apto 3 e/ 42 y 44, Playa, La Habana. Hälsa från mig! Och hör av dig om du vill ha adresser till fler kubanska dissidenter eller ta med dig böcker till oberoende bibliotek. Det finns mycket du kan göra för att stödja demokratirörelsen på Kuba under din resa.

– Enligt din logik skulle Kuba varit ett I-land idag, ifall Castro och co aldrig genomfört sin revolution. Men man måste ändå jämföra med utvecklingen i Latinamerika som helhet, som i många fall också visat på stagnation.

– USA:s handelsembargo, har du glömt det? Givetvis har detta embargo bidragit till den negativa utvecklingen.

– Ifall du jämför andra Latinamerikanska länders BNP per capita på 50-talet med Spaniens BNP per capita under samma år, och sedan gör samma jämförelse med färska siffror, vad tror du att denna jämförelse kommer att visa? Antagligen att Spanien även glidit ifrån de flesta andra Latinamerikanska länder (bortsett från vissa undantag) vad gäller BNP per capita. Åtminstone ifall jag får gissa.

Jag sitter i skolan just nu. Så fort jag får tid ska jag kolla upp lite siffror och skriva ett mer detaljerat inlägg om just jämförelsen med Spanien, Sydkorea etc.

Dessutom är inte denna fokusering på BNP per capita nyttig, med tanke på att detta mått, som bekant, ofta inte säger särskilt mycket om hur den sociala situationen i det ifrågavarande landet ser ut.

Det ska jag göra! Det ska bli mkt intressant att besöka landet, även om min spanska är ganska så rudimentär. Jag får väl försöka hålla mig till att lyssna på folk.

Vill bara förtydliga att anledningen till att jag överhuvudtaget skriver detta inlägg är för att jag försöker nyansera debatten kring landet. Jag avskyr delar av vänsterns reflexmässiga stöd för diktaturen, och är medveten om att det planekomomiska systemet, bristen på demokrati och den rejält kringskurna yttrandefriheten utgör de största problemet av de alla. Men dessa problem är inte de enda.

/August

August,

Låt oss anta att den kubanska regimen inte systematiskt förfalskade statistik utan att den kubanska verkligheten faktiskt är som i ett nyhetsbrev från SVEK. Som du skriver skulle bristen på demokrati och mänskliga rättigheter ändå vara så central invändning att regimen måste fördömas.

Men – utöver detta: det skulle också vara ytterst svårt att värdera de “landvinningar” du refererar till, eftersom kubanerna – i avsaknad av både marknadsekonomiska och demokratiska institutioner – inte har några medel till buds för att ge uttryck för sin värdering av dem. BNP är inte särskilt väl definierat om det inte finns en marknad, och vad “folket” vill ha är inte lätt att veta utan fri press och demokrati. Om kubanerna i fria, demokratiska val hade valt att utbilda fler ingenjörer istället för läkare, är det ju oklart hur tacksamma de ska vara för den läkartäthet som den kubanska regimen berömmer sig för.

Allt som återstår är att rösta med fötterna. Och det är ju tämligen välkänt hur den omröstningen brukar utfalla.

Jag håller med dig.

Vet inte vad du vill att jag ska svara.

Och Johan:

Jag ska snart skriva den där jämförelsen också. Så fort jag orkar.

Justdet. Glömt bort den där jämförelsen. Orka leta fakta…

Angående Oscar Chepe och dissitenterna, vet du ngn som kan engelska?

Jag kan tala spanska helt ok, men känner på mig hur det kommer att gå ifall jag går in på mer komplexa ämnen… Heh.

Hej, Oscar förstår engelska och hans fru Miriam Leiva talar utmärkt engelska. Ett tips är också att skaffa Kajsa Normans bok “Mot kärleken har Fidel inte en chans” (Silc förlag), som, förutom att den ger en bra bakgrund till Kubavåren 2003, också har adresser och telefonnr till många centralfigurer.

Kolla också in Erik Jennisches manual till demokratirörelsen på Kuba: http://www.silc.se/files/238/Democracy%20movement%203.0.doc

Tack! Ska läsa igenom dokumentet.

– Den procentuella undernäringen på Kuba är en av de lägsta i Latinamerika.
– Spädbarnsdödligheten är lägre än i USA.
– Andelen HIV-smittade är lägre än i Sverige. Åtminstone senast jag läste ngt i ämnet. Vet dock att detta beror på att de smittade sätts i karantän.
– Landets sjukvård är förstklassig.
– Analfabetismen är (i stort sett) utrotad.
– I Latinamerika kommer endast Argentina, Chile, Costa Rica, Kuba och Uruguay att uppnå FN: s Milleniemål vad gäller fattigdom år 2015.
– WWF anser att Kuba är världens mest miljövänliga land. Detta råder det dock en del delade meningar kring.

Om man ser saker för vad de faktiskt är, utan skygglappar, är då Kuba verkligen ett så misslyckat samhälle som många vill få det till? Bara en fråga, lägger ingen värdering i det.

Imorgon, eller i helgen, tänkte jag hursomhelst sätta mig ner och skriva den där jämförelsen. Tror att Kuba, rent fattigdomsmässigt, klarat sig relativt bra pga revolutionen, särskilt under de senaste 30 åren. Men det är givetvis bara en gissning.

Och så tänkte jag fråga: Den här Oscar Chepe? Vilken politisk läggning har han? Kan man kontakta honom på ngt vis?

@August: Med en dåres envishet upprepar jag: Källkritik! Berätta för oss vilka av dina uppgifter som kan bekräftas av minst en annan källa, som inte hänför sig tillbaka till den kubanska regeringen.

Och medan du är på Kuba, besök gärna min goda vän Beatriz del Carmen Pedroso (adressen finns i boken) och be henne ta med dig till den sjukstuga i ett slumområde i Havannas utkant som hon tog med mig till 2002. En desperat läkare berättade om desinficeringsutrustning som varit trasig i åratal, att hon till och med saknade lakan till sin undersökningsbrits, att hon inte hade några kosttillskott att ge till gravida kvinnor, att pensionärerna får skabb för att de säljer sin månatligt ransonerade tvålbit för att kunna köpa mat, att hon tvingades använda örter i brist på grundläggande läkemedel, trots att de tillverkas i landet, och så vidare. Förstklassig sjukvård?

Pseudonymen Selman Vallejos reportage i DN för ett par år sedan är också skrämmande läsning:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=321408&previousRenderType=6

I “Förbjunda sanningar om Kubas ekonomi” som länkas ovan berättar Oscar att han var närmast fanatisk Sovjetbeundrare när han växte upp och är skolad som marxistisk ekonom. Jag vet inte vad han skulle kalla sig i dag. Socialdemokrat, kanske. Hans hemadress har du ovan. Mejla mig om du vill ha en mejladress.

@August: Bra, då är väl saken biff, för jag ser att du nu har förstått hur svårt det är att hitta oberoende, tillförlitlig statistik om situationen på Kuba. Inte ens WHO kan samla in data oberoende av den kubanska staten, som WHO självt förklarar:

“The statistics for the indicators are derived from an interactive process of data collection, compilation, quality assessment and estimation occurring among WHO’s technical programmes and its Member States.”

Ja, i princip. Som WHO påpekar kommer deras statistik från medlemsstaterna, vilket i detta fall betyder Kubas regering.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=169751&previousRenderType=1

http://www.who.int/countries/cub/en/index.html

http://www.who.int/whosis/en/index.html

http://www.unicef.org/infobycountry/cuba_statistics.html
(kolla källorna!!!!!!!)

Jag förlänger ditt citat: ”During this process, WHO strives to maximize the accessibility, accuracy, comparability and transparency of health statistics.”

Jag tycker att det låter underligt att hävda att den Kubanska sjukvården inte fungerar, när organ som Unicef, WHO etc. hävdar motsatsen, och när Kuba dessutom exporterar läkarvård till några av sina grannländer etc. Givetvis finns det kliniker med trasig apparatur och långvård med inslag av oacceptabel misskötsel, men sådant förekommer tyvärr i de allra flesta länder, det senare till och med i Sverige.

Jag har som bekant inte varit på Kuba ännu, men en av mina vänners föräldrar var där för några månader sedan och spelade in en liten amatör-film där han intervjuar diverse Kubaner och ställer frågor om Castro, planekonomin, yttrandefriheten, sjukvården etc.
Jag såg den härom dagen, och även om de flesta var mkt kritiska till delar av systemet så verkar de enhälligt positiva till sin sjukvård. Är de hjärntvättade? Var det en slump? Jag vet inte.

Jag vet inte hur man närmare kollar upp hur den aktuella statistiken tagits fram. Därför har jag nu mailat Sven Britton angående hans påstående om den mkt pålitliga statistiken från landet. Antar att han kan motivera sitt påstående på något vis.

”Tack för din kommentar! Vi modererar den så fort vi kan.”

????

Nu har jag fått svar från Britton. Blev hänvisad till hans kollega Hans Rosling som ska ha varit involverad i WHO:s arbete i landet.

Britton rekommenderade mig dock främst att ta kontakt med WHO, och jag har även gjort detta. Är dock inte säker på om mailadressen var rätt för just frågor av detta slag.

Ska pysa iväg över helgen nu, men återkommer så fort jag hinner.

Tack för Oscars mail btw! Ifall jag kontaktar honom berättar jag givetvis hur allt gick efteråt. :)

Trevlig midsommar.

Hej igen.

Rosling har svarat, mkt utförligt.

Har nu bett honom om tillåtelse att publicera hela mailet här.

/Aug

Jag bad honom att få vidarebefordra det till dig istället, Johan.

Kan åtminstone dra ut ett citat ur mailet här:

”Att det
skulle förekomma ngn politiskt betingade manipulering av hälsostatistik på
Kuba har jag aldrig sett ngt tecken på, eler löst någon annan trovärdig
kritik som ger skäl att misstänka detta. När det gäller tillgång till
mediciner och sjukvårdens kvalite så finns det däremot skäl att tro att kuba
inte alltid publicerar all statistik de har, pga att de emellanåt har stora
ekonomiska svårigheter att ha råd med all utrustning och material som
behövs. Men detta gäller för många länder och man ska inte blanda ihop
hälsostatistik och sjukvårdsstatistik.”

Så, nu har jag vidarebefordrat Roslings svar till dig.

@ATW: Ledsen att svaret har dröjt. Hur som, jag ser ingenting att kommentera och är trött på att upprepa mig i den här kommentarstråden. Trevlig sommar!

Kom hem från Kuba igår. Har lite brådis just nu, men skriver en längre sammanfattning senare.

Talade med ca tio kubaner om systemet, 80-talet, specialperioden, dagsläget etc.

Sammanfattningsvis kan jag säga följande:

Under 80-talet verkade det som att kubanerna hade så att det räckte. Vården verkade ha fungerat utan större problem etc. Som en guide i Vinales sammanfattade det: ”Låt oss inte säga att landet var rikt, men lönen räckte och ville man kunde man spara en del av den.”

På nittiotalet var allt kaos, lönerna sänkta och det rådde brist på i princip allt.

I dagsläget räcker forfarande inte lönen för att leva ett någorlunda ok liv, men bättre blir det. Folk talade om högre löner etc.

Angående vården höll samtliga med om att den var bra. Det absolut sämsta omdömet den fick var av en anställd i en bokaffär som beskrev den som ”ganska bra”. En del utrustning är gammal eller trasig, och det råder brist på en del mediciner, men vården är gratis och kunanerna verkar överlag ge den ett gott omdöme.

Även den mest revolutionskritiske av alla de jag talade med – en fysioterapeut i Havanna – sade att vården var mycket bra, och utbildningen likaså.

Handelsembargot verkade vara ett stort problem, eftersom Kuba tvingas köpa många amerikanska varor från en extra mellanhand, och tvingas köpa dyrare varor från exempelvis Japan när det skulle vara billigare att köpa dem från USA etc.

Men som en juridikstuderande beskrev situationen: ”Vi får dock inte glömma att handelsembargot inte är det enda ekonomiska problemet. Vi har stora inre problem som måste lösas. Landets fulla potential tas inte tillvara och det håller många kubaner med mig om.”

För övrigt ett mkt vackert land med otroligt trevliga människor.

Jag var bland annat inne på José Martis nationalbibliotek. Där fanns rätt mycket skönlitteratur. Saramago, Marquez, Shakespear, Dostojevski etc. Kollade bara efter fem st.

Jag var dessutom i några bokaffärer. I bokaffärerna på flygplatserna fanns i princip enbart böker av Castro/Marx/Guevara etc. Men i bokhandlarna i Havanna fanns bland andra Mark Twain, Saramago, Pinter etc.

På biblioteket i Vinales hade de rätt myckte skönlitteratur, mest klassiker dock.

Men när det gäller facklitteratur så var det bara marxistisk sådan som gällde, givetvis.

Men givetvis var mycket åt helvete:

Förfallet i Havanna (även om upprustning är på g (med ekonomiskt stöd från UNESCO(??), vilket en del byggnadsställningar vittnar om). Otillräckliga löner och därmed prostitution etc. Ineffektivitet. Fick exempelvis intrycket av att landet kryllade av människor med helt onödiga arbetsuppgifter.

För att ta några exempel.

Alla inlägg skrevs ihop i ett enda långt?

Nu framstår det ju som att jag tycker att det faktum att all facklitteratur var marxistisk var något positivt, heh.

@ATW: Sorry, det var inte meningen, men jag tror att den som läser din kommentar förstår vad du menar.

Träffade du Oscar och Miriam?

Bäste August,

Tack för dina spännande redogörelser från din resa till Kuba! Jag har själv många gånger funderat på att resa dit, men bestämt mig för att avstå; dels då jag inte vill bidra ekonomiskt till Castros blodsbesudlade regim, dels då jag vill visa min solidaritet med USA.

Jag tycker dock att du missar den allra viktigaste poängen: i Kuba garanteras inte de mest grundläggande rättigheterna – äganderätten och avtalsfriheten. Så länge dessa inte garanteras är det faktiskt ganska ointressant hur bra eller dåligt vården fungerar.

Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén

Nej, tyvärr. Blev aldrig så. Men nästa gång jag åker dit lovar jag att kontakta dem.

Kan tillägga några saker:

Omständighterna på en del sjukhus verkade ibland vara ganska dåliga, med brist på inte bara mediciner och utrustning.

Och angående handelsembargot verkade handeln med amerikanska varor via en andra hand vara relativt utbredd, trots att den var förbjuden.

Kändes överlag som att Kuba har en mycket stor potential på många områden. Hoppas innerligt att landet inom en snar framtid genomgår en rättvis demokratisering utan att USA får ett finger med i spelet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *