Categories
Politik

Modernismernas kamp

Expressen publicerar en text av John Gray (nej, inte den John Gray, utan den brittiske filosofen), som driver tesen attden samtida islamistiska terrorismens rötter “finns i radikal västerländsk ideologi – i synnerhet leninismen – långt mer än i religionen.” Inte nytt, men viktigt.

“Före modern tid fanns det ingen föreställning om att man med våld skulle kunna skapa ett perfekt samhälle och befria världen från evärderlig ondska. Dessa dumheter kan härledas från jakobinerna för att sedan övertas av Marx och senare företrädare för radikalt utopiska upplysningsidéer. Det är avskyvärt och omänskligt att tortera och skrämma människor för att frälsa deras själar, men att göra det för att etablera universell frihet är fullständigt absurt.”

Samma tankegångar utvecklar han i en intervju i PSC — “Where did nazism come from? Tibet?” — där han också kopplar ihop det och en massa annat med sin käpphäst om liberalismens andra ansikte, det som till skillnad från mejnstrimliberalismen inte är universalistiskt, rationalistiskt, monistiskt och revolutionärt:

“And then there is another kind of liberalism that we find in Hobbes or Hume. This isn’t the idea of unifying the whole world under one singular regime. It is the idea of pursuing peaceful coexistence, a modus vivendi, between different groups and different cultures.”

I ett personporträtt i The Guardian beskrivs den röda tråden i Grays gärning som filosof och public intellectual som att ständigt gå mot strömmen:

“He started off as a Thatcherite and cold warrior, convinced that the postwar consensus and welfare state could not last. Then he became an early Blairite, warning against the dangers of Thatcherism. Now he attacks Blair as a dangerous neocon; he has been an unyielding opponent of the Iraq war and he is convinced that globalisation will end in a welter of resource wars and ecological collapse.”

På det hela taget en ganska kul kille, alltså.

27 replies on “Modernismernas kamp”

Ja, en kul – och viktig – kille. Synd bara att han verkar vara så oläst i Sverige. Sitter nu och läser om hans Al Qaeda and what it means to be modern, där han driver tesen att Bin Ladens projekt är ett modernt projekt, inspirerat av samma utspårade västerländska upplysningstankar (mer specifikt, naivt positivistiska idéer) som även gav oss kommunism och nazism.

Dessutom jämför han kommunisternas och nassarnas ambitioner med de ambitioner som ibland höres i den så kallade “globaliseringsdebatten”. (I boken finns några fantastiska citat från Koestlers “Arrival and departure”, som visar på samhörigheten mellan dessa tre moderna projekt.)

Gray är mycket relevant i Sverige, där bara det ena av liberalismens två ansikten finns representerat. Här kan man ju ofta höra Timbroliberaler hävda att globaliseringen kan/bör att leda till framväxten av en världsomspännande, enhetlig samhällsordning av (Timbro-)liberalt snitt. Även tidskriften Neo har ju tagit på sig uppgiften att sprida denna panglossiska världsbild.

(Jag har för övrigt diskuterat detta med den enigmatiske Kurre här.

Jag har inte läst Gray, så jag ska inte säga säkert, men det låter ganska mycket som Hayek. Bland annat Hayeks idé om sann och falsk individualism. Till de sanna individualisterna räknar han bland annat Locke, Hume, Ferguson och Smith. Den falska utgår från Descartes och Rousseau (om inte mitt minne sviker mig), är mer rationalistisk och har en tendens att sluta i kollektivism.

Jo, det finns nog en del Hayek i Grays bagage, även om jag inte har stött på det så mycket i de böcker jag har läst (“Isaiah Berlin” och “Two faces of liberalism”). Men för att citera Brown i The Guardian-porträttet länkat ovan:

He read Hayek in the late 1960s, and understood his essential point to be that markets in some sense know more than any of the people who operate in them. It followed that state planning, and social engineering based on rational discussion were always likely to go wrong. This much was common among Thatcherites in the 70s, but unlike most Thatcherites, he saw that ripping down communities to make way for a market was itself a form of social engineering, though an often anti-social one.

Fem inlägg på två dagar? Har du haft semester för länge nu eller?

Dennis:

Det finns absolut en koppling mellan Gray och Hayek. I den brittiska liberala debatten har det sagts att bägge tänkarna, tillsammans med Berlin, utgår från en “tragisk” syn på den mänskliga naturen: Människan är, och kommer alltid vara ofullkomlig. Människan kommer alltid att brista i kunskap och vara allmänt elak och krigslysten. (“Människor är djur”, som vi feminister säger här i Sverige… Därav Grays boktitel Stray Dogs.)

En liberal samhällsordning kräver därför att vi skapar institutioner för att överkomma dessa bestående problem. Målet är helt enkelt ett modus vivendi-tillstånd, där vi kan leva våra liv utifrån våra olika personliga livsmål (för de kommer alltid att vara olika; Gray hävdar till och med att våra livsmål blir alltmer olika) utan att konflikter uppstår.

Detta kan ställas mot den “optimistiska” människosynen, där institutioner och traditioner alltid är kvarlevor från en svunnen tid, som håller oss fria människor tillbaka. (Som du säger, Rousseau är den ursprunliga referensen.) De urprungliga positivisterna trodde på detta – och på att samhället i förlängningen kommer att utvecklas mot en högre ordning av samförstånd och rationalitet. Om vi bara främjar förnuft och vetenskap kommer framtiden oundvikligen att se ljusare ut, och människans begränsningar kommer att överskridas.

(Sofia Nerbrand skrev för övrigt nyss om detta i SvD – bara farliga politiska och religiösa idéer om självspäkning ligger i vägen för en “sagolik” framtid…)

Som sagt, i Sverige är det främst Neo som sprider denna tro. (Den ursprungliga positivismen, skapad av Comte et.al., hade ju religiösa ambitioner.) Det konstiga är att de som gillar Hayek i Sverige använder honom för att prata fria marknader (katallaxi etc.), men anammar annars helhjärtat den Panglossiska människosyn som Hayek m.fl. kritiserade.

Men det är klart, det kan ju vara så att Timbro-liberalerna och Neo-gänget har nått någon högre insikt som den gamle “Friedrich von” missade… Eller vad tror du?

@Dogge: Nä, storstädning i utkastarkiven. Semester är för mesar, här jobbas hårt på debattboken, märks inte det?

@Kalle P: Inser att jag borde märka om Hayek i mitt mentala bibliotek, från hyllan för tråkig Timbrolitteratur som livet är för kort för att hinna läsa. Vad bör jag börja med? Skulle också vilja beställa den där jämförelsen mellan Hayek och deleuzoguattarismen… ;)

Kalle: Jag tror nog problemet är att de flesta som läst Hayek har startat med Vägen till träldom och sedan stannat där. Möjligtvis har de passerat Frihetens grundvalar och Det stora misstaget. De böckerna är väl inte ointressanta och utan insikter, men personligen anser jag att Individualism and Economic Order är mer intressant. Särskilt ur det här perspektivet.

Johan och Dennis:

Jag är själv mitt i process att lära känna Hayek lite bättre. Jag brukade tidigare avfärda honom ganska reflexmässigt – han var en av de där tänkarna som Timbroiterna brukade referera till. Dessutom tyckte jag att den “tragiska” människosynen (refererad till ovan) var mindre uppbyggelig än den “utopiska” (som inte bara stöds av Rousseau, utan även av mer samtida tänkare som J.K. Galbraith osv.)

I min avhandling dissar jag till och med ett citat från hans Law, Legislation and Liberty, volym II: “The study of spontaneous orders has long been the peculiar task of economic theory […] It would be no exaggeration to say that social theory begins with – and has an object only because of – the discovery that there exist orderly structures which […] are not the result of human design. […] Although there was a time when men believed that even language and morals had been ‘invented’ by some genius of the past, everybody recognises now that they are the outcome of a process of evolution whose results nobody foresaw or designed. […] If indignant reformers still complain […], this is partly because they cannot conceive of an order which is not deliberately made.”

Grejen är ju att just denna insikt har blivit nästa stora grej inom humaniora och samhällsvetenskapen, inom ramen för det som kallas “post-humanism”, “non-organic life”, “emergens” osv. Vi människor har så svårt att se att det finns strukturer som uppstår spontant, utan vår inblandning. På Deleuzianska: Vi har svårt att tro att det finns “abstrakta maskiner”, i en virtuell del av verkligheten, som organiserar materian i den faktiska (actual) delen av verkligheten.

Det är här som Hayek hänger samman med Deleuze, och på senare tid DeLanda. Det är dock bara den gränsöverskridande DeLanda som explicit kopplar samman Deleuze och Hayek – den förra var för mycket marxist för att erkänna detta, gissar jag.

Även i diskussionen om katedraler vs basarer finns det paralleller. Hayek pratar taxis och kosmos, och att de senare systemen kan tecknas av den process som inom biologin kallas katallaxi. På samma sätt pratar Deleuze strata och rhizom/”self-consistent aggregates” – och hävdar också att de senare kan beskrivas genom katalytiska processer. (Eller, rättare sagt, det är samma “abstrakta maskin” som kommer till uttryck i olika basar-system.) Framförallt DeLanda har utvecklat kopplingen till “self-catalytic loops”, genom lärdomar från komplexitetsteori.

Tror även att dessa båda tänkare leder till samma kritik av hierarkier/taxis-system/strata, samma fascination av basar-strukturer. Detta gäller inte bara basarer med varor och tjänster, utan minst lika mycket basarer med kunskap, tankar, “nya sätt att göra saker på”.

Hade nyss en intressant diskussion med min kompis Henrik Berglund om Hayeks syn på konkurrens. Konkurrens är inte främst en kvantitativ, utan en kvalitativ process. Det är inte priskonkurrens som gör att marknadsekonomier är så fiffiga – det är konkurrens om kunskap och handlingssätt som är dess styrka. Hayek hade, till skillnad från Neo, gillat den basarifiering av kunskapsskapande som bloggandet innebär.

Dock vet jag att Deleuze accepterar att även katedraler fyller en funktion, och att nedbrytandet av katedraler inte nödvändigtvis leder till framväxten av härliga, fria basarer. (Men det kanske även Hayek accepterar?)

Ojoj, långt svar… Du har rätt Johan – måste nog skriva ihop något om detta..

Även om det är frestande är det nog inte att rekommendera att avfärda all lektyr som utnyttjas av näringslivshögern. Hayek är betydligt vettigare än sina timbroitiska kolportörer. Dessutom är hans stil synnerligen behaglig.

Dock tror jag att man kan förlita sig på anti-timbroprincipen när det gäller Ayn Rand.

Helt rätt, Martin,

näringslivets apparater har ju publicerat flera viktiga klassiker. Precis som LO/SAPs dito har publicerat en del bra grejer.

Vem som är avsändare bör ju inte spela någon roll, framförallt om budskapet är relevant. Om Neo-gänget hade läst Hayek rätt så skulle nog även de förstå denna poäng. (The use of knowledge in society, katallaxi etc. etc. etc.) Men å andra sidan är ju Hayek lite suspekt, eftersom han studerade vid ett prestigefyllt utländskt universitet. ;-)

Håller för övrigt med även Dennis om att Vägen till Träldom m.fl. också är intressanta böcker.

Varför jag undrar om det var ironi? Tonen i kommentaren, framför allt, och hänvisningen till Liberalismen.com som en kanonisk källa.

Det är intressant – den svenska debatten om liberalism är så konstig – det har minst sagt gått inflation i begreppet. Funderar allvarligt på att skippa L-ordet, åtminstone när jag är i Sverige.

Dessutom – Jimpan och Johan – det verkar som det blev lite för mycket ironi för $vensson, som inte släpper igenom fler kommentarer i blogginlägget. (Skrev för några dagar sedan en kommentar där jag tackade för Johans och Marcus tillrättavisningar, och att jag skulle konsultera liberalismen.com och kurranz.blogg.se för att bättra mig. Verkar som att det var opassande, har inte publicerats.) Nåväl…

Hej Pojkar! nu kanske jag hittar lite fel men är desperat… Men kan ni berätta för mig om Hayeks teorier har några politiska konsekvenser? puss

Natalie:

Det finns en himla massa politik kring Hayek. Han är ju inte minst populär bland nyliberaler/libertarianer – Margaret Thatcher var en stor fan av honom. Se här.

Dessa gillar exempelvis hans Vägen till träldom, som (något vulgärt läst) handlar om hur statlig planering lätt kan sätta samhället på ett sluttande plan mot despotism/totalitärism. Folk gillar även hans tanken om den perfekta marknaden som en form av katalytisk process – en “katallaxi”. Kort sagt – Hayek är poppis bland de som gillar marknaden.

Om du vill läsa mer om honom kan du kolla med katallaxi-Dennis, vars blogg finns i tråden ovan, som kan en del om den gode Friedrich von.

Sen gillar ju jag att koppla Hayek till nya coola tankar från Gilles Deleuze, och Manuel DeLanda – men dessa kopplingar handlar mindre om politik, och mer om hur ekonomin/självorganiserande system fungerar.

Allt det bästa,
KP

Tack så mycket Kalle!
Jag går andra året på samhällsprogrammet och vi håller på med ekonomi just nu. Tycker det är jätte svårt och något lättbegripligt angående Hayek… Ingen som har något mer att tillägga om Hayeks teorier och dess politiska konsekvenser, lite lätt sådär?

puss

[…] Den här strategin kräver inte att vi steriliserar liberalismen till en rent positiv teori om internationell politik, men däremot att vi omvärderar liberalismens normativa utgångspunkter. Här dyker en kär gammal vän upp: Liberalismens andra ansikte. […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *