Ett nytt industriområde mitt i stan, det låter väl fräscht?

Abraham Staifo lyfter en av våra käpphästar i dagens krönika i GP: Göteborg är glesbygd. Bland annat skriver han om de negativa effekterna av att Göteborg har “17 procent industriområden jämfört med Stockholms och Malmös åtta procent”.

Nå, håller inte det problemet på att lösas självmant, i takt med att gamla industriområden som norra älvstranden i rasande takt bebyggs med bostäder? Det gillar vi — och det finns ju mer jungfrulig industrimark som kan täppas till med bostäder.

Samtidigt har kommunens ledning mitt i stan låtit uppföra evenemangsstråket, detta det jippo-industriella komplexets kolossinstitutioner — Liseberg, Universeum, Världskulturmuseet, Svenska mässan, Scandinavium, Valhalla, Bergakungen, Opalen, nya och nygamla Ullevi, Heden, Nordstan.

Ett tjänstesamhällets industriområde. Den sedvanliga soppan av politiskt och privat.

I det perspektivet kan vi bara beklaga att politikerna i byggnadsnämnden har gett Hotell Gothia grönt ljus för att bygga ett tredje torn på 29 våningar för att bli norra Europas största hotell med 1 200 rum.

Missta mig inte för en reaktionär småstadsromantiker: Det är just för att Göteborg är en småstad som tror sig vara en metropol som den här sortens politiska mastodontprojekt kan få fäste.

Inte lilla London. Stora Borås.