Målen om skattelanden i Sápmi

En intressant episod av rättsmobilisering med krav på rättigheter till land i Sápmi är de så kallade skattelandsmålen som bedrevs i början av 2000-talet. I ett antal parallella rättsprocesser hävdade enskilda äganderätt till skatteland som deras anfäder varit innehavare av och som staten hade övertagit under avvittringen på 1800-talet.

I forskningsprojektet Rättstvister om landrättigheter i Sápmi kartlägger vi rättsprocesser om samiska rättigheter till mark och naturresurser i domstolar i Finland, Norge och Sverige sedan 1960-talet. En mobiliseringsepisod som intresserat mig sker strax efter millennieskiftet när enskilda i flera olika typer av rättsprocesser gjorde anspråk på skatteland och skattefjäll.

En förutsättning för de här processerna gavs tjugo år tidigare av Skattefjällsmålet, i vilket Högsta domstolen 1981 hade avfärdat de så kallade sameparternas – ett antal samebyar – anspråk på kollektiv äganderätt till skattefjäll i norra Jämtland. Utfallet mottogs som ett nederlag för samerna, men domen kom också att öppna nya möjligheter: Dels fastslog HD att det samiska folkets renskötselrätt vilar på civilrättslig grund (urminnes hävd), och således inte följer av lagstiftning eller avtal; dels tycktes domskälen öppna för att pröva frågan om äganderätt både längre norrut, där de historiska förhållandena var annorlunda, och som en enskild snarare än kollektiv rättighet. Det var den här öppningen som processerna om skatteland i början av 00-talet tog fasta på.

Exaxt hur många processer om krav på äganderätt till skatteland som pågick på 00-talet är svårt att säga. Genom sökningar i mediedatabaser, rättsdatabaser och domstolsarkiv har jag identifierat flera olika typer av processer från slutet av 1990-talet och en bit in i 2000-talet där enskilda hävdar bättre äganderätt till marker som staten en gång övertagit ett århundrade tidigare.

1. Överklagade förvaltningsbeslut om markupplåtelse. Under 2003 förekom tre fall av rättsprövning i regeringsrätten av överklagade beslut om markupplåtelse på statens mark. I dessa tre fall hade länsstyrelsen ålagt de sökande att avlägsna byggnader på statens mark i fjällvärlden, beslut som de sökande överklagade till regeringen, vilken avslog överklagandena. I ansökningarna om rättsprövning yrkar de sökande bl a på att de har bättre rätt till skatteland som “numera betecknas som kronoöverloppsmark” och att staten ska förklaras ersättningsskyldig för intrång och förlust av besittning av skattelandet. RR avvisade ansökningarna om rättsprövning.
2. Krav om utredning av avvittringen och äganderätt till skatteland. I december 2003 avslog regeringen tio inkomna krav från enskilda personer om att regeringen skulle låta utreda avvittringen och äganderätten till skatteland, förklara att kravställarna ägde bättre rätt än staten till dessa marker och ersätta dem för förlust och kostnader. Kravställarna begärde sedan rättsprövning av regeringsbesluten med yrkande om att RR skulle upphäva regeringens beslut, inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen och ålägga regeringen att uppvisa åtkomsthandlingar och lagfarter. Regeringsrätten avslog samtliga tio ansökningar om rättsprövning 2 juli 2004.
3. Stämningsansökningar om äganderätt och återvinning av skatteland. I 13 stämningansökningar inlämnade till tingsrätter mellan 2000 och 2005 hävdade enskilda bättre rätt än staten till skatteland som deras förfäder varit innehavare av på 1800-talet före avvittringen och att det begåtts myndighetsfel när skattelanden försvann ur fastighetsredovisningarna. I den mån domstolarna alls prövade deras käromål förlorade de och Högsta domstolen beviljade aldrig deras överklaganden prövningstillstånd.
4. Processer där samebyar hävdar äganderätt till markområden. De här processerna lär ha handlat om mindre markområden, ofta i samband med att staten skulle sälja dem; jämfört med Skattefjällsmålet låg områdena längre norrut.¹ Exempelvis hävdade Talma sameby 1999 äganderätt (urminnes hävd osv) till sin mark i en begäran om rättsprövning av ett regeringsbeslut om att bygga ett observatorium.² År 2001 påbörjade Sörkaitums sameby en tvist om lovligheten av ett lagfartsbeviljande till Vattenfall AB i Gällivare, där samebyn hävdade att de på basis av urminnes hävd hade äganderätt till området och att länsstyrelsen därför inte bort bifalla Vattenfalls ansökan om lagfart.
5. Processer där ättlingar till nybyggare hävdade äganderätt till marker som staten fråntagit deras förfäder. Om dessa mål vet jag inte mer än vad historikern Lennart Lundmark skrev i en understreckare: “ättlingar till nybyggare stämmer staten för att deras förfäder skulle ha blivit berövade stora landområden då nybyggenas marker avgränsades från kronans under decennierna kring sekelskiftet 1900.” (SvD 2001-06-22). Det är möjligt att några eller alla av dessa processer överlappar med kategori 2/3.

Vad jag vet finns ingen tidigare forskning om den här episoden. Mycket är oklart om den och att få fram mer information har sina utmaningar: Många av de involverade i processerna var redan då till åren komna och har sedan dess avlidit. Flera av stämningarna i kategori 3 kom aldrig längre än till första instans (om ens dit) och jag har bara lyckats rekvirera handlingar i ett par av målen från tingsrätter (arkiven tycks inte vara digitaliserade och några av tingsrätterna har sedan dess gått upp i andra tingsrätters domsagor). Samtidigt kan man inte utesluta att det skulle kunna ha funnits fler processer som varken gett avtryck i pressarkiven eller rättsfallsdatabaser.

Ja, är det ens en episod, förresten? Inom kategori 2 (rättsprövning av utredningskrav) respektive kategori 3 (stämningansökningar om äganderätt och återvinning) koordinerade de klagande uppenbarligen sina ansträngningar, men om nu grupperna i de två kategorierna koordinerade sig med varandra så framgår det i så fall inte av medierapporteringen. De kanske inte ens triggades av liknande faktorer utan bara råkade sammanfalla i tid?

Skattelandsmålen är intressanta av flera anledningar:

• Processerna är ett exempel på en förmodligen delvis spontan, delvis koordinerad, organiserad strategisk processföringskampanj i Sverige. Jag har tidigare skrivit om hur rättsmobilisering blev en vanligare rörelsestrategi efter millennieskiftet.³ De här fallen – kanske – säger något om tidens syn på domstolar som arena för förändring.
• Rättsmobiliseringen ledde inte till någon framgång. I rättsmobiliseringslitteraturen finns en survivorship bias: Vi analyserar framför allt rättsprocesser där klagande part vinner och bygger våra teorier och förklaringar på sådana framgångsfall. Eller så studerar vi processer där klagande förvisso förlorar rättstvisten men vinner framgång i en större politisk kamp, som t ex Alta-saken i Norge. Vi fokuserar helst på högsta instans — självklart för att det framför allt är i HD/HFD en processande rörelse kan uppnå sitt mål om prejudicerande förändring, men också för att empirin är lättare att tillgå. Men de personer som hävdade äganderätt till skatteland nådde framgång vare sig i eller utanför domstolarna. De klagandes ansträngningar var, till synes, förgäves. Så vad kan vi lära av dessa processer om vad som driver människor att gå till domstol och om deras möjligheter att få gehör för sina anspråk?
• Liksom många andra rättstvister om samiska landrättigheter – tänk Girjas, Vapsten mot Vapsten eller Gimvalls kåta – är de här processerna epifenomen till statens agerande. Att rättsprocesserna ställer samer mot staten, samer mot andra aktörer i samhället och/eller samer mot samer är en produkt av statens politik och lagstiftning under lång tid.
• Slutligen är jag också fascinerad av att ombud i flera av målen i kategori 3 var advokat Ulf Brunfelter – en expert på fastighetsrätt som förtjänar (minst) ett eget inlägg. På 1970-talet, som VD för Näringslivets Byggnadsdelegation, lade han upp strategin i de banbrytande klagomålen Sporrong & Lönnroth mot Sverige 1982. I Fri- och rättighetskommittén representerade han Ny demokrati, och reserverade sig mot majoriteten som inte gick långt nog i att stärka egendomsrätt, lagprövning och EKMR:s ställning i svensk rätt. Jag kände till Brunfelter från min forskning om EKMR och blev fascinerad av att se honom dyka upp även i empirin för vårt projekt om rättstvister om samiska landrättigheter.⁴

1. Lundmark, Lennart. 2001. ‘Nya lagar måste klargöra samernas rättigheter’. Svenska Dagbladet, 22 June 2001. ↩︎
2. RegR målnr 3066-1999. ↩︎
3. Schaffer, Johan Karlsson, Malcolm Langford, and Mikael Rask Madsen. 2024. ‘An Unlikely Rights Revolution: Legal Mobilization in Scandinavia Since the 1970s’. Nordic Journal of Human Rights 42 (1): 11–31. https://doi.org/10.1080/18918131.2023.2273652.
   
   Schaffer, Johan Karlsson. 2022. ‘Rättvisans Entreprenörer: Mobilisering För Tillgång till Rättvisa i Civilsamhället’. I: Access to Justice i Skandinavien, A. Wallerman Ghavanini & S. Wejedal, 361–90. Stockholm: Santérus Academic Press.
   
   ↩︎
4. Schaffer, Johan Karlsson. 2024. ‘Why Incorporate the ECHR? The Domestic Incentives of Human Rights Commitment’. International Studies Quarterly 68 (2): sqae039. https://doi.org/10.1093/isq/sqae039.
   ↩︎