Varför ska vi ha ett folkrättsligt system av internationella mänskliga rättigheter, om deras implementering ändå huvudsakligen sker, om alls, genom politik inom staterna? Och givet att demokratiska staters författningar listar rättigheter som ofta överlappar med dem som återfinns i internationella traktater, vad är mervärdet av det internationella rättighetsskyddet? Det är en intressant fråga.
Category: mänskliga rättigheter
En liten fundering så här dagen efter: Ponera att SD efter valet 2018 eller 2022 sitter i regering och inleder en orbanisering av Sverige. Hur skulle vi i dag kunna förbereda oss för det scenariot för att minimera skadeverkningarna?
Hur står sig idén om nordisk exceptionalism om vi ser till individuella klagomål under Europakonventionen för mänskliga rättigheter? Nog utmärker sig de nordiska staterna – men inte alltid för att deras medborgare finner mindre anledning att klaga till Strasbourg än andra västeuropéer. För Sverige, Finland och Island är det snarare tvärtom.
De tre skandinaviska staterna och Island var tidiga med att acceptera den individuella besvärsrätten under Europakonventionen, även om det dröjde till mitten av 1960-talet innan Sverige och Norge accepterade domstolens jurisdiktion. Besvärsrätten ger enskilda personer, organisationer och grupper rätt att klaga till Europakonventionens organ om de upplever att staten inte har respekterat deras rättigheter såsom konventionen och dess tilläggsprotokoll fastslår dem.
Varför har advokater och domare spelat en så obetydlig roll i utvecklingen av den politiska liberalismen i Sverige? Det är frågan jag ställer i ett nytt arbetspapper, som analyserar det så kallade rättskomplexets roll i Sveriges politiska historia under 200 år.
Apropå den bristande valhemligheten i svenska val sände jag en fråga till Valmyndigheten om hur regleringen ser ut för att garantera valhemligheten i praktiken.