Categories
Blandat

Dystopiernas tio-i-topp

Min kollega Göran Duus-O. har så äntligen satt samman dystopiernas tio-i-topp. För bra för att inte spridas vidare:

  1. George Orwell: 1984 (paradigmet)
  2. Aldous Huxley: Brave New World
  3. Paul Auster: I de sista tingens land
  4. PC Jersild: Efter floden (grisigast)
  5. Karin Boye: Kallocain
  6. Nevil Shute: On the beach (dokument över kärnvapenskräcken)
  7. Alexander Solsjenitsyn: Gulag-arkipelagen (om man gillar verklighetens dystopier)
  8. PC Jersild: En levande själ (Nozicks upplevelsemaskin på ont knark)
  9. Kurt Vonnegut: Det mekaniska pianot
  10. William Kotzwinkle: Doktor Råtta (om man gillar djurrätt)
Categories
Politik

Rätt nej till kriget

Det är lätt att säga nej till krig. Det svåra är att samtidigt säga nej till Saddam. Hur ska Irak kunna bli kvitt sin diktator? Allt för många godtrogna krigsmotståndare blir svaret skyldiga.
Jonathan Freedland försöker i alla fall:

“If the same pressure that is currently being applied to Baghdad on arms were transferred to freedom and democracy, it could bring results.” (The Guardian 19/2)

Categories
Politik

Invandrarna snor jobben, säger Winberg

Är det social- eller sverigedemokraterna som regerar landet? Skillnaden är obetydlig:

”Till valrörelsen hör också valaffischerna. I år har moderaterna väldigt roliga valaffischer. På en av affischerna står det: ’Din son får inget jobb’. Man undrar då varför moderaterna föreslår en massiv arbetskraftsinvandring till Sverige. Kommer det att bli lättare för ’din son’ att få jobb när det kommer massor av ny arbetskraft till Sverige?”

Så skriver Margareta Winberg, numera vice statsminister, i sitt veckobrev. Och på hennes parti röstar nästan halva folket. Kusligt.

Categories
Blandat Popkultur

Allt dom bygger upp

Såg Haninge-fenomenet Florence Valentin spela inför ungdomarna på Gump förra torsdagen. Röj värre. Den som missade kan förstås ladda ned ett par demolåtar.

Categories
Politik

Krigstrött

Trött på kriget? Nå, vissa debattörer lyckas tänka bortom slagord och slentrian. Brittiske historikern Timothy Garton Ash, till exempel:

“The democratization of the greater Middle East should be the big new transatlantic project for a revitalized West. But that’s not how it looks at the moment” (New York Review of Books 13/2).

Men varför har arabvärlden inte någon egen demokratirörelse? Kanan Makiya, oppositionell exilirakier, manar till jihad — för demokrati och modernisering (Arena 4/2002).