I slutet av 1980-talet bytte Sveriges högsta domstolar fot och slog fast att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) och Europadomstolens (EDMR) uttolkning av den – som man tidigare betraktar som i stort sett irrelevanta – kunde och borde användas som rättskällor för att tolka svensk rätt. Om hur det kunde se ut strax dessförinnan, när domarna hade en ytterst grund kunskap om EKMR och kännedom om EDMR:s domar, vittnar en utfrågning i riksdagen som jag snubblade över för en tid sedan.