När jag läste min grundutbildning i statsvetenskap på 1990-talet kämpade man i uppförsbacke och motvind om man ville syssla med politisk teori. Var det ens egentligen statsvetenskap, att försöka besvara normativa frågor om demokrati, rättvisa eller nytta? Och vad var egentligen nyttan med politisk teori? Arvet från Tingstens idéanalys, positivismens framfart i samhällsvetenskaperna och provinsiella revirstrider kan förmodligen anföras som förklaringar till att den politiska teorin var satt på undantag.
Tag: politisk teori
Det kompakta samförståndet
På min väg till jobbet korsar jag de citat som har lagts in i trottoarerna längs den väg Henrik Ibsen dagligen traskade från sin lägenhet bredvid slottsparken ned till lunchen på Grand Café, mitt på Karl Johan. Vid universitetet lär Ibsen ha stannat för att ställa sitt fickur efter klockan i fönstret till Domus Academica (i folkmun Urbygningen). Och där, passande nog, finns i dag ett kärnfullt citat från Dr. Stockmann i En folkefiende: “Sannheten og frihetens farligste fiender i blant oss, det er den kompakte majoritet.”
Who’s who i legitimitetsteorin
Mina neo-leninistiska skrivråd blev till ett helt papper, som kritiserar Allen Buchanan & Robert Keohanes teori om internationella institutioners legitimitet.
Neo-leninistiska skrivråd
Just nu sitter jag med Allen Buchanan & Robert Keohanes artikel om internationella institutioners legitimitet och klottrar marginalerna fulla med “who?” och “whom?” ((Allen Buchanan & Robert O. Keohane, 2006: The legitimacy of global governance institutions“, Ethics & International Affairs, 20:4, 405-437.))
Fem bra politisk teori-bloggar
Bara så där, rätt upp och ned: Fem bra bloggar som hör hemma i den politiske teoretikerns flödesläsare.