Gudmundson ger sin sista spelning. Och publiken gråter.
Category: Blandat
”I'm feeling happy now”, säger Oscar Espinosa Chepe, som tillsammans med minst sex andra kubanska dissidenter i dag kunde lämna fängelset. Det betyder att tio av de 75 som fängslades i tillslaget mot oppositionen i mars 2003 nu är ute ur fängelset.
Allt tyder på att dissidenterna släppts som en eftergift till att Spanien brutit upp EU:s gemensamma linje mot Castro-regimen. Vad jag kan förstå har Zapatero-regeringen – med tyst stöd av handelsintressen – töat upp Kubapolitiken mestadels för att distansera sig från den tidigare regeringen.
När den spanska nationaldagen nyligen firades på ambassaden i Havanna förklarade ambassadören att han skulle sluta att bjuda in dissidenter, eftersom regimföreträdarna då inte ville komma till evenemangen.
Den spanska blundern tycks nu i alla fall ha fört det goda med sig att Chepe och de andra frigivna nu kan återförenas med sina familjer, även om frigivningen bara är villkorlig.
Läs nyheterna om frisläppandet på Google. Och läs Chepes Förbjudna sanningar om Kubas ekonomi, utgiven i Bertil Ohlin-institutets skriftserie.
I går höll Reportrar utan gränser internationella stöddagen för fängslade journalister. Runt om i världen sitter 207 personer i fängelse för att de utnyttjat sin yttrandefrihet:
”Of this record number, 128 are journalists and 70 are cyber-dissidents. The biggest prisons are China (26 journalists and 62 cyber-dissidents), Cuba (26 journalists), Iran (15), Eritrea (14), Nepal (12) and Burma (11). These six countries account for more than 80% of the total.”
Aftonbladet håller på Kreml
”Viktor Jusjtjenko hotar med kaos: Oppositionsledaren kräver att bli Ukrainas nye president”, skriver Aftonbladet.
Eh? Medan l'ancien regime i Ukraina mobiliserar gruvarbetare mot de fredliga protesterna mot dess framfuskade presidentkandidat, så framställer Aftonbladet den demokratiske utmanaren som orosstiftare.
Det låter som i november 1989: Medan resten av Europa korkade upp champagnen för att fira att Östeuropa befriats, konstaterade Aftonbladet dagarna efter murens fall att utvecklingen ”chockar och skrämmer” Västtyskland och oroades över att problemet med det delade Tyskland består. Samtidigt manade tidningen Västmakterna till ”statsmannamässig försiktighet” och framställde Sovjetunionen som den resonliga parten (som Mats Wiklund skrev i Smedjan 1999).
Det var förvisso inte bara Aftonbladet som oroades över att Österuopa befriade sig självt från kommunismen. Som Jens-Christian Brandt skrev i DN på 15-årsdagen var de flesta svenska politiker, opinionsbildare och journalister rörande överens hösten 1989. Neutralitetspolitiken hade förvandlat Berlinmuren till en fredssymbol. Och i Aktuellt-studion 10 november 1989 satt Aftonbladets reporter Dieter Strand och formulerade ett försvar för muren. Lars Ohly var alltså långt ifrån ensam om att gråta när Berlinmuren föll.
Det var då. Men femton år senare tycks kalla kriget leva kvar på Aftonbladets redaktion, och den västvänlige, demokratiske utmanaren mot den post-sovjetiska ordningen frejmas som the bad guy. Om man nu får dra sådana växlar på en rubrik.
Revolutionen i realtid
This is what democracy looks like: En webbkamera över Självständighetstorget i Kiev visar demonstrationerna för Viktor Jusjtjenko (via Johan Norberg).
Gudmundson länkar en kamera till och två bloggar från demonstrationerna i Ukraina: Le sabot post-moderne och Neeka's backlog. DPT tipsar om Tulipgirl, som tipsar om Ukraine oh my!
…och Kyiv Post rapporterar på engelska från Ukraina.