Det är inte bara Byggnads som kampanjar mot utlänningar. Nu vänder sig också akademikernas fackliga kamp mot utländsk konkurrens.
På DN-debatt (27/2) skriver Ignacio Vita, ordförande i SFS, tillsammans med tre fackliga företrädare att regeringen måste förbjuda stipendier till forskarstuderande från utlandet:
”Sådana stipendier utbetalas ofta av statliga myndigheter, såsom Svenska institutet, och kan inte betraktas som något annat än ett förtäckt sätt att utnyttja billig utländsk arbetskraft. De utländska gäststudenterna utgör därmed akademins etniska underklass.”
Vita & co målar ut utländska doktorander som en billig arbetskraft som utnyttjas likt Byggnads polska slampor, när universiteten i själva verket erbjuder inte bara gratis utbildning utan också ersättning under tiden.
De utländska doktorander jag känner tycker att svenska universitet ger ganska schysta villkor för forskarstudier, jämfört med utländska universitet (inte minst i deras hemländer).
Och även om jag förstås hellre skulle ha lön och social trygghet än utbildningsbidrag, kan jag ibland misstänka att jag och mina svenska likar månar mer om vår bekväma tillvaro än om att bli klara i tid. Då upplevs förstås hängivna utländska studenter som ett hot, även om de sällan tillåts stanna kvar efter examen för att konkurrera om jobben med svenska forskare.
Nåväl, resten av artikeln sågas så förtjänstfullt av Bergh och Rubenson – ”sett i ett internationellt perspektiv är det inte på det materiella planet som den svenska forskarutbildningen brister” – att jag inte kunde ha sagt det bättre själv (och inte du heller, Henrik Berggren).