Category: Dawit och Eritrea

Just for the record, ett par recensioner till av Dawit och friheten (ingen av dem på nätet):

• Svenska Dagbladet: ”Alltså: Dawit Isaak är svart, han kommer från ett litet land, han är inte lika svensk som den knarksmugglande flickan eller Calle Jonsson. Kan de rasistiska mekanismerna i svensk nyhetsförmedling bli så mycket tydligare?” (”Inte tilläckligt svensk för att väcka intresse”, kommentar i kulturdelen av Magnus Eriksson 10/11).
• Aftonbladet: ”Om vi ska vara riktigt ärliga: Om dagens Eritrea vet vi knappt ett smack och Dawit Isaak […] har inte intresserat varken oss eller resten av den svenska pressen i någon högre grad” (”Pocket som väckarklocka”, kulturnotis 17/11).

Vad tänker Barbro Holmberg göra för att säkerställa eritreanska flyktingars rätt till asyl i Sverige? frågar riksdagsledamot Tuve Skånberg (kd) med anledning av att eritreanskan Eden Bellai och hennes två döttrar Luna, 9 år, och Christina, 6, har fått avslag på sin ansökan om asyl.

Jag misstänker att migrationsministerns svar på Skånbergs fråga är: Ingenting. Därför borde Barbro Holmberg läsa Martin Hills Amnesty-rapport You have no right to ask: Government resists scrutiny on human rights. Där kan man till exempel läsa om hur regeringen i Eritrea förbjudit alla religioner förutom de fyra största och trakasserar utövare av andra trosriktningar (Eden Bellai är baptist). Över 400 medlemmar av minoritetsförsamlingar sitter fängslade.

En omarbetad svensk översättning av Hills rapport finns med i Dawit och friheten. Jag ska se till att Barbro får ett exemplar av boken.

(Tipstack till Dogge!)

”Tvillingarna Betlehem och Yoran och lillasyster Danait har en kort önskelista till julen. De vill bara att deras pappa ska få komma hem igen. – Jag tänker på honom varje dag, säger Betlehem, 11”. Expressen bättrar på statistiken med ett långt söndagsreportage om Dawit Isaak av Christian Holmén.

När kabinettssekreterare Hans Dahlgren tidigare i höstas erkände UD:s misslyckanden trodde jag faktiskt att fallet hade lossnat. Laila Freivalds lyfte strax därefter Dawits fall i EU och UD gjorde sin helomvändning och lovade att skicka en representant på hög nivå till Eritrea, för att visa att Sverige tar Dawits fall på allvar.

Men i Holméns reportage visar Sveriges ambassadör till Eritrea, Folke Löfgren, varför vi inte ska sätta något hopp till UD:

– Om Eritrea får en lösning på sin långa gränskonflikt med Etiopien blir kanske det politiska läget lugnare i landet. Då är kanske chansen större att myndigheterna kan släppa de politiska fångarna. Det kan vara en möjlighet, säger Sveriges ambassadör i Eritrea, Folke Löfgren.

Visst, vi har hört den förut. Är det inte lite märkligt att Sveriges regering analyserar fallet Dawit Isaak på precis samma sätt som Eritreas regering?

”Det är en skyldighet för Sverige att engagera sig för svenskar som råkar i trubbel med rättvisan utomlands. Men engagemanget tar sig olika former”, skriver Expressen 27/11 i en ledare som jämför fallet Dawit Isaak med Calle Jonsson.

Subjektiv kollar hur det är ställt med Expressens eget engagemang: Under de tre år Dawit suttit fängslad har Expressen skrivit 26 artiklar om Annika Östberg, 32 om Calle Jonsson och sex om Dawit. Och av de sex artiklarna, kan jag tillägga, är tre insända debattartiklar (bland annat den här) och en notis.

I torsdags antog Etiopiens parlament en fempunktsplan för att sparka liv i fredsprocessen med Eritrea. President Meles Zenawi säger att Etiopien ”i princip” accepterar den oberoende gränskommissionens utslag från april 2002. Men sedan september 2003 har regeringen i Addis Abeba vägrat erkänna Eritreas gräns.

Inget snack om saken alltså: Etiopien har mögat mest, även om Eritrea har gjort sitt till för att försvåra för de FN-trupper som sedan vapenvilan 2000 bevakar gränsen till Etiopien.

Isayas-regimen i Asmara – liksom dess anhängare i diasporan – har sedan dess hänvisat till gränskonflikten för att avvisa all internationell kritik: ”Hur kan ni kräva att vi ska respektera mänskliga rättigheter när vi är i krig, och varför ställer hela världssamfundet upp för Etiopien?” Så skriver till exempel Eritreas ambassad i Sverige i sitt öppna brev till svenska medier om Dawit Isaak, som vi skrivit om tidigare.

Men nu kopplar alltså Etiopien på charmen. Den etiopiska planen föreslår en dialog om konfliktens orsaker och om hur gränsbeslutet ska kunna implementeras, att Etiopien ska betala sina skulder till gränskommissionen och att man ska utse representanter som ska hjälpa till att administrera demarkeringen av gränsen. Planen välkomnas av bland annat Javier Solana och Gerhard Schröder.

Så hur reagerar nu Eritrea när Etiopien tycks visa en gnutta vilja att lösa den förödande gränskonflikten? Jo, precis som man kunde vänta sig: I Asmara heter det att Etiopiens fempunktsplan är en lönlös PR-ploj för att köpa tid.

• Sudan Tribune: ”Eritrea dismisses Ethiopian border announcement as time-buying ploy”
• Xinhuanet: ”Germany praises Ethiopian decision on border with Eritrea”
• ABC News: ”Ethiopians see affront in Eritrea border decision”
• Noticias: ”UN studying Ethiopian five-point plan for peace with Eritrea”
• Eritra Daily: “Debunking Ethiopia’s ‘Five-point plan'”