Category: Politik

I SVT:s ”Agenda” debatterar partiledarna inför Europaparlamentsvalet och jag får ingen rätsida på hur man ska rösta, om man vill stärka de liberala krafterna i parlamentet. Det finns flera goda skäl att inte rösta på folkpartiet:

• Under våren har folkpartiet sålt ut det sista av sin liberala själ genom att föreslå östdiskriminering och att avskaffa rätten att överklaga asylärenden.
• Inte nog med det, folkpartiets MEP:ar Marit Paulsen, Cecilia Malmström och Olle Schmidt slöt upp bakom diskrimineringslinjen, istället för att ansluta sig till kritikerna i riksdagsgruppen. Malmström och Schmidt toppar fortfarande fp-listan.
• Dessutom tycks partiet ha bytt spår i EU-frågor. Förr var folkpartiet det enda parti som vågade yppa F-ordet, när andra partier hukade för EU-motståndet. Av årets valaffischer att döma är folkpartiets enda valfråga fler poliser som jagar barn.

Men alternativen då? Tja, centern hör ju faktiskt också till ELDR och under våren har partiet träffat förvånansvärt rätt, framför allt när Maud Olofsson anförde motståndet mot övergångsreglerna. Och i fjol U-svängde centern till att bli tokfederalister, som inte bara vill federalisera EU utan också Sverige.

Men partiets lista toppas av EMU-motståndaren Lena Ek och strax därefter kommer Hans Lindqvist, ökänd Nej till EU-tok. En röst på centern kan alltså betyda lite vad som helst.

Å andra sidan, enligt dagens opinionsmätningar ligger centern farligt nära att inte få något mandat alls. En röst på centern skulle alltså kunna ge ELDR-gruppen det tredje svenska mandat folkpartiet hur som helst inte lär fixa.

Men jag är öppen för bättre taktiker. Det verkar ju hur som helst kört att rösta efter övertygelse i år. Se där ett gott skäl för alleuropeiska listor till Europaparlamentet.

”Join Scotland's talented workforce and reap the rewards.”

Så kan man också välja att se på arbetskraftsinvandring. På andra sidan Nordsjön funderar politikerna inte på hur de ska kunna hålla socialturisterna borta, utan jobbar för att locka nya invånare och drivna arbetare, bland annat genom webbplatsen Scotland is the place:

”The list of job and career opportunities is long and diverse, ranging from plentiful bar and restaurant work to senior executive positions with major companies.”

Övergångsregler är inte tu tal om. Och inte nog med det, inbjudan gäller inte bara medborgare i de 25 EU-länderna, utan folk från hela världen:

”Other overseas nationals wishing to work in Scotland must first have accepted an offer of skilled employment with a Scottish company. The new employer can then apply for a work permit for the new employee.”

Och det från en regering minst lika socialdemokratisk som Göran Perssons.

Eftersom riksdagen stoppade övergångsreglerna borde det ju vara fullt möjligt för en en svensk region att på samma sätt ragga arbetskraft (även om Ams och migrationsverket naturligtvis skulle försöka sätta käppar i hjulet).

När får vi se Norrlandistheplace.com? (via Gregg)

Tänka sig, de finns kvar – ny demokrati! Jag trodde att partiet hade dött någonstans mellan de konkurrerande partiledarna och bråket om partikassan i mitten av 1990-talet, men här finns ett partiprogram daterat 2002.

Ståndpunkterna är dock ungefär de samma som 1991, och känns därmed ganska fadda (”Större delen av vårt bistånd går till socialistiska diktaturer”). Och vad hände med draget under galoscherna? ”Förändra biståndet” låter så tamt att Ian förmodligen gråter krokodiltårar över att hans skapelse har anpassat sig till etablissemanget.

Men att ny demokrati framtår som menlöst i dag beror förstås också på att det mesta som var nytt och radikalt med partiet har genomförts – bortsett från de rena ölbackstricken, förstås, som skattesänkningar på hundratals miljarder.

Nu ska man förstås inte tillskriva ny demokrati de avregleringar och privatiseringar som skedde under 1990-talet – det handlar snarare om att socialdemokraterna förverkligat idéer som de borgerliga partierna stått för i decennier.

På samma sätt ska man nog inte överskatta ny demokratis påverkan på flyktingpolitiken, men de visade att det går att mobilisera en främlingsfientlig opinion i Sverige – som sossar och moderater har varit snabba att slå mynt av genom sin kohandel om att inskränka asylrätten och minimera invandringen.

Nej, det mest förvånande om man tittar på dagens partilandskap är att det som mer än några sakpolitiska ståndpunkter var ny demokratis kännetecken – populismen – i dag förvaltas av folkpartiet. Bengt Westerberg var ju trots allt ny demokratis fiende nummer ett.

Så visst är det ett kärt återseende! När greven, betjänten och hårfrisörskan åkte land och rike runt och hetsade mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet, då visste man i alla fall vem fienden var – och vem som reste sig ur soffan för att ta kampen emot dem.

”1948 – Folkpartiets ledare Bertil Ohlin bildar regering efter valet där han bland annat övertagit röster från Högern.”

Malmömoderaterna demonstrerar varför, som moderaterna skriver i sitt partiprogram, historia bör ges en central roll i skolan.