Det är inte bara socialdemokraterna och folkpartiet som vill diskriminera östeuropéer efter EU:s utvidgning 1 maj, utan även sverigedemokraterna och kpml(r).
Vilken härlig soffa Leijonborg har satt sig i!
Det är inte bara socialdemokraterna och folkpartiet som vill diskriminera östeuropéer efter EU:s utvidgning 1 maj, utan även sverigedemokraterna och kpml(r).
Vilken härlig soffa Leijonborg har satt sig i!
I två reportage har TV4 Göteborg granskat Göteborgs samarbete med Shanghai, intervjuat dissidenter och människorättskämpar och ställt kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson (s) mot väggen:
”Göran Johansson vill inte diskutera de brott mot de mänskliga rättigheterna som pågår i Shanghai. För honom är det utrikespolitik, och därmed förbjuden mark för en kommunpolitiker. Men det är Göran Johansson ganska ensam om att tycka. Varken utrikesdepartementet eller Kommunförbundet ser några som helst problem med att en kommunpolitiker för fram svenska värderingar om demokrati utomlands.”
Båda inslagen kan ses på TV4 Göteborg. Snygg jobbat, Bernhard!
Har Kina bytt regim? Nej, det skulle vi nog ha fått höra talas om. Men av DN:s och Sas helsidesannons i gårdagens DN skulle man kunna tro att kommunistregimen var en avslutad historisk parentes:
”I dag, efter en mellanperiod med kommunistiskt styre, är Shanghai åter ett stort affärs- och nöjescentrum. Invånarna är mer västerländska än andra kineser och för en turist finns oerhört mycket att göra.”
Istället är det shopping- och nöjesmetropolen Shanghai som DN vill sälja in i sin resetävling ”Månadens resa”.
Resten av annonsen fortsätter i samma stil: Strosa på The Bund, shoppa elektronik och märkeskläder på Nanjing-gatan, drick te på ett klassiskt tehus, kolla in antikaffärerna i Gamla stan, gör en båtfärd på floden. Och ”kvällstid är Shanghai en pulserande stad som aldrig sover.”
Det förvånar nu inte om man har läst DN de senaste månaderna. Förklätt till en serie rese- och featurereportage har tidningen publicerat en reklamkampanj som Kinas turistbyrå inte skulle ha kunnat köpa för pengar. Eller så är det just vad den har gjort.
Särskilt frilansjournalisten Ulrika K. Engström har spottat ur sig mängder av reseporr om det trendiga Shanghai – för en månad sedan en hel söndagsbilaga om modefestivaler, skyskrapor, massage och husmanskost – utan att någonsin lufta kritik ens i en bisats.
Nu räcker det att glutta i en årsrapport från Amnesty eller Human Rights Watch för att få veta att den kommunistiska regimens förtryck är allt annat än historia. De berättar om hur regimen avrättar tusentals fångar, stänger tidningar, blockerar Internet, trakasserar journalister, hotar arbetare som organiserar sig, fängslar fackföreningsledare och demokratiaktivister, förföljer medlemmar i kyrkor och trossamfund, torterar Falun gong-utövare – och så vidare.
Och just i trendiga Shanghai har vanliga människor som protesterat mot stadens rivningsplaner pryglats av polisen och skickats på ”politisk omskolning genom arbete”.
Hur som helst, för att vinna första pris i DN:s tävling – en flygresa för två personer till Shanghai med medannonsören Sas – ska man med max 20 ord, varav ett ska vara DN, berätta varför man vill resa till Shanghai. Här är min motivering:
”Kommunistkina förtycker en femtedel av mänskligheten. Jag vill möta Shanghaibor som inte dansar och ler – dem DN inte låtsas om.”
För visst ska man resa till Kina. Kineserna behöver mer kontakt med omvärlden, inte mindre. Men man får aldrig glömma att de lever under en regim som förnekar dem deras grundläggande mänskliga rättigheter. Det är därför DN borde skämmas.
KU vill öka insynen i hur hovet använder apanaget, skriver DN. I dag får hovet runt 90 miljoner kronor årligen, men behöver inte redovisa vare sig kvitton på sportbilar eller krognotor från Stureplan, eller vad nu det kungliga livet kan tänkas kräva.
Klart kungen ska tvingas redovisa vad han gör med pengarna. Det måste ju alla andra socialbidragstagare göra.
Den danske författaren Carsten Jensen noterade i en DN-essä (29/5 -02) vad man missar om man drar alla nationalpopulister över samma kam. Pim Fortuyn såg muslimer som ett hot mot hans livsstil i det liberala Holland, medan Pia Kjaersgaard vänder sig emot just att liberalismen alls nått Danmark – ungefär så resonerade Jensen, vill jag minnas.