För en tid sedan lyssnade jag på en forskarpanel som diskuterade huruvida det finns ett demokratiskt underskott i global governance. Medan forskarna inte var helt eniga om huruvida demokrati har bäring på internationella institutioner, tycktes ingen ha problem med att tala om det eventuella problemet i termer av ett underskott. Vilket fick mig att fundera: Varför tar vi underskottsmetaforen för given?
En annan intressant sak i Karl Poppers gamla fetdiss av den platonska utopismen är att han kopplar samman dess kompromisslösa radikalism med dess esteticism.
Hur farliga är politiska teoretiker? I en färsk artikel i Crispp hävdar Burke Hendrix att abstrakt, normativ politisk teori ofta missförstår de centrala moraliska problem som står på spel i verkliga fall, och att vi som ägnar oss åt den sortens teoretiserande därmed också blir farliga politiska aktörer. ((Burke A. Hendrix: “Political theorists as dangerous social actors.” Critical Review of International Social and Political Philosophy, iFirst 2010, 1-21.))
I morgon tänkte jag gå och lyssna på Sheri Berman som håller ett föredrag uppe på Blindern utifrån The primacy of politics: Social democracy and the making of Europe’s twentieth century (Cambridge UP, 2006).
Över lunch i kantinen diskuterade vi ett gäng principer som vi skulle kunna kalla ‘det beror på’-principer. Vad de har gemensant är att de ser ut som principer, och tycks ha ett innehåll som skulle kunna vägleda politisk handling, men i själva verket är de tomma, innehållslösa. Det bästa svar de kan ge på frågan “Vad bör vi göra?” är “Det beror på.”