Friktion är tillbaka. Som blogg. Vem hade kunnat ana det?
Categories
Month: October 2004
Categories
Dawit och friheten
I dag damp den ned – Dawit och friheten av Rickard Sjöberg och mig (med flera). Himla fin blev den.
Boken dyker snart upp i en bokhandel nära dig, men bland trogna Mothugg-läsare tänkte jag lotta ut ett exemplar. För att delta i utlottningen, skriv först på uppropet på hemsidan för stödkommittén Free Dawit och skicka sedan ett mejl (nej, jag kräver inga fjantiga motiveringar). Utlottningen pågår till och med Dawits 40-årsdag på onsdag 27 oktober.
Vad boken handlar om? Läs mer hos Silc förlag!
Categories
Diktaturkram som diktaturkram II
”När jag var yngre ägnade jag mig också åt bojkotter. Ju äldre jag har blivit, desto mer övertygad blir jag om att man ska skapa kontakter och öppna samtal.”
Så avfärdar kådisarnas gammelsmurf Alf Svensson kritiken mot att han låtit Tunisiens auktoritäre president Zine El Abidine Ben Ali bjuda in honom och frugan, till den nätta kostnaden 32 000 kronor.
Han har väl lärt sig av mästarna, Affe. För det var ju precis samma sak Lassarna Werner och Ohly sa, när deras bjudresor respektive öststatskramande fördes fram i ljuset: Vi ville föra dialog. Vi imponerades av deras sociala framsteg. Vi trodde att de var en motmakt mot ondskan i världen. Och så vidare.
Nästa gång kanske inte kristdemokraterna är så snabba att kasta första stenen.
(Tidigare på Mothugg: Moderaternas, sossarnas och kungahusets diktaturfjäsk.)
Categories
Får jag kräkas på nästa Che-tröja?
Nere på turistpittoreska Haga Nygata säljer en av new age-butikerna pärldraperier med Bob Marley jämte Che Guevara. Och nog vore det lite småskoj att ha Karibiens två Kristusinkarnationer, Lejonet av Juda och 1960-talets bin Laden, på samma draperi, om det nu inte vore för att polisen trakasserar och tvångsklipper rastafarianerna i Fidels påvedöme.
”Guevare oss för Chekulten”, skriver Magnus Linton i dagens Expressen, apropå att Walter Salles film ”The motorcycle diaries” har premiär i dag:
”Rövarkapitalismen som födde Che är lika brutalt manifesterad i Latinamerika nu som då, och att Ches recept för ändring – kommunism – var värdelöst står i dag klart för alla. Mannen som blev ett offer för dessa extremer är intressant. Inte som Jesus. Men som människa.”
Categories
Diktaturkram som diktaturkram
Visst förtjänar vänsterpartiet att sättas dit för att de under sin 85-åriga historia konsekvent ställt sig på fel sida i valet mellan diktatur och demokrati.
Jag börjar tröttna på kommunistbashingen mest för att vi redan har tjatat om det här i åratal. Då är jag ändå som bekant ingen anhängare av ahlmarxistisk McCarthyism, så jag kan hålla med mina hobbyvänstervänner om en viktig poäng: Om kritiken mot vänsterpartiet ska vara trovärdig, måste alla bedömas efter samma kriterier.
Vänsterpartiet förtjänar kritik för att de åkt på mingelresor till allehanda diktaturer runt om i världen utan att andas ett uns av kritik, utan tvärtom hyllat sina värdars förtryck mot sin egen befolkning. Och de förtjänar kritik för att diktaturkramandet fortsätter än i dag och för att översteprästinnan i Svensk-kubanska föreningen, Eva Björklund, sitter i deras partistyrelse.
Rätt så.
Men om vi tillämpar samma standarder på andra partier, borde inte – för att bara ta ett exempel – Göran Johansson (s) och Lars-Åke Skager (m) få löpa samma gatlopp i medierna? Kan de tillåtas som medlemmar i sina respektive partier, som ju gör anspråk på att ta mänskliga rättigheter på lite större allvar än vänsterpartiet?
Nej, naturligtvis inte. Deras gullande med den världens största diktatur är ju minst lika vämjeligt som Lars Werners partyresor till DDR, Lars Ohlys murnostalgi och nämnda Björklunds årliga Kubasemestrar.
Men därutöver är skytteltrafiken mellan Göteborg och Shanghai snäppet allvarligare, eftersom kommunalpamparna som frotterar sig med kommunistpamparna gör det som valda företrädare för Sveriges andra stad.
Men även det har jag förstås tjatat om rätt länge: till exempel här och här och här.