Ett polismord, filmen Knallhart och ett vältajmat nödrop från lärarna i Neukölln har fått Tysklands konservativa invandringskritiker att förfasas över en stadsdel som egentligen torde vara nästa stora grej.
I Berlin går gentrifieringen i cirklar, eller om det möjligen är vågor. Sedan sist har Bergmannstraße blivit ett chict shoppingstråk och i Prenzlauer Berg ser man fler barnvagnar än husockupanter. Så vart har det beryktade och hajpade alternativa, kreativa Berlin tagit vägen?
Till Neukölln, skriver författaren Jörg Sundermeier i Berliner Zeitung (“Även här finns det latte macchiato“):
Nordneukölln wird gerade ein Wohnort für all jene, die sich Kreuzberg, Schöneberg oder Moabit nicht mehr leisten können oder wollen. Diese Leute bringen zwar kein Geld mit, dennoch wollen sie auf den Latte Macchiato oder den Cocktail nicht verzichten. […] Sie sind die Vorhut. Werden sie erst einmal ihre Shops, ihre Cafés, ihre Ateliers in den “bezaubernden” leerstehenden Läden aufgemacht haben, dann kommen jene nach, die sich jetzt noch vor Neukölln fürchten. Die haben ein bisschen mehr Geld, da sie regelmäßig in gut bezahlten Jobs arbeiten. Sie suchen aber eine “kreative Atmosphäre”. ((I Nordneukölln bosätter sig just nu alla som inte längre kan eller vill kosta på sig att bo i Kreuzberg, Schöneberg eller Moabit. Dessa människor för förvisso inte med sig några pengar, ändå vill de inte avstå från en latte macchiato eller en drink. De är förtruppen. När de väl har öppnat sina butiker, sina kaféer, sina ateljéer i de “förtjusande” tomma affärslokalerna, då följer de efter som i dag fruktar Neukölln. De har lite mer pengar, eftersom de i regel har välbetalda jobb. Men de söker en “kreativ atmosfär”.))
Nog visar det på en intressant paradox med Richard Floridas evangelium om den kreativa klassen? De kreativa miljöerna går ju inte att kommendera fram med politik. Snarare är det de misslyckade storslagna planerna som på sikt skapar det klimat som lockar till sig den kreativa klassens avantgarde.
Och när stadsplanerarna rycker in drar kreativitetens förtrupper vidare, till andra områden på stadens skuggsida. Kriminalitet och utslagning i rätt doser gör mer för kreativiteten än aldrig så många välvilliga och toleranta stadsplanerare.
3 replies on “Över en latte i Neukölln”
Intressant.
Men den/någon/man glömmer östdelarna: Friedrichshain (sedan 4-5 år ganska hett) och Lichtenberg. För att inte tala om Treptow.
Moabit? Sedan när har det blivit gentrifierat? Nej. Det kan inte stämma. Där åker jag varje dag med bussen.
Inget emot att Neukölln drar till sig annat folk, dock. They really need it.
Fast jag tycker nog att även F-hain har gentrifierats en hel del, i alla fall om man mäter det i relationen mellan andel orenoverade hus (blygsam numera) och antalet krogar och kaféer (ännu fler).
Var i Berlin, huvudsakligen Neukölln, i helgen. Tyckte att stadsdelen verkade vara mycket trevligare än sitt rykte.
//JJ