Heja staten, stoppa internet, mera smalfilm nu!

Det är inte bara Habermas som drömmer om en svunnen tid. I sommartorkan debatteras filmpolitik och lösningarna på vad som nu är problemet stavas en statlig tidning, statlig filmimport, statliga biografer och att den statliga tv-kanalen inte borde recensera Pirates of the Carribean.

Känner du att det är svårt att få tag på smala filmer som passar din smak i dag? Be i så fall någon under 40 lära dig hur man använder Amazon, Youtube eller The Pirate Bay och du har redan där mer utbud än du kan önska. Visst är det trevligt att gå på bio — de säljer ju popcorn, till exempel, och visar rolig reklam — men smal film är bättre på hemmabion än inte alls (och man kan faktiskt poppa hemma också).

Medan filmbranschen revolutioneras av den långa svansen sitter filmpolitrukerna och sörjer att inte fler går på bio, tycks det. Eller att smalfilmen inte får plats på biograferna, den enda form som rörliga bilder kunde distribueras i innan varje hushåll fick tv, videobandspelare, bredbandsuppkoppling, widescreen och hemmabiofåtöljer. Eller vad det nu är som faktiskt är problemet.

I DN föreslog konkade Astorias VD Mathias Nohrborg en filmpolitik som stärker biograferna, nu när staten inte ville hålla hans bolag under armarna. I Svenskan går filmvetardoktoranden Hynek Pallas hela vägen och kräver mer statlig filmimport, statliga biografer, en statlig filmtidning och att den statliga tv-kanalens Filmkrönikan gör reklam för statligt sanktionerad smalfilm istället för sådant som trots allt får folk att pallra sig till biograferna.

“För i slutändan är jag övertygad om att alla skulle tjäna på detta, då en mer intresserad publik som hittar fram till det smala i andra format en dag också vill se det på bio.”

Nästa steg tycks handla om att också stoppa konkurrensen från den långa svansen genom att helt enkelt stänga internet, som Copyriot skrivit om:

“Filmfolket” pekar ur bredbandsleverantörerna, och beordrar dem att “agera brottsförebyggande genom att exempelvis stänga ned tillgången till vissa sidor med mycket illegalt material“. Klart som korvspad att de syftar på The Pirate Bay, även om internetcensuren förstås inte slutar där. Vad “Filmfolket” säger är, i klartext, att företag som tillhandahåller kommunikationstjänster ska börja ta ansvar för vad deras kunder kommunicerar; en negering av internets grundläggande princip.

Vilken tid lever svenska filmpolitruker i?

Nä, låt oss istället fundera på en verklig public service-tanke för filmbranschen: Om vi nu verkligen ska ha statliga, regionala, kommunala och EU-iska filmstöd borde vi se till att det skattebetalarna har betalat finns fritt tillgängligt. Precis som det är rimligt att kräva att offentligt finansierad forskning görs offentligt tillgänglig under open access-villkor, borde offentligt finansierad finansierad film också vara fri att ta del av.

Hur? Tja, kräv i sponsringsavtalen att statligt understödd film släpps fri på nätet under en CC-licens, eller något liknande. Surfa på den långa svansen istället för att bekämpa den. Så kan också staten slippa döma folk till böter för att de har vänligheten att helt på egen bekostnad hjälpa Filminstitutet att sprida skattefinansierad svensk smal- och skräpfilm.

Men statligt finansierade filmer i statliga biografer, recenserade i den statliga filmtidningen och presenterade i den statliga tv-kanalen — det låter mer 30-tal än vad som är bra för magen.