Medan Stockholm åter öppnar en infekterad motorvägsfråga tycks Gårda i Göteborg få stå kvar åtminstone över valet. En sak är säker: Stadsfrågorna kommer att vara på tapeten i 2010 års val.
Via Liberati hittade jag Folkpartiet Göteborgs valplattform, som de lagt ut i öppen remiss på nätet. Även här är stadsfrågorna viktiga, med flera riktiga punkter, som att stärka kollektivtrafiken, underlätta för cyklister och knyta samman älvstränder (broar slår förstås båtar). Likaså talar de sig varma för förtätning, även om jag gärna hade sett fler konkreta idéer om hur man skapar en levande stad (mer än att delegera problemet till en stadsarkitekt). Vad sägs om lokalnorm i nybyggen?
Men det tycks mig att Folkpartiet fortfarande sitter fast i ett trist bilkramande, som står i bjärt kontrast mot dess stolta Göteborgsliberala arv att måna om det offentliga rummet.
Så här lyder en av punkterna:
“Motarbeta inte bilisterna, underlätta! Det är inte bilen som är en miljöbov, det är det den släpper ut som skapar problem. Folkpartiet vill göra om den nuvarande parkeringspolicyn och bygga ett parkeringsgarage under Heden för minst 4 000 fordon. Vi vill se fler parkeringsgarage och -anläggningar, framför allt i samband med nybyggnation.”
Fler parkeringsplatser, alltså. Det är en kontring mot Göteborgs rödgröna regering som i höstas tog det vettiga, om än blygsamma beslutet att inte öka antalet P-platser i centrala stan. Johannes Åsberg sammanfattar:
“Den nya parkeringspolicyn innebär att antalet p-platser i innerstaden behålls på samma nivå som idag för att eventuellt kunna minskas på sikt. Antalet cykelparkeringar ska också öka kraftigt.”
Men det gillar inte de borgerliga. I en debattartikel i GP efterlyste Allianspartierna ett “helhetsgrepp på trafiken”, som mest tycks gå ut på att vi behöver fler parkeringsplatser i centrala Göteborg. Ett av de märkligaste påståendena i artikeln handlar om att de rödgrönas nya P-policy sänder fel signaler till biltillverkarna:
“Och till fordonsindustrin – en av de viktigaste branscherna som nu befinner sig i kris – är budskapet [den nya P-policyn] minst sagt problematiskt.”
Jag frågade Helene Odenjung (fp) på Facebook om hon och hennes Alliansbröder verkligen menar att fler P-platser i centrala Göteborg skulle gynna den krisande fordonsindustrin, på vilket hon svarade:
“Det påstår vi inte. Men inställningen att man inte ska äga bil själv utan använda bilpool är bekymmersam tycker jag. Inte minst för bilindustrin.”
Så det är bilpoolerna som är problemet? Drar vi argumentet till dess spets är förstås även resor i hyrbil, per cykel, kollektivtrafik eller till fots också hot mot bilindustrin: De hade ju kunnat gjorts i egenägd bil. Fildelningsdebattens bilmetaforer har gått full circle. Biltillverkarna måste få betalt för sitt arbete — varje delad bil är en som annars hade köpts från Volvo.
Men det verkar både besynnerligt och naivt – inte minst i Västsverige, den svenska fordonsindustrins vagga och nav – att tro att bildelning och samåkning skulle utgöra ett hot mot bilindustrin — därtill viktigt nog för att få styra stadens P-policy. Och fler kommunala P-platser i Göteborgs innerstad gör nog varken från eller till för att rädda Volvo och Saab från den globala strukturomvandling bilbranschen går igenom.
För det är ju inte bara det bilen släpper ut som är ett miljöproblem, utan också det bilsamhället gör med våra städer, när samhällsplaneringen utgår ifrån att varenda jäkel ska ha en egen bil och en parkeringsplats. Städer planerade för bilar är inga trevliga städer att bo i, vare sig man är bilist eller inte.
Och i Göteborg har tyvärr bilismen fått härja under alltför många år, vilket gör att göteborgarna tillbringar mer tid i bilköer, har en sämre luft i stan, har sämre kollektivtrafik och en glesare stad än Stockholm och Malmö. Det är svåra miljöproblem, och inte alla av dem handlar om bilens utsläpp (även om utsläppen är nog så viktiga i sig).
Jag blev beklämd varje dag när jag på väg till jobbet passerade de oändliga, oländiga P-öknarna längs Första långgatan. Här skulle ju stå hus och leva människor istället för bilar. De senaste 50 åren har bilåkandet i Göteborg ökat med 350 procent, medan kollektivtrafiken ligger kvar på samma nivå som 1960. Kris för bilismen? Inte.
Nu tror jag de besynnerliga argumenten tyder på att det finns en helt annan förklaring till Folkpartiets och Alliansens bilpolitik i Göteborg. I sann Göteborgsanda har de gått med på att införa trängselavgifter i utbyte mot olika infrastruktursatsningar. Men för partier som ser bilägarna i villaförorterna som en av sina viktigaste väljargrupper ser det förstås inte bra ut. Därför måste partierna markera: Bilister i alla förorter, vi står fortsatt på er sida – ni får fler parkeringar istället.
Att slänga köttstycken åt särintressen är förstås en helt legitim uppgift för ett politiskt parti. Men Folkpartiet bör minnas att sådana markeringar kostar, just för att bilisterna är ett särintresse. Urbana medelklassväljare i mitten som väljer staden framför bilen torde också utgöra en potentiell väljargrupp för Folkpartiet. Gårdafrågan visar att staden utgör en ny konfliktlinje som skär tvärs över partigränser, och att yimbyisterna börjar bli en maktfaktor att räkna med i stadspolitiken.
Bilister mot urbanister, alltså. För oss som vill ha mer av tät blandstad och mindre av gles bilstad finns ju nu andra liberala mittenpartier att välja på. ((Även om det bär just mig emot: Jag röstar av princip på oppositionen, vilken den nu vara månde.)) Även det borde vara ett skäl för Allianspartierna att ompröva sin krassa probilism.
4 replies on “Bildelning är som fildelning”
Spot on! :)
Den tar den!
[…] och Rasmus Fleischer manar till undervakningsaktivism mot billigisterna. Även här i Oslo pågår kampen mellan bilism och cyklism, men om möjligt än mer på bilismens […]
[…] många av de människor vi möter. (Han liknar, lustigt nog, ett sådant abstrakt samhälle med ett samhälle där alla kör bil!) Ett abstrakt samhälle innebär en utmaning för människans sociala natur, även om de […]