Så är det tio år sedan EU-toppmötet i Göteborg.
På den tiden bodde jag i ett gräsligt kollektiv vid Vasaplatsen och hade precis börjat min tredje sommar som ledarskribent på GT, som då höll till nere vid Järntorget. Således befann jag mig mitt i smeten. Som ledarredaktionens cykelkorrespondent bland demonstrationer och jippon på stan upplevde jag kravallerna på nära håll — även efter att jag på förmiddagen den 15 juni låst fast min cykel i hörnet till Stadsteatern på Götaplatsen, där en arg polisman slog sönder den under slaget mot det svarta blocket.
Här är de texter jag skrev före, under och efter EU-toppmötet. Jag vet inte om jag fortfarande står för allt jag tyckte då eller om det nödvändigtvis hänger samman.
En sak tar jag i alla fall tillbaka: Att jag liknade Attac vid IT-bubblan. Med tio år i backspegeln kan vi i alla fall dra en säker slutsats: Birgersson förändrade svensk politik mer än Attac gjorde — vad vi nu än tycker om hur det borde varit.
- Bara bakar inget budskap 2001-05-06
- Bättre välkomna än mota protestvänstern 2001-05-12
- 1-0 till regeringen 2001-06-14
- Vilket bakslag! 2001-06-15
- Kör hårt, Johan! 2001-06-18
- Fritt Forum varje år 2001-06-19
- En svensk polis tiger 2001-06-22
- Varför kastade Dieter? 2001-07-10
- Mycket snack från Attac 2001-08-07
- Lägg av, Hannes 2001-12-14
- Inte bara ros till polisen 2001-10-05
- Ett dyrt kalas 2002-02-07
- Vilket klipp 2002-05-27
- Lagens långa arm 2002-06-04
- Ett tungt ansvar 2002-07-11
Läs även andra bloggares åsikter om EU-toppmötet, Göteborgskravallerna, Göteborg 2001
4 replies on “Tio år sedan EU-toppmötet”
Grymt med en tioårig återblick sådär samlat och fint.
Kanske var det inte datorerna som innehöll millenniebuggen, utan 68-tanken om att när centrum kommer till perifierin då ska man tydligt vara emot. Förhoppningsvis har vi lärt oss av med sådant ressentiment på tio år.
Såg uppdrag granskning om kravallerna idag. Hannes Westberg ångrade inget han gjorde, ingen sten han kastade. Polisen ville inte prata om några misstag mer än videon med det pålagda ljudet. Och Janne J ville inte prata om vad som hände med den politiska rörelsen efteråt – bara skotten.
När jag såg programmet nu fick jag samma känsla som när jag läste Lasermannen drygt 10 år efter själva händelserna. “Wow, är det sant att tusentals nynazister demonstrerade i Stockholm i början av 1990-talet. Hade jag helt glömt.” Skotten döljer verkligen alla människor som agerade bakom – utan att där skulle finnas några andra likheter förstås.
Men för dig som var där, vad är det du verkligen minns nu?
@Erik, Chrisk: Jag försökte verkligen, men skälet till att den här bloggposten bara blev en lista med gamla artiklar är att jag inte minns så mycket mer av intresse. Redan ledarskriveriet skapade guldfiskminne (dvs: minnena är upphängda på texterna jag skrev).
Klart där finns mer, men jag tror att alla som försöker få Göteborg 2001 att representera något mer, större, viktigare, politiskare, skulle kunna koka soppa på vilken spik som helst. Som en av texterna ovan nämner: Toppmötet och kravallerna var — och är än i dag — som ett Rohrschachtest.
Det är som Doktor Kosmos sjöng: “Och där står vi och spelar pop.” Och där står jag och skriver om politik.
[…] – är nödvändiga, precis som efter exempelvis tsunamikatastrofen, mordet på Anna Lindh, Göteborgskravallerna och polismorden i Malexander, och bör också leda till ansvarsutkrävande och politiska […]