“Ja, ja, ja! Inte bara okej i sak, den är också begåvad i kroken där.”
— Stig-Björn Ljunggren — ”jag är faktiskt filosofie doktor, du kan få papper på det om du inte tror mig!” — om ett fejkat och felaktigt upprop för euron, som han skriver på mot 5 000 kronor.
Det gör också Paulo Roberto, Theodor Kallifatides och ett gäng andra mediekåta proffstyckare och kändisar som Expressen sätter dit. Gött jobbat!
“Jag vet inte vad Svenskt Näringsliv tänker om sina meningsmotståndare eller vänner i debatten. Jag vet bara att man bör ta sig en allvarlig funderare på hur euro-kampanjen ska bedrivas i fortsättningen, i alla fall om det ska bli ett ja i folkomröstningen.”
— Peter Wolodarski i DN 10/3.
Och det är nästan så att jag funderar på att rösta nej till euron bara för att ja-kampanjen är så dålig. Ge Pernilla Wahlgren ett Visa-kort, för tusan!
“Nej tack, jag har inte tid.”
— Finansminister Bosse Ringholm, mannen som ingen medieträning biter på, stöder inte en kvällstidnings kampanj för att höja kvinnors löner.
I fredags var jag hallspegeln Riska, ”jag-svag på gränsen till självutplånande”. I dag är jag istället diskstället Grundtal, ”extremt pålitlig, men kan i vissa fall bli lite påfrestande för sin omgivning”.
Vilken möbel är du?
“Vad blir nästa steg i Leijonborgs och hans partistrategers framfart? Kanske krav på att invandrarna ska anamma svenska värderingar och svensk kultur. Eller varför inte en årlig injektion av en lagom dos av jantelagen.”
— Mohsen Hakim i Katrineholms-Kuriren 7/3.