Transport portar en sverigedemokrat, skriver DN. Tack och lov! För så är det ju nästan alltid med extremistgrupper: Genom uteslutningar, partisplittringar och interna bråk sanerar de sig själva.
Ju längre ut i demokratins tassemarker man kommer, desto större blir benägheten att föröka sig genom delning, kupper, partisplittingar och utrensningar. Det gäller både till höger och till vänster.
Nu ska en transportarbetare, som kandiderade för sverigedemokraterna i kyrkovalet i höstas, uteslutas ur Transportarbetarförbundet.
Fackförbundets ordförande Per Winberg förklarar för DN att man inte får vara med om man aktivt motarbetar förbundets ideal:
”Han är aktiv inom en organisation vars syften och stadgar direkt strider mot de som Transport står för.”
Så vad står Transport för? Vi rotade fram Rasmus Fleischers granskning av brunvänstern i Arena för att se vilka syften och värderingar Transport vill verka för:
“Ledarsidan i tidningen Transportarbetaren drar sig inte för att hylla ’den nationella lojaliteten som en motkraft i en internationaliserad ekonomi’. Dess redaktör Martin Viredius har förklarat att alla som inte håller med om detta ’slår mot den svenska folksjälen’, definierad som ’språk, historia, rättsuppfattning, traditioner, religion, kultur, specifik klasskamp, ras [sic!] och en rad andra tunga faktorer som binder ihop ett folk och gör nationalstaten naturlig’ (Transportarbetaren 4/00).
Jaa… Om det nu inte var Viredius som uteslöts, så tycks skillnaden i värderingar ligga i att Transport öppet bekänner sig till den raslära som sverigedemokraterna åtminstone låtsas ha städat ut.
Så måste det vara.
5 replies on “Lika som bär: Transport och sverigedemokraterna”
Det är en farlig väg med uteslutningar. Jag beklagar att det inte blivit mer diskussion kring detta. Samtidigt inser jag att med tanke på att en fackföreningaktiv i Sverige faktiskt mördats av extremhögern så finns det en resonansbotten hos Transport man inte kan negligera.
Vänstra stranden, just av samma skäl som uteslutningar kan vara farliga (de spär på offermyten hos extremisterna), tror jag att vi ska vara försiktiga med att dra alla högerextremister över samma kam. Det är ganska längesedan sverigedemokraterna härbärgerade den sortens våldsverkare som mördade SAC-aktivisten Björn Söderberg. Sverigedemokraterna är otäcka och främlingsfientliga, men de är inte terrorister.
Dessutom har ju Transport, Byggnads och andra machoförbund i LO de senaste åren visat att de står för precis samma nationalchauvinism som sverigedemokraterna. Eller kanske värre, till och med: Hur skulle den svenska vänstern reagera om sverigedemokraterna åkt runt på arbetsplatser och kontrollerat utländska arbetares pass eller försatt arbetsplatser i blockad för att där jobbar utländska byggnadsarbetare?
Med tystnad, gissar jag, att döma av vänsterns agerande hittills. Berghs betraktelse (http://berghsbetraktelser.s…) ger mig vatten på den kvarnen, tyvärr.
Jösses vad du gick igång! Jag sa ju att det var trist att det inte blev mer debatt samt att det var fel med uteslutningar. Du behöver inte ösa på. Min poäng är att man bör försöka förstå (vilket inte är detsamma som att frikänna) om man vill förändra ett agerande. Men det verkar inte riktigt vara din melodi.
F ö är man inte ”terrorist” för att man mördar fackföreningsmänniskor. Liberaler har börjat begagna sig av ett ett mycket onyanserat språkbruk.
Hej vänstra stranden, jag menade inte att ösa på, tror att vi talar förbi varandra (tonläget går lätt förlorat). Jag är helt på förstå-spåret (se t ex min ordväxling med Nicklas Lundblad här: http://kommentar.typepad.co…)
Men min poäng med både post och kommentar var en annan:
* Att machofacken är lika otäcka som sverigedemokraterna när det gäller främlingsfientlighet, och kanske t o m värre, eftersom de använder utomparlamentariska metoder för att mota utlänningar i grind (se bara Zarembas reportage i DN). Kanske känner de sig tvungna att utesluta sverigedemokrater just för att de har kommit att bli samma andas barn. De små skillnadernas narcissism, du vet.
* Att sverigedemokraterna i dag inte har mycket gemensamt med de nazister som mördar fackaktivister. Otäcka är de, ofta kriminella också, men vad jag vet har de inte gått så långt som att mörda motståndare. Snarare har de gjort sig av med de våldsamma falangerna och jag tror knappast att de i dag som 1991 skulle skandera ”Lasermannen, skjut för att döda!” eller ens ”Ut med packet!”. Eller för den delen ”Go home!”.
Det var allt. Jag tror alltså inte att Transport uteslöt sverigedemokraten för att nazister tidigare mördat en syndikalist, vilket jag uppfattade som din tolkning av uteslutningen.
Och även om jag hoppas att du vet att jag inte är den sortens liberal, så vill jag nog hålla fast vid ett språkbruk där den som mördar politiska motståndare gott och väl kan kallas terrorist. (NE: ”terrorism, våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas”)
Jag måste tillstå att denna Niklas verkar vara ett svårartat fall. Han är helt enkelt oemottaglig för rationell argumentation, som min far brukade säga. (Johan, slösa inte din tid på honom.) Roligt att se dig driva min egen argumentation – riktigt kul faktiskt.
Jag kan hålla med om att det inte finns någon självklar benämning på dem som mördade Björn Söderberg – men jag har nogl ite svårt att kalla dem terrorister med tanke på dagens konnotationer till det ordet.
F ö samlar sig de högerextrema nu alltmera och Salemmarschen har blivit ett fokus för dem, något som skapar gemenskap kring deras värden. Jag tror att det ligger mer av extremismrädsla i Transports handlande än vad du tror. Men det får vi leva med.