Categories
Politik

Gunnar Andrén, riksdagsman utan mandat

I senaste valet hindrade åttaprocentsspärren flera invandrare från att bli personvalda till riksdagen. I dag argumenterar Fredrik MalmDN Debatt för att spärren borde slopas. Rätt så. Men Malms artikel är en fräck rewrite på en fem år gammal debattartikel.

I samtliga partier och på bänk efter bänk har kandidater med utländsk bakgrund spärrats ut ur riksdagen, trots att de har fått fler kryss än dem som nu blivit riksdagsledamöter. Tydligare blir knappast den diskriminering som partierna har institutionaliserat genom personvalsspärrarna.

Som exempel på hur åttaprocentsspärren diskriminerar nämner Malm egenföretagaren Metin Hawsho från Södertälje, som kryssade sig upp från tjugonde till fjärde plats. Han skulle alltså ha slagit ut Gunnar Andrén från Danderyd på folkpartiets lista i Stockholms län — om det inte hade varit för åttaprocentsspärren för personröster.

Och det finns fler exempel. Men har vi inte läst den här sortens räkneövningar tidigare? Jodå, i en artikel på DN Debatt 14 augusti 2001 — signerad Gunnar Andrén, då ännu inte riksdagsledamot för folkpartiet. Och den tål väl att citeras:

“Utan spärrar i personalvalet till riksdagen 1998 skulle hela 73 av de 349 nuvarande ledamöterna inte ha blivit invalda. Väljarna ville ha någon annan kandidat. Var femte ledamot i riksdagen saknar alltså egentligt mandat från väljarna.”

Dags att tänka på refrängen, Gunnar? Nejdå, han har inga sådana planer:

“Tack, kära vänner och fp-väljare!

Nu har jag fått Ert förtroende att vara fp-riksdagsman en mandatperiod till. Jag lovar att efter måttet av min förmåga inte göra Er eller någon annan besviken.”

10 replies on “Gunnar Andrén, riksdagsman utan mandat”

Jag tycker detta är ett konstigt resonemang FM för i DN idag, om inte spärrarna funnits hade människor sannolikt agerat annorlunda än de gjort nu. Artikeln är ett typiskt exempel på hur man inte skall använda statistik och matematiska modeller i ett kontrafaktiskt resonemang.

Min uppfattning är att personvalssystemet är ett misch-masch och en halvmesyr. Det är det stora problemet. Inför regelrätta personval, inför enmansvalkretsar, krysstvång eller vad som helst istället för detta vi har nu. Alternativet är att avskaffa alla personvalsinslag och gå tillbaka helt till listval. Eller införa majoritetsval och därmed följande andra system på personvalssidan. Vi får väl se vad grundlagsberedningen säger framöver. Det nuvarande systemet fungerar inte – om det kan jag FM vara överens. Men det är väl också det enda…

Men så skriver ju Fredrik följande också:
“Det är förstås inte någon exakt metod att använda eftersom partier och kandidater skulle ha agerat annorlunda under andra förutsättningar. Men det ger en bra fingervisning om vilka kandidater som är populära bland engagerade väljare som kryssar och vilka som inte är det. “

Och nu har regeringen sparkat en sosse från grundlagsberedningen och satt dit en moderat. Man tar sig för pannan – är det rätta sättet att skapa den blocköverskridande enighet genom vilken vi kan förändra t ex personavalssystemet? Och hur rimmar det med allt tal om att inte utnämna på politiska grunder. Jag blir så besviken och dyster. Risken är att hela betänkandet nu kommer att kapsejsa och bara uppfattas som en partsinlaga. Det vore mycket tråkigt.

Folkpartisten Fredrik Malms förslag på DN debatt 9/11 att slopa 8 %-spärren för att få in fler invandrare, eller helt enkelt för att få in de personer som folket vill ha, var bland det bästa jag läst.

Men, två personer som nämns i Malms debattartikel ställer jag mig undrande till:

Moderaten Reza Khelili har sålt intyg till asylsökande iranier om hur de ska svara på frågor till Invandrarverket och Migrationsverket.

Socialdemokraten Jamal El-Haj har i Skånska Dagbladet strax innan valet avslöjats ha kontakter med Al-Aqsa spannmålsstiftelse, som efter valet fick sina tillgångar frysta av SÄPO och som nu är under förundersökning av åklagaren Agneta Hilding Qvarnström för terroristfinansiering.

Till skillnad från innan då, när den “parlamentariskt sammansatta kommittén” bestod av 5 socialdemokrater, 2 moderater, 1 från vardera övrigt parti, Johan Hirschfeldt och Henrik Jermsten.

Jag har ett svagt minne av att det skett ett maktskifte, men jag är inte säker.

Detta är ett alltför viktigt ämne för raljans. Poängen med att söka blocköverskridande lösningar är väl rimligen att de är just blocköverskridande, och att man inte skapar låsningar och prestige. Om det är 5-4 sedan förut borde man väl kunnat komplettera kommitten istället. Att politisera den här kommitten är så oerhört olyckligt för möjligheten att hitta ett bättre system. Jag är faktiskt just besviken, jag hade inte väntat mig detta av den nya regeringen.

Men alltså, en parlamentariskt sammansatt kommitté är väl mer eller mindre per definition politiserad. Den var det förut när vänstern hade majoritet i riksdagen, och den kommer vara det även nu. Det känns som det är lite för sent, och lite för underligt, att gnälla nu.

En parlamentariskt sammansatt kommitte är en kommitte som satts samman för att inte vara direkt partipolitisk eller spegla regeringens politik. Det är därför regeringen ti ex vill ha en parlamentariskt sammansatt kommitte för att utreda sjukförsäkringarna i framtiden. Ett bra initiativ, som f ö SAP-regeringen också hade behövt göra. Pensionsöverenskommelsen är ett annat exempel på resultat av sådana kommitteer.

Det roligaste är nästan att Lena Hjelm-Wallén sitter med i Grundlagsutredningen. Kanske meriterade hon sig genom sitt arbete i EU:s författningskonvent där hon drev den stolta svenska linjen att det bästa vore om vi inte diskuterade “konstitutionella spetsfundigheter”. Avpolitisering när den är som bäst.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *