Och apropå att tänka IR-teori med Weber snarare än Lakatos: Patrick Thaddeus Jackson & Daniel H. Nexon hävdar just att vi borde sluta förstå IR-fältets teorier som Kuhnska paradigm eller Lakatosianska forskningsprogram, och istället se dem som idealtypiska uppfattningar om den internationella politikens natur. ((Patrick Thaddeus Jackson & Daniel H. Nexon, 2009: “Paradigmatic faults in international relations theory“, International Studies Quarterly 53, 907–30.))
Apropå strukturrealismen: Tidskriften International Relations firade i fjol 50- respektive 30-årsjubileet för Kenneth Waltz båda portalverk Man, the state and war (1959) och Theory of international politics (1979) med två specialnummer (23:2, 23:3).
Vi fortsätter att spana efter en annan liberal teori om det internationella. Daniel Deudney har försökt väcka liv i republikansk säkerhetsteori och geopolitik, som han menar skulle kunna ge liberalismen en mer nykter världsbild och realismen mer av en match.
Varför är liberalismen den ständiga tvåan som teori om internationella relationer? Kanske för att den har kommit att bli en restpost för diverse teorifragment som inte har så mycket mer gemensamt än att de inte hör hemma i realismen.
När jag föreläste om realismen i våras bad jag mina studenter diskutera vad en strukturrealist skulle säga om Barack Obamas löfte att trappa upp kriget i Afghanistan, som han nu ska infria.