Vi jobbar vidare med realismen som utmanare till det rawlska paradigmet. Realisterna är en brokig skara, som nog skulle motsätta sig att slemmas ihop på det här sättet, liksom långtifrån alla anhängare av det rawlska projektet skulle vilja kalla sig rawlsianer. Men även realisterna binds samman av slående familjelikhet.
Har någon hunnit utropa “the realist turn” i politisk filosofi? Tiden tycks mogen för ett paradigmskifte.
Min kompis från förr, forskningsminister Tobias Krantz (fp), får sig en välförtjänt känga av Akademisk frihet (som för övrigt är ytterligare ett nytillskott i RSS-läsaren), apropå förslaget att frånta universiteten rätten att själva bestämma vad de ska undervisa om. ((Se också Yttrandefrihet, ftw i samma ärende.))
Några anteckningar om Michael Williams spännande läsning av Kenneth Waltz, som vi nämnde häromdagen. ((Michael C. Williams, 2009: ”Waltz, realism and democracy”, International Relations 23:3, 328-40.))