En socialrättighetsrevolution som kom av sig, kallade jag i ett tidigare inlägg den snabba ökningen och lika snabba minskningen av mål enligt socialtjänstlagen i svenska förvaltningsdomstolar på 1990-talet. Kanske inte en helt rättvisande beskrivning, för efter millennieskiftet ökade antalet mål igen när socialtjänstlagen fick sig en återställare.
På 1980- och 1990-talet drevs det ett ökande antal processer om väfärdsrättigheter i Sverige, när alltfler människor vände sig till förvaltningsdomstolar för att överklaga kommunala beslut om t ex socialbidrag, barnomsorg och särskilt boende. Hur kom det sig?