En socialrättighetsrevolution som kom av sig, kallade jag i ett tidigare inlägg den snabba ökningen och lika snabba minskningen av mål enligt socialtjänstlagen i svenska förvaltningsdomstolar på 1990-talet. Kanske inte en helt rättvisande beskrivning, för efter millennieskiftet ökade antalet mål igen när socialtjänstlagen fick sig en återställare.
Tack vare hjälpsamma bibliotekarier på UB har jag trots coronastängning fått fram den statistik jag tidigare saknade i kartläggningen av mål enligt Socialtjänstlagen (SoL) i förvaltningsdomstolar.
Här ser vi toppen av berget på 1990-talet, när antalet mål ökar från i genomsnitt ca 7.500 per år på 1980-talet till i genomsnitt mer än 35.000 per år i perioden 1993-1997. Därefter sjunker antalet drastiskt igen, vilket sammanfaller med förändringar av SoL och rättshjälpen i slutet av 1990-talet.
Men något annat som slår en med trendlinjen i grafen – och som jag inte berörde i min förra bloggpost – är förstås att antalet mål enligt SoL börjar öka igen efter år 2001. Vad är det som händer då?
Jo, år 2002 träder en ny socialtjänstlag i kraft – en reform som syftar till att stärka både rätten till bistånd för den enskilde och rätten att överklaga biståndsbeslut genom förvaltningsbesvär.
Propositionen slår fast målsättningen, klart och tydligt:
“De föreslagna materiella ändringarna i socialtjänstlagen innebär att rätten till bistånd för den enskilde vidgas och att rätten att överklaga genom förvaltningsbesvär skall omfatta i princip alla typer av biståndsbeslut.”
Prop 2000/01:8, s1
Regeringen presenterar reformen som en modernisering, i linje med de progressiva idéer ur vilka socialtjänstlagen växte fram på 1970-talet och som bröts med reformen 1998. Regeringen rättfärdigar den nya SoL i termer av att stärka individens rätt gentemot kommunerna och utöka länsstyrelsernas befogenheter att ingripa mot den kommunala socialtjänsten.
“Förändringarna av lagen innebär en radikalisering av socialpolitiken. Den ökar individens rätt att få bistånd”, sade socialminister Lars Engqvist (S) vid en pressträff i februari 2001. “Det är fråga om återställare från de beslut som trädde i kraft 1998… Också en missbrukare som vägras adekvat vård ska kunna överklaga beslutet”, sade Susanne Eberstein (s), andre vice ordförande i socialutskottet. ((TT 2001-02-07))
“När regeringen den 22 mars presenterade förslaget till ny socialtjänstlag gjordes det under parollen: ‘Individens ställning stärks’. I några strecksatser upplystes det bl a om att
Socialtjänstlagen görs mer lättillgänglig, att rätten att överklaga biståndsbeslut vidgas och att tillsynen över socialtjänsten skärps.” ((Sydsvenskan 2001-04-03))
Och det tycks ju alltså som att lagen kom att uppnå sitt syfte: Antalet mål enligt SoL började öka igen 2002 och har fortsatt att öka, om än med dippar 2006 och 2015-16. Från 2001 till 2019 ökade antalet SoL-mål från ca 12.000 till ca 30.000 – inte långt ifrån nivåerna i mitten av 1990-talet.
Men kanske finns här också andra institutionella reformer som formar variationen i antalet SoL-mål över tid. En reform beslutad år 1994 (och genomförd de kommande åren) förändrade nämligen instansordningen för överklaganden av förvaltningsbeslut så att länsrätternas kompetensområde utvidgades. ((Strömberg H, Lundell B. 2018. Allmän Förvaltningsrätt. Stockholm: Liber, s. 193.)) Mål som tidigare hade överklagats direkt till kammarrätt övertogs av länsrätt som första instans och det infördes prövningstillstånd till kammarrätt för de flesta av dessa mål. En sådan reform skulle ju – allt annat lika – kunna tänkas öka målmängden i länsrätt och minska mängden i kammarrätt.
Mycket riktigt minskar det totala antalet årligen avgjorda mål – alltså inte bara SoL-mål – i kammarrätt från i snitt ca 35,000 1992-95 till ca 27.000 1996-99, men också i länsrätterna minskar mängden avgjorda mål, från i snitt ca 143.000/år 1992-95 till ca 109.000 1996-99. Efter millennieskiftet ökar å andra sidan antalet avgjorda mål i länsrätt/förvaltningsrätt igen: från ca 85.000 år 2001 till ca 180.000 2019.
Och huruvida och hur reformen i instansordningen påverkade just mål enligt SoL vet jag inte (socialrätt och förvaltningsrätt är – det erkänner jag villigt – ganska långt från mitt expertområde). Här finns nog mer att utforska.