Härom dagen samtalade jag med en vän om vilka institutioner som gör republiker – kalla det liberal-demokratiska rättsstater den som vill – säkerhetsdugliga i dag. Det är en stor och spännande fråga. Så här bara en liten anteckning om en sådan institutionell utformning av många: proportionella valsystem.
Jag ägnade morgonen åt en essä av Daniel Deudney och G. John Ikenberry där de kritiserar vad de kallar Quincy-koalitionen: tre tankeskolor i amerikansk utrikespolitik – libertarianism, realism och vänsterprogressivism – som förespråkar återhållsamhet.
Jag tog en kaffe på Baker Hansen med Powell & Mitchell, som undersöker varför vissa stater är mer villiga att acceptera den internationella domstolens (ICJ) jurisdiktion än andra. ((Powell, Emilia Justyna, and Sara McLaughlin Mitchell. “The International Court of Justice and the World’s Three Legal Systems.” The Journal of Politics 69, no. 02 (7, 2008).))
Borde inte det välordnade samhället ge liberaler rysningar? Jag läste om Karl Poppers gamla klassiker The open society and its enemies för att kika på en alternativ, för-rawlsk idé om det goda, liberala samhället. ((Popper, Karl. The open society and its enemies. London: Routledge, 2002. Routledge Classics utgåva har dock en alldeles för hård limbunden rygg, så att boken vägrar ligga uppslagen. Det försvårar läsningen-skrivningen. Lustigt nog har A theory of justice perfekt tjocklek för att kilas in mot datorskärmen och tvinga upp The open society.))
Just nu sitter jag med Allen Buchanan & Robert Keohanes artikel om internationella institutioners legitimitet och klottrar marginalerna fulla med “who?” och “whom?” ((Allen Buchanan & Robert O. Keohane, 2006: The legitimacy of global governance institutions“, Ethics & International Affairs, 20:4, 405-437.))