Vilken roll spelar staters samtycke i en normativ teori om internationell legitimitet? Det är frågan jag ställer i ett arbetspapper som jag presenterar vid två seminarier här i Oslo den här veckan.
Tag: oslo
Det kompakta samförståndet
På min väg till jobbet korsar jag de citat som har lagts in i trottoarerna längs den väg Henrik Ibsen dagligen traskade från sin lägenhet bredvid slottsparken ned till lunchen på Grand Café, mitt på Karl Johan. Vid universitetet lär Ibsen ha stannat för att ställa sitt fickur efter klockan i fönstret till Domus Academica (i folkmun Urbygningen). Och där, passande nog, finns i dag ett kärnfullt citat från Dr. Stockmann i En folkefiende: “Sannheten og frihetens farligste fiender i blant oss, det er den kompakte majoritet.”
Att vädja är att bry sig
Vi gillar också att här finns en fin bokhandel: Tronsmo, en av de bästa i Norden (vilket, det medges, också säger en del om hur blygsam konkurrensen är). På deras bakgårdssalg i lördags fick jag med mig den italienske filosofen Danilo Zolos Victor’s Justice: From Nuremberg to Baghdad (Verso, 2009). Jag måste läsa de cyniska, konspiratoriska och Schmitt-förgiftade realisterna emellanåt för att inte själv bli sådan. Ett intellektuellt vaccin, för att tala smittontologiska.
Vi föredrar Oslo för föredragen
Vi gillar att Oslo, jämfört med Göteborg, är mer uppkopplat mot internationella akademiska nätverk. Regelbundet bjuder till exempel en mängd institut, forskningsprogram och priser in prominenta forskare att hålla föredrag.
Cyklismens politik
Johannes Forssberg lyfte nyligen fram cyklismen som en liberal motkraft mot Stockholmsmoderaternas ohöljda bilism och Rasmus Fleischer manar till undervakningsaktivism mot billigisterna. Även här i Oslo pågår kampen mellan bilism och cyklism, men om möjligt än mer på bilismens villkor.