Nu svarar Laila Freivalds på frågorna från de svenska EP-ledamöterna om vad hon avser att göra för att få med EU i kampen för att få Dawit Isaak fri. Så vad har UD i görningen? Inte mycket, visar det sig.
I november i fjol skrev samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet under ett brev till utrikesministern. De föreslog att Freivalds ska göra ett besök i Eritrea och frågade om hon är beredd att driva att EU ska anta Sveriges linje att enbart ge humanitärt bistånd till Eritrea.
Trots att UD redan i höstas lovade att försöka skicka någon företrädare på hög nivå till Eritrea har det ännu inte blivit någon resa – eftersom UD inte kan bestämma sig för vem som ska åka.
Och i ett brev daterat 18 januari 2005 svarar Freivalds nu att den svenska regeringen har slutit upp bakom EU:s linje att fortsätta biståndet till Eritrea:
”Två motiv låg bakom EU:s beslut att fortsätta biståndet; dels att säkerställa att den dialog som EU för med landet om mänskliga rättigheter och demokrati ska kunna fortsätta, dels vikten av att EU skulle kunna fortsätta att agera för att bidra till en lösning på gränstvisten.”
Inget av de målen har uppfyllts.
Drygt tre och ett halvt år efter den eritreanska regimens tillslag mot 15-gruppen och den fria pressen sitter reformisterna och journalisterna fortfarande i fängelse. Situationen för mänskliga rättigheter har blivit allt värre i Eritrea. Så fortsätter till exempel kampanjen mot kristna. Bara i år har över 200 personer arresterats för att de praktiserat en annan tro än de fyra statligt godkända religionerna.
Det verkar heller inte som att Eritreas regering är särskilt intresserat av att föra den dialog EU påstår sig ha med landet. Freivalds har själv påstått att Eritreas utrikesminister Ali Said Abdella vägrat träffa henne i samband med FN:s generalförsamling i New York i höstas. Och vem kan kalla ambassadör Araya Destas utfall mot svenska medier och folkvalda för dialog?
Gränskonflikten är i dag inte närmre en lösning än vid vapenstilleståndet för fyra år sedan. Både Eritrea och Etiopien mobiliserar sina trupper längs gränsen, vilket bekymrat både FN och EU. Ett nytt krig kan bryta ut när som helst.
”Om biståndet och dialogen inte får den avsedda effekten får vi anledning att på nytt se över frågan”, skriver Freivalds i sitt brev.
Men redan i dag kan vi se att EU:s strategi har misslyckats. Och det är svårt att se avgöra huruvida EU:s bistånd till Eritrea har haft några positiva effekter. Möjligen har det tvärtom bidragit till att legitimera president Isaias Afeworkis allt mer brutala envälde.
Det borde räcka som skäl för att ”se över frågan” redan i dag. Dawit Isaak och hans kolleger har suttit fängslade i drygt tre och ett halvt år. Ska Freivalds låta dem vänta i tre år till innan hon försöker få EU att byta spår?
20 replies on “Hur länge vill Freivalds vänta?”
Har Sverige utsett något juridiskt ombud åt Dawit? Jag jämför med Mehdi Ghezali som hade advokaten Peter Althin som juridiskt ombud.
Har inte Dawit fått något svenskt juridiskt ombud så undrar jag varför.
”Gränskonflikten är i dag inte närmre en lösning än vid vapenstilleståndet för fyra år sedan. Både Eritrea och Etiopien mobiliserar sina trupper längs gränsen, vilket bekymrat både FN och EU. Ett nytt krig kan bryta ut när som helst.”
Varför undviker författaren att berätta att Eritrea accepterat fredsavtalet sen dag 1. Medan Etiopien fortfarande tre år senre vägrar följa internationell lag?
Tvinga: Jag har skrivit om det i andra sammanhang, bland annat i den här debattartikeln där jag föreslår att Sverige ska kräva att Etiopien vidtar demokratiska reformer och respekterar Eritreas gränser:
https://www.mothugg.se/text/…
Eftersom Sverige (och EU) ger ett omfattande bistånd till Etiopien borde vi kunna trycka på regeringen i Addis. Det skulle också göra att Sveriges krav på Eritrea framstår som mer trovärdiga.
Men att dra gränsen är dessutom bara ett första steg för att skapa en varaktig fred. En långsiktig lösning på konflikten når vi inte förrän både Eritrea och Etiopien börjat införa demokrati och respekterar mänskliga rättigheter.