Även den som har rent mjöl i påsen kan bli skraj för Storebror. Det visar en undersökning som två studenter vid KTH har gjort om vad enskilda människor känner inför kameraövervakning.
Via Forskning.se hittar jag Lina Eidmar and Catherine Sallmander Priens uppsats Who is watching you? vid IT-universitetet. De har undersökt vad enskilda människor känner inför kameraövervakning, genom att sätta upp en kamera längs en gångväg och därefter intervjua dem som passerar om vad de tycker om övervakningen. Undersökningen replikerar en amerikansk studie och Eidmar och Sallmander Priens lyfter fram två intressanta skillnader, mellan amerikaner och svenskar och mellan kvinnor och män:
“Den svenska studien visar att de flesta (75 %) var förvånade över kamerornas närvaro och nästan hälften uttryckte tydligt att de tyckte att det var ett intrång i den personliga integriteten. Amerikanerna är inte alls lika förvånade eller lika negativa — ungefär varannan resp var fjärde i den amerikanska studien.”
Intressant! ((De intervjuades skepsis kan ju tyckas rimma illa med att 84 procent av svenskarna, enligt en annan undersökning, kan tänka sig mer kameraövervakning. Men som Lars Olofsson konstaterar: “intresset att kameraövervaka människor handlar alltid om att övervaka någon annan.”)) För nog skulle man kunna tro att de godtrogna, ordentliga och lydiga svenskarna skulle välkomna övervakning, kanske med rent-mjöl-i-påsen-argumentet, medan de mer luttrade och myndighetsskeptiska amerikanerna skulle vara mer kritiska mot allt som luktar överhet.
Men professor Kristina Höök, som handlett uppsatsen, hävdar att det är just svenskarnas tilltro till myndigheter som förklarar varför de är mer skeptiska till övervakning:
“Att svenskarna skulle vara så mycket mer negativa till att bli filmade var oväntat, menar Kristina. Men när vi läst och tolkat intervjuerna så ser vi hur vi svenskar har en större tilltro till myndigheter. Vi förväntar oss att vårt privatliv ska skyddas av lagar och regleringar. Amerikanerna å andra sidan verkar inte ha så stor tilltro till myndigheterna och förväntar sig inte att deras privatliv ska skyddas.”
Dessutom visar studien att kvinnor i allmänhet är mer negativa mot att bli filmade än män, både i USA och i Sverige. Det motbevisar Madeleine Leijonhufvuds tes att Storebror är hotade kvinnors bästa vän:
Kvinnor och barn vill inget hellre än att Storebror ska se när vi hotas av faror av olika slag. På väg hem från tunnelbanan efter den sena bion, i svarttaxin som kör iväg någonstans dit vi inte bett att få bli körda. Orwell får vänta!
Icke, alltså. Och medan vi ändå talar om övervakning:
- Pär Ström, som kallar sig integritetsombudsman på tankesmedjan Den nya välfärden, skriver i rapporten Storebror i baksätet om nya tekniker för övervakning i biltrafiken. I min skärmskumning fastnar jag framför allt för hur även den till synes harmlösa bilövervakningen glider på ändamålen, så att kameror som skulle stoppa brottslingar nu används för att döma kvinnor till böter för att de sminkat sig bakom ratten. Och hur de nya biltullssystemen, som bygger på transpondrar, kameror och övervakning istället för kontant betalning, gör det omöjligt att åka bil anonymt.
- Wired 14.05 skriver om hur busenkelt det är att knäcka RFID-chip: While you were reading this, someone ripped you off. En bärbar dator och en RFID-läsare är allt du behöver för att kunna mixtra med låneböckerna på bibblan, sno någons jobbnyckel eller sätta bordsvinets prislapp på ett lyxvin. Till och med RFID-chip implanterade under huden är en baggis att skimma i en trång hiss. Säkra övervakningssystem? Tjenna.
One reply on “Män gillar övervakning mer än kvinnor”
Fler sådana undersökningar behövs, gärna innan de börjar spika upp kameror överallt.