Categories
Politik

Vänsterfetischer

Den tristare delen av vänstern i Sverige håller på att byta hästar. Castro dör sotdöden, men Chavez seglar upp för att axla manteln. Magnus Linton ställer tre bra frågor till Chavez-kramarna. En fjärde fråga har jag själv inte något bra svar på: Varför har vänstern en sådan fetisch för Latinamerika?

Lång väg luktar det exotism av det där slaget som ett par decennier av postighet borde ha lärt oss av med. Varför ska världens frälsare givet rida ut ur en latinamerikansk djungel? Skulle han — eller hon, för den delen — inte lika gärna kunna komma sprängande över, säg, Mongoliets slätter, glidande i en kanot nedför Nilen eller traskande i ett lerigt betongkomplex i Rumänien?

Jag menar, Latinamerika-vurmen är ju knappast något som har stöd i de heliga skrifterna, om jag känner dem rätt. Kalle kastar fram hypotesen att det handlar om de sociala klyftorna i Latinamerika. Jag tror snarare att det handlar om att tråkvänstern är radiostyrd av USA-imperialismens dagordning.

Na, “liberala media” rapporterar också om chavismen i dag. För mig är saken egentligen biff. Men med tanke på att vi kommer att få leva med Chavez ett bra tag framöver får man väl försöka hänga med. Lintons Americanos (ISBN 9173891886) är en bra början. Fast själv skulle jag hellre vilja veta mer om… tja, Guinea-Bissau, kanske. Vad händer där?

26 replies on “Vänsterfetischer”

snabbt länkat Powered by SideRSS Plugin WidSets Beta Demo mot Hu, för MR | MothuggVänsterfetischer | MothuggMagnus Linton: Tre frågor om Chavez 99, our 68 » Från dagens demo » HEM Kinabloggen mymarkup.net: Förekommande forskning Mario’s Entangled Bank: The academic Cathedral and the Bazaar SvD: Bloggare utmanar litterärt finrum

Ja, vänstern brukar ju tala om Sydamerika som “världens mest orättvisa kontinent”. Ett annat skäl är att världen som helhet alltmer kollar på Venezuela är att landet håller på att bli det som Timothy Garton Ash kallar en “exploitative power” – en maktfaktor eftersom landet kontrollerar den olja som vi andra är beroende av.

Din teori, om att vänstern helst pratar USA-imperialism, är dock naaajs (som Borat säger) – känns lite mer literat än min… Jag antar att du tänker i termer av makten över agendasättandet osv. (Laclau och Mouffe)?

Vad menas med världens mest orättvisa kontinent? För det har aldrig varit den fattigaste eller mest krigshärjade. Förutom den reflexmässiga USA-kopplingen så tror jag att intresset för Latinamerika snarare är kulturellt. Det är till syvende och sist lättare för en europé att förstå en europeisk ättad, kristen latinamerikan än en asiat, även om de rent morfologiskt kan se ut som indianer och afrikaner så har de ändå väst upp i en kulturell atmosfär som är lättare att förstå för en europé. Det gäller särskilt för en svensk, britter och fransmän har av historiska skäl betydligt större erfarenhet av möten med afrikaner eller asiater. I viss mån gäller detta även för det oproportionellt stora intresset för det heliga landet även bland sekulära svenska socialister. 1) USA-kopplingen 2) Det tillhör samma kultursfär

Som jämförelse brukar jag ta den indiska invasionen av öst-pakistan.

300.000 dog
10 miljoner blev flyktingar
Kina hotade att anfalla Indien
USA och Sovjet stod med kärnvapenbestyckade hangarfartyg i bengaliskaviken

Ändå finns det många som kan rabbla varenda aspekt av palestinakonflikten/venezuela som inte kan nämna årtal för ovannämnda konflikt, orsaken eller ens vad östpakistan är/var för något.

Jag tror det kan ligga en hel del i det francophobe skriver om identifikationsmöjligheterna, och håller också med om den bristande kunskapen om delar av Asien (t.ex. Bangladesh/Östpakistan, däremot håller jag inte med om att vänstermänniskor inte är intresserade av Indien och Kina) och framför allt, som både mothugg och vänstra stranden framhåller, om Afrika.

Så en kanske något naiv fråga (som också francophobe ställde): Är Latinamerika “världens mest orättvisa kontinent?” Hur ser statistiken ut, t.ex. Ginikoefficienten för olika länder i Latinamerika jämfört med asiatiska, afrikanska och östeuropeiska länder? Nån som har koll på det?

Svarstrådarna på Lintons blogg är ganska underhållande, de flesta som skriver där verkar huvudsakligen vara intresserade av USA snarare än Latinamerika.

Vänstrastranden har en poäng, men är inte ALLT utom just Latinamerika och Mellanöstern vänsterns blinda fläck? När demonstrerade protestvänstern senast mot Rysslands övergrepp i Tjetjenien? Mot militärjuntorna i Thailand och Fidji? Eller mot Kinas ockupation av Tibet? Mot Burmas folkmordskrig mot karenfolket? Och så vidare.

Därför luktar Arenas försvar för Latinamerikafetischismen ad hoc, Kalle: Väldigt många orättvisor i världen finns inte på vänsterns radar — helt enkelt för att de inte involverar USA, i alla fall inte på de ondas sida.

Jag håller med, men tycker i och för sig det är dumt att föra diskussionen på premissen att USA skulle vara på “de ondas sida” i Latinamerika. Tvärtom så har USA genom historien – med mycket få undantag – spelat en mycket positiv roll i regionen. Vänsterns reflexmässiga avsky mot USA:s kubapolitik, till exempel, är märklig mot bakgrund av att USA en gång befriade Kuba från den spanska kolonialmakten.

Fast att vänsterns minne är kort visste vi väl redan.

Kurre, det kanske kan vara roligt att försöka föra något slags historisk balansräkning över enskilda länders insatser för omvärlden, fast knappast utan sprit i huvudet. Min poäng var att protestvänstern inte demonstrerar mot t ex Tjetjenien-kriget för att de helt enkelt inte kan lägga skulden för övergreppen i Tjetjenien på USA, i alla fall inte utan att framstå som mer än lovligt konspiratoriska.

Vänstrastranden, jag snubblde just över någon som menar att Afrika är USA:s blinda fläck, så min teori kanske skulle kunna förklara din observation.

Låt oss hoppas att Richard Posner är nykter, för hans resonemang låter mycket förnuftigt:

“On the other side of the ethical balance, however, the statistics ignore the benefits that the United States confers on foreign countries by virtue of its enormous defense expenditures (including financial assistance to foreign militaries, but that is only a small percentage of the total defense budget). The United States spends more than 4 percent of its gross domestic product on defense, compared to a world average of 2 percent–and only 1.9 percent for Norway. We really are the world’s policeman, holding a security umbrella over a large number of nations, which would have to spend much more on defense were it not for that umbrella. Of course we do not do this from the goodness of our heart, but to protect our national security–but then very little that government does is motivated by altruism toward foreigners.”

Tjaha. Man skulle ju också kunna hävda att det hål som det så kallade kriget mot terrorismen har borrat i USA:s kassakistor inte precis har gjort världen, USA eller oss säkrare.

Å andra sidan, om det nu är så att vänstern bara leker Följa Uncle Sam, så kanske Bushs senaste utspel kan få vänstern att se den av dess blinda fläckar som Vänsterstranden påpekat, för nu satsar Bush på Afrika:
http://www.nytimes.com/2007/02/06/world/africa/06cnd-africa.html?_r=1&oref=slogin

Kurre:

”Tvärtom så har USA genom historien – med mycket få undantag – spelat en mycket positiv roll i regionen.”

Detta påstående är befängt. USA har stött åtskilliga kuppförsök och diktaturer i Latinamerika under 1900-talet. I en del fall har Kalla kriget tagits som förevändning, men det finns åtskilliga exempel där det är uppenbart att tex ekonomiska intressen varit den främsta anledningen. USA stöder idag den Colombianska regeringens krig mot narkotikan (som aldrig fått ned drogproduktionen, enbart flyttat den och pressat upp priserna i höjden, samtidigt som kriget skördat och skördar nya offer). IMF (där USA har ensam vetorätt) har dessutom sargat kontinenten och ökat fattigdomen brutalt.

Angående Kuba så såg USA, så vitt jag vet, till att få ett rejält politiskt och ekonomiskt inflytande i landet, och hade det också, fram till Castros revolution 1959, som ersatte en odemokratiskt USA-stödd apartheidregim med en ny diktatur.

*”odemokratisk USA-stödd apartheidregim” ska det stå

Latinamerikaner är ju som bekant inte särskilt positiva till USA:s utrikespolitik, vilket antagligen bottnar i det faktum att landet inte gjort särskilt mycket gott för grannkontinentens invånare.

Bäste August,

Du får gärna ge exempel på ett USA-stött kuppförsök i Latinamerika som inte haft folkets stöd och som inte fått lyckosamma konsekvenser för landet ifråga. Om du vill lära dig mer om Kuba så föreslår jag att du läser Johan Norbergs bok “Där människan skapade världen”. Där gör Norberg en mycket läsvärd jämförelse av Castro och Pinochet, vilken på alla punkter utfaller till den senares fördel.

Jag förstår inte vad du har för belägg för att IMF skulle ha “sargat” Latinamerika. Tvärtom har IMF i många fall varit den yttersta garanten för att de olika länderna för en liberal och ansvarsfull politik.

Vänliga hälsningar,
Kurt G Rantzén

Du måste skämta. Jag uppmanar dig att läsa på något rejält.

Mellan 1980 och 1999, under de liberala åren och kriget mot inflationen, ökade antalet sydamerikaner under FN:s fattigdomsstreck från 136 till 211 miljoner. Kampen mot inflationen var givetvis viktigt, men liberaliseringarna förde knappast enbart fördelar med sig. Jag kan använda mig av mer specifika exempel, ifall du så önskar. Vad bottnar den nu pågående vänstervågen i, om inte i nyliberalismens misslyckanden, menar du? Även liberaler som Joseph Stiglitz, som är öppet för avregleringar, menar att IMF misslyckats kapitalt i Latinamerika. Och det är han inte ensam om att tycka.

För att svara på din första fråga: Jag kan ett ett känt exempel: Chile.

Och detta kan jag exempelvis läsa på Nationalencyklopedin på nätet (alltså inte i en bok av John Pilger), under sökordet Guatemala och rubriken Historia:
”Jordreformlagen 1952 och kommunisternas framgångar väckte ett alltmer samlat motstånd från konservativa guatemalaner och det mäktiga United Fruit Company. Med aktivt stöd från USA invaderades G. 1954 av exilguatemalaner under ledning av överste Carlos Castillo Armas. Arbenz störtades, och en ytterst våldsam period i G:s historia vidtog, präglad av massavrättningar, dödsskvadroner, gerillarörelser och militärens direkta eller indirekta kontroll över regeringsmakten.” Arbenz var folkvald, även om hans stöd inte direkt var enormt. Dessutom ville denne inte alliera sig med Sovjet, utan sökte militärt stöd från USA, som givetvis vägrade ge det efterfrågade stödet och därmed tvingade Arbenz att vända sig till Sovjet.

Johan Norberg är inte direkt en expert vad gäller Latinamerika. Han är mest intresserad av Asien, vilket kanhända är en klassisk högerfetisch? Tillåt mig hursomhelst att bifoga en liten screenshot:

Om jag vill lära mig mer om Kuba? Vad är det du svamlar om? Det enda jag påstod var att Castros revolution ersatte en USA-stödd odemokratisk apartheidregim med en ny diktatur. Nämn gärna ett enda fel i detta påstående.

Med vänliga hälsningar August, 18 år

Det ironiska var att Guatemala var det första landet jag sökte på. NE har som bekant ingen vänsterprägel. Ändå hittar jag, vid första sökningen, något som motbevisar ditt bisarra påstående om att USA ”genom historien – med mycket få undantag – spelat en mycket positiv roll i regionen”.

Jag letar gärna fram fler exempel. Be mig bara.

Och svara hemskt gärna på allt det jag skriver. Undvik inte obehagliga ämnen, som exempelvis drogkriget i Colombia. Erkänn hellre att du inte vet någonting om dem.

”Om du vill lära dig mer om Kuba…” Gud så tramsigt. Du försöker bemöta din vedersakare genom smådryga substanslösa uppmaningar, istället för att besvara innehållet i inlägget. Du svarade som bekant aldrig på det väsentliga i det jag skrev om Kuba, nämligen att USA stödde den odemokratiska apartheidregim som satt vid makten innan Castro störtade denna.

Johan Norberg har jämfört Castro med Pinohet, och hävdar att den förstnämnde tagit livet av fler än den sistnämnde, inte sant? Det stämmer, efter vad jag har förstått. Men om man redan gett sig in på dessa cyniska jämförelser mellan två diktatrers illgärningar så skulle man också kunna se det hela på detta vis: Castro har RÄDDAT ett mångdubbelt antal människor genom införandet av fri sjukvård på Kuba. Han har infört fri abort, och fri skolgång. Men missförstå mig nu inte. Jag tycker att Castros Kuba är ett helvete. Men Norbergs jämförelse, om jag uppfattat den rätt, är onyanserad.

Uppmanar dig en än gång att läsa på ngt rejält!

Så här skriver Joseph Stiglitz, före detta vicepresident i världsbanken, liberal och Nobelpristagare i ekonomi 2001, om IMF och Latinamerika: ‘’I Latinamerika har ekonomisk tillväxt inte betytt minskad ojämlikhet, eller ens att fattigdomen minskat. I vissa fall har fattigdomen tvärtom ökat, som kåkstädernas utbredning i landskapet bär vittne om. IMF talar med stolthet om hur marknadsreformerna framskridit i Latinamerika de senaste tio åren […] men har ordat mindre om fattigdomstalen.’’ (Joseph Stiglitz, Globaliseringen och dess kritiker, sidan 91)

Och glöm för bövelen inte frihandlesavtalet Nafta som skulle minska klyftan mellan USA och Mexiko, men istället har ökat den med 10%, om jag inte minns siffran fel.

Och jämför tex Mexikos tillväxt med Argentinas! Vad kommer du då fram till tror du?

“Och glöm för bövelen inte frihandlesavtalet Nafta som skulle minska klyftan mellan USA och Mexiko, men istället har ökat den med 10%, om jag inte minns siffran fel.”

Du skriver ju grymt flummigt, killen! Hur kan man mäta en klyfta!? Och vad vet du om dess procent…

Jag skulle inte alls bli förvånad om du mindes fel.

”Ett starkt argument för Nafta var att det skulle minska inkomstklyftan mellan Mexiko och USA och därmed bromsa den illegala invandringen norrut. Efter tio år med Nafta kunde emellertid ekonomer och politiker konstatera att klyftan i stället vuxit med tio procent och att avtalet slagit ut så många tusentals mexikanska småbönder att folkvandringen norrut blivit så omfattande att USA nu bygger en militärbevakad mur utmed gränsen.”

Källa:

http://www.arenagruppen.se/ag5/default.asp?ID=2854&type=3&cat=arena&p=1

Det är inte mkt som är säkert i frågor som dessa. Jag har absolut inte en klar bild framför mig av vad som bottnar i vad, och vilken väg mot lösningar som är den rätta. Det är det få som har. Men att USA gjort stor skada på den Latinamerikanska kontinenten är tyvärr ett ganska så uppenbart faktum, och exemplena är otaliga.

För all del. Men kan man inte säga att USA är en diktatur, fast inte enligt traditionell mening. På sitt sätt…. Liksom!?

Finns det någon frihet att tala om i USA? Nu när folk blir skjutna av misstag i stort sätt överallt… I länder som Irak med flera finns det i alla fall ett krig att skylla på. Vad skyller USA på!?

“Finns det någon frihet att tala om i USA? Nu när folk blir skjutna av misstag i stort sätt överallt”

Skön världsbild! nationmaster.com är ett tips för att få fram lättöverskådlig statistik över kriminalitet per capita, death by shooting osv, testa att gå in där. USA ligger givetvis inte i botten men inte heller i toppen av kriminalitetslistan.

Sen är det också ganska dumt att jämföra hela USA med exempelvis Sverige, då USA är ett enormt stort land med stora olikheter över landet. Vissa ställen (som exempelvis New York) har lägre andel våldsbrott än Sverige. Och vad har vi för ursäkt?

Jag vet varför det i vissa Svenska städer verkar som om det är så mycket våld. Det är för att alla vänsterjournalister skriver sunkig polis-rapports-jurnalistik baserat på polisrapporterna.

Man känner igen denna journalistik på att det är en stor fet rubrik om något våldsamt och en beskrivande text där en handling beskrivs. Det saknas bilder och ingen speciell person är citerad.

Så är det på många landsortstidningar och det är denna journalistik som lokalbefolkningen fattar sina kunskaper om våldet i samhället.

Det kan inte uteslutas att du är en av dessa…!?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *