Att marknadskonkurrens främjar jämlikhet – både till vänster och till höger låter det förmodligen som ett befängt påstående, för båda ser marknad som liktydigt med avreglering. Men den republikanska idén om att konkurrens främjar både ekonomisk frihet och jämlikhet präglade en gång konkurrenslagstiftningen – tills andra idéer gjorde sig gällande. En lång läsanteckning.
Via ett inlägg i Verfassungsblogs symposium Musk, Power, and the EU: Can EU Law Tackle the Challenges of Unchecked Plutocracy? hittade jag ett intressant bokkapitel om republikansk konkurrensteori, skrivet av en Elias Deutscher. Han skriver om hur konkurrenslagstiftningen kom till under inflytande av en republikansk föreställning – att konkurrens på marknad främjar ekonomisk jämlikhet – vilken med tiden har fått ge vika för Chicagoskolans fokus på konsumentnytta.
Enligt Deutscher skulle det i dag väcka skepsis i konkurrensrättskretsar att påstå att monopol skulle vara skadliga för de leder till ojämlikhet – och tvärsom, att konkurrens främjar jämlikhet. Marinerade i välfärdsekonomi är de enbart intresserade i hur marknadsstrukturerna bidrar till att skapa en växande kaka, inte i hur den kan fördelas.
Lika löjeväckande finner förmodligen vissa vänsterkretsar påståendet att konkurrensdrivna marknader främjar jämlikhet. Se t ex Nina Björks debatt med Amanda Sokolnicki i DN – som inte ser skillnad på en marknad där staten intervenerar för att upprätthålla konkurrensen och en oreglerad marknad som låter storföretag skapa de facto-monopol.
Att betrakta marknad som motmakt är alltså en intressant tes – med udden riktad åt flera håll i vår samtid.
Deutscher driver fyra teser i kapitlet:1
1. Konkurrensdrivna marknader främjar jämlikhet
Den första tesen är att föreställningen att monopol undergräver och att marknadskonkurrens främjar socio-ekonomisk och politisk jämlikhet har sina rötter i tidigmodern politisk och ekonomisk teori, som grundades i en republikansk uppfattning om ekonomisk frihet som icke-dominans och jämlikhet i status.2
Tidigmoderna tänkare som Thomas More, den engelska Levellers-rörelsen, Montesquieu, Adam Smith, James Steuart uppskattade alla marknadstävlans utjämnande kraft:
“They witnessed the emergence of competitive markets against the backdrop of the preceding societal order of feudalism which was characterised by economic subordination and dependence of lower classes to a feudal elite. In eroding this inherently hierarchical order, the emergence of competitive markets had a deeply transformative economic and societal impact.”3
Dessa tänkare såg alltså ingen konflikt mellan marknad och jämlikhet: Tvärtom hävdade de att konkurrens på marknaden främjade ekonomisk frihet och jämlikhet, och såg koncentrerad ekonomisk makt som en källa till ofrihet och ojämlikhet. En fungerande marknad förutsatte lika villkor för marknadsaktörerna, vilket indirekt främjade en jämnare fördelning av välstånd och makt. Här fanns alltså inte någon motsättning mellan att upprätthålla jämbördiga villkor mellan konkurrerande aktörer och att främja konsumentens nytta. Och inte heller står jämlikheten i motsättning till ekonomisk frihet, eftersom deras syn på ekonomisk frihet var grundad i en republikansk idé om frihet från dominans – som kunde komma till uttryck i underordning under feodalherren, skrået eller kartellen – snarare än frihet från intrång.
2. Republikansk egalitarism formade konkurrenslagstiftningen
Det andra ledet i argumentet är att denna republikanska, egalitära teori om marknadskonkurrens var ledmotivet när lagstiftare i USA (decennierna kring sekelskiftet 1900) och EEG/EG/EU (1950-tal–) stiftade konkurrens- och antitrust-lagar.
“The egalitarian understanding of competitive markets as an institution of antipower which levels economic hierarchies and opens up broad-based economic opportunities has left a significant and lasting imprint on the ideological foundations of US and EU competition law.”4
Deutscher diskuterar här dels idéerna bakom Sherman-lagen och den progressiva antitruströrelsen i USA, dels den tyska Ordoliberala skolan, som kom att forma EG:s framväxande konkurrensrätt. Han visar hur dessa två rörelser för konkurrensrätt förenades av ett antal gemensamma republikanska grundsatser:
- Konkurrensdrivna marknader – där den ekonomiska makten är utspridd till en mångfald av marknadsaktörer – utgör ett värn för republikansk frihet, dvs. icke-dominans och statusjämlikhet. Konkurrensen var principen som möjliggjorde en herrschaftsfreie Wirtschaftsordnung, för att tala med Ordoliberalerna.
- Konkurrenslagstiftningens själva syfte var därför att utjämna möjligheter. Genom att främja lika möjligheter kunde konkurrenslagstiftningen bidra till ett friare och mer jämlikt samhälle. Ordoliberalerna skiljde t ex på legitim prestationskonkurrens – en regelbaserad tävlan om konsumenternas efterfrågan – och illegitim hinderkonkurrens, där en marknadsaktör försöker vinna genom att förämra rivalernas förmåga att delta i tävlan.
- Att hålla marknaderna öppna och brett säkra lika möjligheter skulle främja jämlikhet i rikedom, till förmån för konsumenter. Dels skulle jämlika villkor på marknaden ge den som vill chansen att ge sig in i konkurrensen, dels skulle tävlan och rent spel på marknaden hålla marknadsaktörernas ekonomiska makt i schack, och motverka storskalig överföring av välstånd från konsumenter till storföretag.
De här idéerna – i grund och botten republikanska, enligt Deutscher – dominerade konkurrensrätten i USA till 1970-talet och i EG/EU in på 1990-talet.
3. Den egalitära teorin kom att ersättas av Chicagoskolans idé om konsumentnytta
Men – den tredje poängen – från 1970-talet kom Chicagoskolan och dess idé om konsumentnytta som normativ måttstock alltmer att prägla konkurrensrätten. Den ersatte den republikanska, egalitära idén om ekonomisk frihet med en snävare uppfattning om negativ frihet som bara betraktar en dominant aktörs ingrepp i konkurrensen som otillbörliga frihetsbegränsningar om de minskar konsumentnyttan. Därmed är den också obekymrad av om bristande konkurrens leder till ojämlikhet i ekonomiska möjligheter, makt och rikedom.
Deutscher visar hur Chicagoskolan erbjöd en lösning på ett problem i den republikanska teorin: Att ge ett tydligt kriterium för att avgöra om en försämrad jämlikhet i möjligheter mellan marknadsaktörer är en följd av legitim konkurrens eller om den beror på att en aktör eller en kartell missbrukar sin dominans. Den republikanska antitrusteorin ansågs godtyckligt inskränka företagens entreprenörsfrihet och otillbörligt gynna ineffektiva aktörer. Lösningen blev att dekonstruera den republikanska idén att jämlikhet i möjligheter för marknadsaktörer leder till gynnsamma utfall för konsumenter och till frihet från dominans – “to purge antitrust law from ideological concerns about liberty, equality and wealth distribution and supersede them with the purportedly clear, precise and unique goal of consumer welfare.” (22f).
“The impact of Chicago School thought on US and EU Competition law can hardly be overstated. The precepts of the Chicagoan antitrust framework were wholeheartedly endorsed by the US Supreme Court. The Chicago consensus on the consumer welfare standard and error costs framework also found growing support among practitioners and academics in Europe. Albeit to a lesser extent than in the US, the Chicagoan laissez-faire antitrust framework had, with the rise of the so-called ‘more economic approach’, an important bearing on the thinking and case law of the EU Commission and Courts during the late 2000s and early 2010s.”
Så vilka följder har detta ideologiska skifte i konkurrensrätten haft?
“…the Chicago School laissez-faire approach has definitely delivered on its promise of freeing big business from the strictures of antitrust (and other) regulation. … industry concentration, pricecost margins, and corporate profits in numerous US, and, at least to some extent, EU industries have soared over the last decade. A growing number of economists and antitrust experts see this increase in industry concentration as a symptom of a decline in competition and a slow-down in business dynamism. The relaxation of competition law enforcement under the auspices of the Chicago and post-Chicago movement during the last decades, in particular in the US, is seen as one, if not the major, causes of growing industry concentration.
The growing trend towards industry concentration has also sparked broader concerns as it is considered to be indicative of the growing economic and political power of large companies.”
Eller för att låna en mer drastisk formulering från Cory Doctorow, som skildrar samma utveckling i The Internet Con:
“Forty years ago, countries all over the world altered the basis on which they enforced their competition laws – often called ‘antitrust laws’ – to be more tolerant of monopolies. Forty years later, we have a lot of monopolies.”5
Och det Doctorow kompletterar med är att Chicagoskolans idéer inte bara fick genomslag för att de erbjöd en raffinerad lösning på ett teoretiskt problem – mäktiga företagsintressen investerade i dem:
“They sponsored economics chairs and whole economics departments and created the Manne Seminars, an annual junket in Florida, where federal judges were treated to luxury accommodations and ‘continuing education’ workshops on [Robert] Bork‘s unhinged theories.
Forty percent of the US federal judiciary graduated from the Manne Seminars, and empirical analysis of their rulings shows that they took Bork’s consumer welfare theories to heart, consistently finding that monopolies were ‘efficient’ and that mergers should be waved through and anticompetitive conduct forgiven.
Even the judges who didn’t attend a Manne Seminar were captured by its influence: after more than forty years of Borkism, any judge, hearing any antitrust case, is briefed with decades’ worth of precedent based on the consumer welfare theory”.6
Mer allmänt har Chicagoskolans policyidéer spridits – även det är väl belagt – med USA-skolade ekonomer som idébärare, som fört in dess doktiner i de organ där policybesluten fattas:
“professional economists were the main purveyors of new macroeconomic conventions. Kogut & MacPherson (2007) show that it is not just any old economists that matter. After Margaret Thatcher’s early experiments with privatization and Milton Friedman’s advocacy at the University of Chicago, the number of American-trained economists in a country had a significant effect on the likelihood of a privatization event.”7
4. Det går att uppvärdera jämlikhetssträvan i konkurrensrätten
Slutligen, menar Deutscher, finns pragmatiska sätt att leda konkurrensrätten tillbaka till det republikanska idealet ekonomisk frihet och återuppväcka ett fokus på jämlikhet i möjligheter och fördelning i konkurrensanalysen. Deutschers förslag kanske framför allt intresserar den som sysslar med konkurrensrätt. Poängen är att inom existerande ramverk går det att vända på skutan – de vägval som gjorts sedan 1970-talet är reversibla.
Och precis som då skiftet gick i Chicagoskolans riktning kräver ett nytt skifte inte bara idéer som visar att det går att göra på ett annat sätt – utan även aktörer, idébärare, som kan föra in nya sätt att tänka till dem som har makt att fatta besluten.
Därför är det ju intressant att se att Deutscher tydligen arbetar för DG-COMP, EU-kommissionens konkurrensmyndighet.
- Det tycks vara en kondenserad version av hans bok Competition Law and Democracy: Markets as Institutions of Antipower (Cambridge UP), som utkom i december i fjor (och som jag ännu inte hunnit läsa). ↩︎
- För en liknande poäng om republikanismens syn på den fria, konkurrensdrivna marknaden som en motmakt, se Taylor, R. S. (2013). Market Freedom as Antipower. American Political Science Review, 107(3), 593–602. https://doi.org/10.1017/S0003055413000300 ↩︎
- Deutscher, E. (2022). Competition and equality – a republican account. In J. Broulík & K. Cseres (Eds.), Competition Law and Economic Inequality. Hart Publishing, s. 4f. https://doi.org/10.5040/9781509959266 ↩︎
- Deutscher, E. (2022). Competition and equality – a republican account. In J. Broulík & K. Cseres (Eds.), Competition Law and Economic Inequality. Hart Publishing. https://doi.org/10.5040/9781509959266 ↩︎
- Doctorow, C. (2023). The internet con: How to seize the means of computation. Verso, s. 9. ↩︎
- Doctorow, a.a., s. 16f. ↩︎
- Dobbin, F., Simmons, B., & Garrett, G. (2007). The Global Diffusion of Public Policies: Social Construction, Coercion, Competition, or Learning? Annual Review of Sociology, 33(1), 449–472. https://doi.org/10.1146/annurev.soc.33.090106.142507 ↩︎