Nu har Political Studies lagt ut en early view av vår artikel om konsensusparadoxen i deliberativdemokratisk teori. I artikeln demonstrerar min medförfattare Henrik Friberg-Fernros och jag en motsättning mellan två centrala poänger i teorier om samtalsdemokratin.
För exakt 95 år sedan – den 17 december 1918 – beslutade Sveriges riksdag att införa allmän och lika rösträtt i kommunala val. Ett utmärkt tillfälle att reflektera över demokratins införande i Sverige.
Nyligen kom boken The Legitimacy of International Human Rights Regimes: Legal, Political and Philosophical Perspectives (Cambridge University Press, 2013) som jag redigerat tillsammans med Andreas Føllesdal och Geir Ulfstein. Boken tar sig an de internationella instrument och institutioner på människorättsområdet som växt fram på global och regional nivå sedan 1950-talet och analyserar de legitimitetsproblem som de allt mer tycks ge upphov till.
Ett tredje fynd är Sten-Ove Larssons studie av demokratibegreppet i skolböcker ((Larsson, Sten-Ove. “Demokratibegreppet i skolans läroböcker sedan 1920. En projektskiss.” Statsvetenskaplig Tidskrift 100, no. 2 (1997). http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/3055/2617.)) Larsson analyserar hur svenska läroböcker i medborgarkunskap, historia och samhällskunskap från tre perioder – ca 1930, 1950 och 1970 – framställer demokratin som system.
En annan guldklimp jag snubblade över i Statsvetenskaplig Tidskrifts nätarkiv är Kai Paajastes Skinnerska idéanalys av hur parlamentarismen rättfärdigades på 1920- och 30-talet, i debatter just i Statsvetenskaplig Tidskrift. ((Paajaste, Kai. “Det Parlamentariska Tomrummet i Sverige. En Studie i Den Statsvetenskapliga Begreppsdebatten 1920-1939.” Statsvetenskaplig Tidskrift 103, no. 3 (2000): 241–258. http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/2238/1814)) Trots att majoritetsstyre var idealet anammade Sverige minoritetsparliamentarism. Det som är särskilt intressant i Paajastes studie handlar om hur övergången från dualism till parlamentarism framställdes som en fortsättning på en unik, inhemsk svensk tradition av kompromiss och samförstånd.