Idén om internationella mänskliga rättigheter har en historia. Och då menar jag inte den ärorika historia vi skriver tillbaka till Moses stentavlor, Cyrus cylinder och ahimsa, eller till naturrätten, franska revolutionen och kampen mot slaveriet, utan en betydligt kortare historia.
Category: Statsveteri
Popper och utopismen
Borde inte det välordnade samhället ge liberaler rysningar? Jag läste om Karl Poppers gamla klassiker The open society and its enemies för att kika på en alternativ, för-rawlsk idé om det goda, liberala samhället. ((Popper, Karl. The open society and its enemies. London: Routledge, 2002. Routledge Classics utgåva har dock en alldeles för hård limbunden rygg, så att boken vägrar ligga uppslagen. Det försvårar läsningen-skrivningen. Lustigt nog har A theory of justice perfekt tjocklek för att kilas in mot datorskärmen och tvinga upp The open society.))
När jag läste min grundutbildning i statsvetenskap på 1990-talet kämpade man i uppförsbacke och motvind om man ville syssla med politisk teori. Var det ens egentligen statsvetenskap, att försöka besvara normativa frågor om demokrati, rättvisa eller nytta? Och vad var egentligen nyttan med politisk teori? Arvet från Tingstens idéanalys, positivismens framfart i samhällsvetenskaperna och provinsiella revirstrider kan förmodligen anföras som förklaringar till att den politiska teorin var satt på undantag.
Det kompakta samförståndet
På min väg till jobbet korsar jag de citat som har lagts in i trottoarerna längs den väg Henrik Ibsen dagligen traskade från sin lägenhet bredvid slottsparken ned till lunchen på Grand Café, mitt på Karl Johan. Vid universitetet lär Ibsen ha stannat för att ställa sitt fickur efter klockan i fönstret till Domus Academica (i folkmun Urbygningen). Och där, passande nog, finns i dag ett kärnfullt citat från Dr. Stockmann i En folkefiende: “Sannheten og frihetens farligste fiender i blant oss, det er den kompakte majoritet.”
Apropå staden, rörelsefrihet och att känna sig trygg bland främlingar: Jag tillbringade en stund i fönstret på Kaffefuglen med Bart van Leeuwens artikel ur senaste PT om likgiltigheten som ett moraliskt minimum för interkulturellt medborgarskap i städer. ((B. van Leeuwen, “Dealing with Urban Diversity: Promises and Challenges of City Life for Intercultural Citizenship,” Political Theory 38:5 (2010): 631-657.))