Det rawlska paradigmet förutsätter att vi formulerar rättviseprinciper för ett idealt samhälle och sedan tillämpar dessa principer för vårt icke-ideala samhälle här och nu. De rawlske menar att vi måste ha ett sådant idealt samhälle för ögonen, även om vi kanske aldrig kommer att uppnå det, för att våra krav på förändring här och nu ska ha ett mål och en riktning. Så vad är det för ett samhälle?
Frihandel främjar fred, hävdar liberaler. Sanningen är så etablerad att den knappt behöver en referens. Men i en färsk artikel utmanar Edwin van de Haar denna common knowledge i IR. Inte nog med att liberaler inte kan ta patent på frihandel-främjar-fred-tesen; centrala tänkare som liberalismen skriver in i sin historia såg snarare samband mellan handel och krig. ((Edwin van de Haar, 2010: ”The liberal divide over trade, peace and war”, International Relations 24:2, 132–154.))
Våren har kommit till Tigerstaden och vi fortsätter utläggningen om det realistiska alternativet till den dominerande moralismen i samtida politisk filosofi.
Jag hade, som befarat, missat något väsentligt: I en snart 40 år gammal artikel beskriver Dankwart Rustow Sveriges demokratiska transition som “late and rapid.” ((Dankwart A. Rustow, 1971: “Sweden’s transition to democracy: Some notes toward a genetic theory“, Scandinavian Political Studies 6:6, 9–26.)) Rätt så — bara synd att den historien överskuggats av idén att Sveriges demokratisering var långsam och gradvis.
I senaste International Theory går Andrew Moravcsik några ronder mot Beate Jahn (1, 2), apropå hennes ideologikritik av hans liberala preferensteori, som vi nämnde här. Närapå ett karaktärsmord på karaktärsmördaren, på det hela taget väl utfört. Jahn svarar med en halv pudel.